Fakta om Mälaren

Mälaren är Sveriges tredje största sjö till ytan. Den är en typisk slättlandssjö med över 8000 öar, holmar och skär.  Sjön har ett medeldjup på 12.8 meter.

Färja över Mälaren
Färja över Mälaren
Förstora Bild

Mälarens avrinningsområde är cirka 22 600 km² stort. Inom avrinningsområdet ligger Stockholms län och delar av Upplands, Västmanlands, Närkes, Dalarnas och Södermanlands län.

Tabell 1. Karakteristiska data för Mälaren.
Medelarea (km2) 1140
Sjöns medelvolym (km3) 14,3
Största djup (m) 66
Medeldjup (m) 12,8
Längd (km) 120
Bredd (km) 65

Till Mälaren rinner bland annat Arbogaån, Kolbäcksån, Eskilstunaån, Svartån, Sagån, Råcksta å, Fyrisån med flera. I Mälarens avrinningsområde ingår även Hjälmaren som är Sveriges fjärde största sjö.

Många intressen samsas om Mälaren såsom kommunal dricksvattenförsörjning, transportled, rekreation, fiske och avlopp.

Höjdsystem som beskriver Mälarens vattennivå

I Mälaren används ett flertal höjdsystem för att beskriva Mälarens höjd. Dessa skiljer sig åt. De olika höjdsystemen är:

  • Mälarens höjdsystem
  • RH2000
  • RH1900 (RH00)
  • RH1970

Se förhållandet emellan höjdsystemen för hela Mälaren i en rapport om höjdomvandling för Mälaren eller använd höjdomvandlaren som tagits fram i slussenprojektet.

I Tabell 2 och Figur 1 visas förhållandena mellan de olika höjdsystemen vid Stockholm.


 

Tabell 2. Förhållandet mellan Mälarens olika höjdsystem vid Stockholm, (RH = Rikets höjdsystem).
RH2000 (meter) Mälarens höjdsystem (meter) RH1900 (meter) RH1970 (meter)  
0 3,31 -0,53 -0,17  
Figur_Mälarens_referensnivåer Förstora Bild

Figur 1. Mälarens höjdsystem definierad utifrån RH2000 och Mälarens höjdsystem vid Stockholm.

Mälarens medelnivå i RH2000 är 0,86 meter (4,17 i Mälarens höjdsystem, 0,33 RH1900 och 0,69 i RH70). Medelvärdet baseras på perioden 1968-2015.

Mätning av Mälarens vattennivå

Uppgifter om Mälarens vattennivå finns sedan en lång tid tillbaka. Redan 1774 började man mäta vid mätplatsen "Övre Stockholm".

Idag mäts vattenståndet i Mälaren vid flera platser. För att få en gemensam vattennivå för hela sjön, bildas sedan januari 2016 ett medelvärde av vattenståndet från mätpunkterna Västerås, Kungsör, Sundbyholm, Sandviken, Bålsta och Kungsholmen (se Figur 2). Detta görs bland annat för att kompensera för vindpåverkan och smala passager.

Mätpunkter i Mälaren
Figur 2. Mälarens avrinningsområde med mätplatserna Västerås, Kungsör, Sundbyholm, Sandviken, Bålsta och Kungsholmen markerade. Från dessa punkter beräknas ett medelvattenstånd för Mälaren.
Förstora Bild

I Figur 3 visas vattenståndet för Mälaren. Det högsta och lägsta vattenstånd som uppmätts i Mälaren är 0,13 och 2,26 meter i RH2000. Båda nivåerna mättes innan regleringen. Det lägsta uppmättes den 5 november 1939 och det högsta den 15 januari 1853.

Mälarens vattenstånd 1852-2014
Figur 3. Vattenståndet för Mälaren (meter) för perioden 1852-2014 i höjdsystemet RH2000.
Förstora Bild

 

Mätning av flöde från Mälaren

Det totala flödet från Mälaren är summan av flödet från åtta tappningsställen. De åtta ställena är Riksbron, Stallkanalen, Avtappningskanalen Karl Johan, Kulverten Skanstull, Slussen Karl Johan, Slussen Hammarby, Slussen Södertälje och Kulverten Södertälje.

Tappningskapaciteten, d.v.s. den mängd vatten som man kan få ut ur Mälaren till Saltsjön, är idag dryga 800 m³/s. Hur mycket vatten som går att få ut från Mälaren beror på förhållandet mellan Mälarens vattennivå och Saltsjöns vattennivå. Ju större nivåskillnaden är desto mer vatten går det att få ut.

Vattenföringen från Mälaren visas i Figur 4.

Mälaren_vattenflöde_1901-2012
Figur 4. Vattenflödet från Mälaren (kubikmeter/s) för perioden 1901-2012.
Förstora Bild

 

Regleringen av Mälaren

Mälarens första vattendom kom 1941 men sjön började inte regleras förrän 1943. Syftet med regleringen var att motverka översvämningar av jordbruksmark. Man ville också höja de låga vattenstånden dels för att minska risken för fartygen att gå på grund och dels för att undvika saltvatteninträngning.

Resultatet av den första regleringen blev att de höga vattenstånden minskade som planerat. Men de låga vattennivåerna blev ännu lägre. Därför fastslogs nya regleringsbestämmelser 1966 som började tillämpas under 1968.

Ny vattendom gäller från 2015 och bygger på en regleringsstrategi som togs fram inom slussenprojektet. Strategin tar hänsyn till olika intressen för Mälaren och har som huvudsyfte att:

  1. Minska risken för översvämning runt Mälaren
  2. Minska risken för låga vattennivåer i Mälaren
  3. Förhindra saltvatteninträngning

Vid utformningen av den nya regleringen togs särskild hänsyn till värdefulla strandnära naturmiljöer, kulturmiljön och det allmänna fiskeintresset.

Regleringen ska också eftersträva att sänka vattenhastigheterna för att begränsa erosion på bottnar och anläggningar samt påverkan på sjöfarten uppströms och nedströms Slussen.

Driften av regleringen sköts av Stockholm Hamn AB. SMHI är kontrollant av regleringen och sköter tillsyn av regleringen så att vattendomen följs.

Statistik

Ï Tabell 3 visas statistik från Mälarens vattennivå och det flöde som tappats.

Tabell 3. Vattenstånd (meter) och vattenföring (kubikmeter/s) för Mälaren före och efter regleringen inträdde 1968. Vattenstånd är angivet i meter, höjd över havet i höjdsystem RH2000.

  Före reglering (1852-1942) Efter reglering (1968-2015)
Lägsta vattenstånd 0,13 0,41
Medelvattenstånd 0,9 0,86
Högsta vattenstånd 2,26 1,42
Lägsta vattenföring 0 0
Årsmedelvattenföring 166 160
Högsta vattenföring 609 809