1996 - Östergötland och nordöstra Småland i juli

Fruktad oväderstyp

De lågtryck som berörde Sverige i slutet av juni och början av juli kom in från Atlanten, d v s på den bana som är klart vanligast, men den 5 juli utvecklades ett intensivt lågtryck över kontinenten, varefter det rörde sig till Östersjön och Finland. Därmed öppnades en ny väg för lågtrycken, en väg som, inte på långt när är lika frekventerad som den från väster, men som är fruktad bland meteorologer, eftersom många av de värsta regn- och snöovädren i vårt land följer just den vägen. Därtill kommer att den exakta banan för dessa lågtryck är svår att prognosera samt att de ofta har en tendens att fördjupas kraftigt när de kommer ut över Östersjön.

Väderläget

Det regnväder som åtföljde lågtrycket den 5 drog huvudsakligen fram utanför ostkusten och gav bara obetydliga mängder på fastlandet. Den 8 var det dags för ytterligare ett lågtryck på den nyöppnade banan från söder. Detta nybildade lågtryck fördjupades kraftigt över Centraleuropa under rörelse norrut. Även lågtryckets regnområde rörde sig norrut. Det var mycket omfattande och gav mängder på 60 - 90 mm tämligen allmänt i västra Polen. Öster om lågtrycket fördes mycket varm luft upp över Ryssland, där det flerstädes var drygt 30°. I gränsområdet mellan den ryska varmluften och betydligt kallare luft över Skandinavien förekom kraftigt åskregn i Baltikum, där man på sina håll fick över 100 mm regn under natten till den 9. Detta regnområde rörde sig åt väster över Östersjön och drabbade under efternatten och morgonen de östra och norra delarna av Fårö, där man uppskattar mängderna till mellan 130 och 140 mm. Vid svenska Östersjökusten liksom på Öland och Gotland åtföljdes regnet av hård vind med medelvindhastigheter på omkring 20 m/s.

Nederbördsförhållandena i Valdemarsvik

Lågtryckets egentliga regnområde hade försvagats på sin väg norrut över Östersjön, men förstärktes åter över nordöstra Götaland. Under dagen och framför allt kvällen den 9 samt natten till den 10 fick ett stort område från Valdemarsvik och Söderköping i öster till Vättern i väster allmänt mellan 55 och 80 mm regn med de allra största mängderna vid SMHI:s stationer i Holmbo, en dryg mil väster om Valdemarsvik, med 80 mm och i Ulrika med 78 mm. Enligt privata mätningar som rapporterats till SMHI kom det 63 mm i centrala Valdemarsvik och hela 105 mm på Kättilö i Gryts skärgård.

Ett sällsynt regn?

Det är relativt ovanligt med ett så kraftigt regn över ett så stort område som i det aktuella fallet. Att just södra Östergötland och nordostligaste Småland i medeltal får ca 70 mm på 24 timmar bedöms i genomsnitt inträffa ungefär en gång per sekel. Att Valdemarsvik får samma mängd är betydligt vanligare; återkomsttiden för ett sådant regn är i genomsnitt endast 10 - 20 år. Detta beror på att det dels är lättare för atmosfären att producera en stor regnmängd på en liten yta än på en stor, dels på att kustområdena vid Östersjön och Bottniska viken generellt sett är mer utsatta för häftiga regn än inlandet - om man bortser från lokala skurar med mycket begränsad utbredning. Att det förhåller sig så beror till stor del på de ovan nämnda fruktade lågtrycken från söder, som i första hand drabbar landets östra delar.

Den hydrologiska situationen

Markvattenhalten var hög för årstiden i det aktuella området. I till exempel Valdemarsvikstrakten hade det sammanlagt fallit ca 70 mm under de tre veckorna närmast före den 9, vilket är ca 70 % mer än normalt. På grund därav och att kraftiga regn förutsågs i väderprognosen inför den 9, utfärdade SMHI ett hydrologiskt meddelande, som sändes ut till länsstyrelser och SOS-Alarmering den 8. Där stod det bl a: "Vattenföringen i små och medelstora vattendrag kan därmed komma upp i nivå med det normalt högsta under året. Lokalt mycket kraftiga skurar kan orsaka mycket höga vattenföringar i de minsta vattendragen." SMHI har ett antal vattenföringsstationer i det regndrabbade området, varav stationen Ryttarbacken vid Skärkind mellan Söderköping och Linköping sänder informationen direkt till SMHI. Den ger vattenföringen från ett litet sjölöst område där flödet steg mycket snabbt och nådde sin kulmen kring midnatt natten mot den 10. Den tidigare nämnda dygnsnederbörden, ca 70 mm, ger ett flöde på 810 l/s km2 om den faller över en hårdlagd yta utan någon avdunstning och infiltration. I naturen tar dock marken och växtligheten i regel upp stora mängder vatten. Vid Ryttarbacken uppmättes därför som mest t ex 158 l/s km2 (vilket överskrider medelhögvattenföring, MHQ) och i Storåns tillflöde till Söderköpingsån ca 50 l/s km2 (på morgonen den 10).

9juli_1
Största 24-timmarsnederbörden (mm) den 9-10 juli 1996

Översvämningar och skador

I de drabbade vattendragen Gusumån, Vammarsmålaån och Fifallaån saknar SMHI mätningar. De två senare åarna rinner genom Valdemarsvik, där den kuperade terrängen medför att regnvatten snabbt rinner ner till de flacka dalbottnama, som ofta är gamla sjö- eller fjärdbottnar med styva leror eller organiska jordar. De är ofta dikade och leder vattnet snabbt vidare. Är lutningen låg samlas vatten och översvämmar marken. Vägtrummor och kulvertar kan vara underdimensionerade för häftiga flöden eller slammas igen, vilket leder till dämning uppströms. Många översvämningar och skador inträffade nu. Göta kanal bräddade väster om Söderköping och fyllde Lillån, som i sin tur bräddade och orsakade upptryck av vatten via ledningsnätet med översvämningar i källare och på gator som följd. I Gusum, i Valdemarsvik och flera andra orter fylldes många villakällare på samma sätt. Ett antal vägar översvämmades och stängdes av, på andra begränsades framkomligheten som t ex på E22 söder om Söderköping. Strax söder om Bankekind på vägen mot Åtvidaberg sjönk en bil och föraren fick rädda sig upp på taket. De stora busshållplatserna vid Gusum och Ringarum låg helt under vatten. Stora arealer åkermark låg också under vatten och på många platser dröjde det flera dagar innan det sjönk undan.
  
  

MHQ = medeltal för en längre period av de enskilda årens högsta dygnsvärden MQ = medelvattenföring f
MHQ = medeltal för en längre period av de enskilda årens högsta dygnsvärden. MQ = medelvattenföring för samma period (som ovan).

Slutsats

Det som slog oss, när vi var ute i samband med regnet, var hur snabbt små bäckar och vattendrag stiger. Det kan uppstå helt nya bäckar och tillflöden, som plötsligt kan dämmas och därmed snabbt leda till översvämningar och stora skador. Stora vattensystem med stor sjöareal dämpar oftast flödena och där blir problemen inte alltid lika stora. En vanlig skada är översvämning i källare och bottenvåningar på grund av att vattnet kommer in bakvägen via ledningsnätet som ofta är underdimensionerat eller har för lite lutning fram till vattendraget. Vid planering av ny byggnation är det viktigt att ta hänsyn till kraftiga regn och stora flöden. Frågan är inte om de kommer utan när de kommer!


Maja Brandt och Haldo Vedin
(Källa: Väder och Vatten, augusti 1996) 
  
 

Övertryck i täckdikena vid Ringarum. Foto: Maja Brandt