1968 - Torneälven

Vattentillgång

Vattentillgången i de oreglerade vattendragen i landet var normal.

Vattenstånd

Årets medelvattenstånd var lägre än normalt i Norrland och i norra delen av Svealand. I södra Svealand samt i de inre delarna av Götaland var årets medelvattenstånd något över de normala. I Bohusläns vattendrag var vattenstånden omkring normala medan de i Götalands övriga kusttrakter var något under de normala.

Årets maximivattenstånd var i stort sett över de normala i hela landet. Undantag utgjorde t.ex. Västerdalälven och Pite älv där årets maximivattenstånd var under normalt.

Årets minimivattenstånd var över de normala i norra delen av Norrland men betydligt under de normala särskilt i fjälltrakterna i den södra delen av Norrland samt i nordvästra Svealand. Sålunda uppmättes i Västerdalälven vid Ersbo 4 cm lägre vattenstånd än tidigare sedan observationerna började där 1912. I övriga delar av Sverige var minimivattenstånden något under de normala.

Vattenståndsväxlingar

I Götaland och Svealand var vattenstånden fallande i början av året men vid månadsskiftet januari-februari inträffade ett markerat flöde i Götalands kustområde. Vattenstånden var sedan fallande fram till slutet av mars då ovanligt mild luft medförde att vattenstånden snabbt steg i såväl Götaland som Svealand. Maximum inträffade i regel i början av april och därefter var vattenstånden i allmänhet fallande under hela sommaren. I nordvästra Svealand inträffade toppen dock i slutet av april. Vårflödesvolymerna var över normala i Götaland och Svealand utom i den nordvästra delen av Svealand där vårflödet i exempelvis Västerdalälven var något under normalt.

I Norrlands skogsälvar var vattenstånden fallande fram till mitten av april då stigningen började. Vårflödets maximum inträffade i de södra och mellersta skogsälvarna i regel i början av maj och i de norra i början av juni. Norrlands fjällälvar började stiga i slutet av april och fortsatte stiga under maj. Vårflödestoppen inträffade i allmänhet i början av juni. I Torne älv kom vårfloden ovanligt hastigt, varigenom flödestoppen blev mycket hög i nedre delen av älven, där stora översvämningsskador förorsakades. Vårflödesvolymerna var över de normala i norra Norrland och något över de normala i övriga delar av Norrland.

Vattenstånden i Götaland och Svealand var fallande under sommaren fram till oktober då de sakta började stiga. Några markerade flöden förekom ej under hösten men tendensen under resten av året var stigande. Även i Norrland var vattenstånden i regel fallande under såväl sommaren som hösten och var ända fram till årsskiftet ovanligt låga. Av de eljest vanliga höstflödena förmärktes endast en mindre topp och detta i södra Norrlands fjälltrakter i slutet av oktober.

(Källa, SMHI Årsbok, 1968)