1919 - Översvämningar i Norrland

Från Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi fick vi en mycket utförlig rapport över översvämningarna som drabbade södra och mellersta Norrlands kusttrakter i maj 1919.

I slutet av april och början av maj 1919 inträffade i mellersta Norrlands kusttrakter en synnerligen riklig nederbörd. Denna föll den 28 april mestadels i form av snö samt de följande dagarna som regn.

Sitt centrum hade nederbörden ifråga, såsom Tabell 1 och kartan (fig.1) visa, i trakterna norr om Sundsvall mellan Ångermanälvens och Indalsälvens mynningar. Vid det här belägna Lagfors bruk uppmättes för tiden den 28 april till 3 maj ej mindre än sammanlagt 152,9 mm regn, motsvarande nära en tredjedel av den normala årsnederbörden för dessa trakter.

Den sista april var i det närmaste regnfri men redan den första maj började regnet på nytt. Under de två följande dagarna var nederbörden fullständigt abnorm med kulmen lördagen den 3 maj. Härefter inträdde uppehållsväder.

[Tabell 1]

Tjälad mark hindrade jordens uppsugning

Snötillgången hade visserligen under den gångna vintern varit jämförelsevis ringa, men ännu den första maj låg någon snö osmält i skogarna och upplöstes hastigt av regnet. Till följd av den dåliga snöbetäckningen var marken starkt tjälad, vilket hindrade att någon väsentlig del av nederbörden uppsögs av jorden.

Allt regn och smältvatten måste följaktligen söka sig väg till havet, förorsakande ett abnormt högvatten i alla mindre åar och bäckar. Då nederbörden var lokaliserad huvudsakligen till de stora älvarnas nedre lopp, påverkades dessas vattenstånd emellertid icke i besvärande grad.

Däremot blevo översvämningarna i deras tillflöden närmast havet samt i de smärre kustälvarna på flera håll av katastrofal natur, särskilt som stränderna här icke äro bildade av höga nipor utan jämförelsevis låga. Dessa bifloders och småälvars vattenområden föllo så gott som helt och hållet inom området för den exceptionella nederbörden.

Häftiga regn förstärkte vårfloden

Den 4/5 nåddes vårflodens maximivattenstånd vid Måle, Mo, Skortsjö och Helgum, den 5/5 vid Långsele och Hällsjö, den 6/5 vid Björna och Franshammar, den 7/5 vid Orgnäs och den 9/5 vid Forsa. Alla dessa peglar äro belägna i mindre vattendrag, bifloder och kustälvar.

Först flera dagar senare nåddes maximivattenståndet i de större vattendragen, i Ångermanälven vid Forsnäset och Forsmo den 16/5, och vid Sollefteå följande dag, i Indalsälven vid Ragunda den 13/5 och vid Svedje följande dag, i Ljungan vid Fagerviksby och Grönsta den 15/5, vid Torpshammar och Nedansjö den 18/5, vid Skallböle och Vifsta den 19/5 samt vid Västbo den 20/5.

De häftiga regnen den 28/4 - 3/5 medförde i Ångermanälvens och Indalsälvens mellersta lopp en hastig stegring i den för årstiden normala stigningen, i de nedersta loppen av sagda floder samt i Ljungan till och med en så hastig stegring att en mindre sänkning omedelbart följde (Tabell 2).

Medelhögvatten och maximivattenstånd

Den svenska vattenståndsstatistiken är tyvärr ännu i allmänhet alltför kortvarig för att kunna lämna säkra medelsiffror. De hittills gjorda observationerna visa emellertid för pegelstationen Björna ett medel-högvatten om 168 cm och ett absolut maximivattenstånd om 210 cm.

Härav synes framgå, att årets högvatten i Gide älv, 152 cm varit lägre än normalt. För stationen Långsele (Faxälven) äro motsvarande siffror resp. 339, 384 och 290 cm, vilket antyder samma förhållande.

Längre söderut, i Ljungan, finna vi för stationen Torpshammar 2 siffrorna 310, 621 och 451 cm, vilka visa, att här årets högvatten varit större än normalt, ehuru förut observerat maximivattenstånd icke uppnåtts.

[Tabell 2]

Störst ödeläggelse kring Ljustorpsån

I Ljustorpsån (om man så vill en biflod till Indalsälven, infallande vid dennes mynning i havet), omkring vilken den största ödeläggelsen ägde rum, finnes ingen pegelstation. Ån rinner i krökar över ett flodplan om ett eller ett par hundra meters bredd, omgivet av 10-15 m höga nipstränder.

Vid maximivattenståndet den 4/5 fyllde vattnet dalgången upp till halva nipväggens höjd och steg sålunda över de många näsen mellan flodkrökarna. Dessa näs pläga på grund av de gynnsamma fuktighets-förhållandena lämna en riklig och säker foderskörd åt traktens jordbrukare. Delvis äro de klädda med lövskog.

På många ställen ha uppförts lador, varjämte ovan den normala högvattensgränsen en del odlingar ägt rum ävensom någon bebyggelse. Högvattnet medförde nu massor av sand och slam, som övertäckte näsen, på sina håll mer än halvmetertjockt.

I vissa flodkrökar fylldes den ursprungliga flodfåran och strömmen skaffade sig en ny bädd genom näsens genombrytande. Stora arealer ängsmark och även åkerjord förstördes på detta sätt.

Marken i fråga kan bli användbar på nytt först sedan sandlagret bortskaffats - en procedur vars kostnader dock torde överskrida jordvärdet - eller, där slammet ligger tunnare, nedplöjts. Många år torde gå, innan ny mylla bildats ovanpå sandlagret.

Niporna rasade

Niporna angrepos våldsamt och många hektar åker, trädgård och skogsmark underminerades och bortspolades. På sina håll torde dalgången på detta sätt ha utvidgats.

Man kunde vid åsynen av dylika högvattensverkningar icke frigöra sig från den tanken, att exceptionella högvattenskatastrofer kraftigt kunnat medverka vid utformningen av en del svenska floddalar av samma, icke alltför sällsynta typ som Ljustorpsåns.

Åtskilliga uppe på nipkanten byggda boningshus och uthus medföljde vid niprasen. Ett par gårdar, byggda på lägre mark, skadades betydligt, då vattnet här steg upp till takbandet. Flera 10-tal hölador på näsen bortsköljdes, varvid åtskilliga tiotusental kg hö gick förlorat.

Skador på industrier och byggnader

Alla kraftstationer vid Ljustorpsån skadades och försattes delvis ur funktion för längre tid. Särdeles illa åtgånget blev Lagfors bruk, tillhörigt Sunds aktiebolag, i det här såväl corps de logis som en del äldre och nyare byggnader bortsköljdes med inventarier.

Samtliga broar över Ljustorpsån med bifloder förstördes, varvid 2 personer omkommo. Särskilt må nämnas den nya, stora bron av armerad betong över åns mynning, uppförd 1917-1918 för en kostnad av ca 125 000 kr.

Alla flottningsbyggnader förstördes, och då de ej under året hinna repareras, kommer virket - det som ej spolades bort - att kvarligga till nästa år. Högvattenskadorna i Ljustorps landsfiskalsdistrikt uppskattades på följande sätt i runda summor:

Flottleder: 450 000
Vägar och broar: 300 000
Jordbruk: 225 000
Industrianläggningar och kraftstationer: 100 000
Byggnader, inventarier och material: 175 000
Summa kr: 1 250 000

Stora industriella skador kring Björkån

Även från Boteå distrikt, kring Björkån, ett av Ångermanälvens nedersta tillflöden från norr, rapporteras en vidsträckt ödeläggelse. Det här belägna Björkå bruk (trämassefabrik) formligen bortspolades liksom de mycket dyrbara flottledsbyggnaderna utefter ån.

Dammar och kraftstation ramponerades högst betydligt. Vad som ej bortsköljdes, begravdes i sand och grus, varjämte ån bröt sig ett nytt lopp och underminerade niporna nere vid Ångermanälven, så att tusentals kbm jord rasade över vägarna och avskar förbindelserna.

Broarna spolades bort. Skadorna vid Björkå bruk upptaxerades till ca 800 000 kr, vartill komna skador å vägar, broar, järnväg, jordbruk m.m., ca 200 000 kr. Illa åtgånget blev också Lo stålpressningsfabrik ej långt från Björkå, där skadorna beräknas till över 100 000 kr.

Skador i Sundsvall

Den genom Sundsvall flytande Selångerån steg likaledes över sina bräddar. Samtliga broar mellan staden och Norrmalm bortsköljdes utom en. Kajerna längs ån ramponerades, varjämte vattnet steg upp på gator och i parker (fig. 2), så att en del privategendom skadades. Skadorna ha av stadens byggnadschef och polismyndighet upptaxerats på följande sätt:

Broar: 113 300
Kajer: 55 000
Gator och vägar: 10 680
Vattenledningsverket (damm och sandupplag): 15 500
Avloppsledningar och brunnar: 2 000
Byggnader: 22 700
Jord och diken: 5 700
Maskiner och fabriksmaterial: 5 000
Lösöre: 4 000
Material (ved, timmer m. m.): 14 345
Summa kr: 248 225

Även Sollefteå drabbades

En annan stad inom området, som likaledes hemsöktes rätt svårt, var Sollefteå. Tvärs genom stadens storgata skär en liten bäck, Hullstabäcken.

Redan den 4 maj började densamma antaga hittills oanade proportioner och endast de mest energiska åtgärder med sandsäckar och jordpåfyllning hindrade den från att ta nya vägar genom själva staden, där den skulle förorsakat oerhörd förödelse genom att underminera hus, skära sönder gator etc.

Ännu svårare var måhända tillbudet vid Bruksån, som faller ut i Ångemanälven strax öster om staden. Tack vare den omständigheten att några dammar längre uppåt ån förmådde motstå vattentrycket och därigenom hindra ca 15 000 timmer att komma i drift räddades stadens elektricitetsverk, Sollefteå bruk och en del andra anläggningar från fullständig förintelse.

Fördämningar skyddade Sollefteå

De skador som översvämningen förorsakade inom Sollefteå stad ha upptaxerats till ca 121 000 kr., därav för broar ca 101 000 kr. Skadorna skulle fått högst betydligt större omfattning, om ej den i Sollefteå förlagda militären funnits till hands för att med sandsäckar och jord dämma på de mest hotade punkterna.

Utan dessa fördämningar skulle med säkerhet bl. a. elektricitetsverket ha kringskurits och underminerats, något som ensamt fördubblat skadesumman. En beväringsman omkom under dessa arbeten.

På flera håll skadades järnvägsbankarna. Särskilt var detta fallet med Sollefteå-Hernösands järnväg, som följer Ångermanälvens högra strand och här korsar en mängd mindre tillflöden till nämnda älv.

På så gott som alla dessa skärningspunkter, omkring ett 20-tal, genomskars och förstördes banvallen, vilket gjorde att järnvägs-förbindelsen mellan de båda städerna för ett par veckors tid avbröts.

Även Sundsvall isolerades på samma sätt, dock endast för några dagar. Skadorna å järnvägarna fördela sig på följande sätt:

Sollefteå-Hernösands järnväg 35 240
Ånge-Sundsvalls järnväg 15 000
Norra Helsinglands järnväg 1 545,36
Summa kr: 51 785,36

Skador på vägar och flottleder

Stora vägskador åstadkommos därigenom att broar och trummor voro för små för att kunna genomsläppa vattnet, som därför måste söka sig andra banor, ofta utefter landsvägarna, som härigenom förvandlades till flodfåror.

Men på många håll orsakade regnet direkt andra skador å vägarna genom att åstadkomma jordflytning i branta sluttningar samt på annat sätt. Så ägde vid båda landfästena till den nya Forsmobron en del - dock dessbättre ofarliga - undermineringar av glacisen rum.

Följande flottleder förstördes helt eller delvis:

Landsjöån: 1 800
Ytterån: 9 000
Moälven: 48 000
Faxälven: 145 000
Inviksån: 14 000
Björkån och Loån: 200 000
Bollstaån: 15 000
Högsjöån: 75 000
Ljustorpsån och Viksjöån: 450 000
Helgums- och Gådeån: 105 000
Harrån: 2 000
Selångerån: 8 500
Hungravsån: 40 000
Huljeån: 30 000
Järkvisle- och Lommerån: 12 000
Bredsjöån: 15 000
Hovermoån: 125
Högån: 300
Gerån: 8 000
Gussjöån: 1 000
Gastsjöån: 2 000
Tomttjärnbäcken: 1 000
Malmån: 15 000
Edsbyströmmen: 1 500
Bergsjö landsfiskaldistrikt: 1 500
Diverse: 99 975
Summa kr: 1 300 700

Skador på kraftstationer

Under det forsarna i de större älvarna ännu till allra största delen äro outnyttjade, har överallt i de mindre vattendragen kraften tillvaratagits i stor skala och kraftstationer anlagts för resp. orters behov av belysning m. m.

I allmänhet ha dessa kraftverk skadats vid översvämningarna, dock måhända i mindre grad än man haft anledning förmoda. C:a 20-30 kraftstationer rapporteras mer eller mindre ramponerade. Beloppen för dessa skador äro ungefär följande:

Västernorrlands län: 80 200
Jämtlands län: 12 500
Gävleborgs län: 8 050
Summa kr: 100 750

Totala kostnader för skadorna

De i det föregående anförda uppskattningarna av översvämnings-skadornas belopp ha till största delen hämtats från de rapporter, som av länsstyrelserna i de tre hemsökta länen infordrats från landsfiskalerna.

På grund av olika rubricering, utförlighet, taxeringsstandard m.m. äro dessa uppgifter emellertid rätt svåra att konnektera och jämföra. Särskilt äro de siffror, som gälla större skadegörelser mycket approximativa.

En preliminär sammanställning av samtliga skadebelopp meddelas emellertid i tabell 3. Siffran 37 400 kr. för jordbruksskadorna i Gävleborgs län kan möjligen på grund av missuppfattning av den taxerande gälla Ljusnans vanliga våröversvämning och icke skador, förorsakade av det exceptionella rägnet i början av maj.

[Tabell 3]

Till jämförelse må nämnas, att de vid 1916 års katastrofartade högflod i de större älvarna (förorsakad av samtidig hemflod och fjällflod) uppkomna skadorna då taxerades till ca 3 500 000 kr.

Den direkta jämförelsen försvåras dock därigenom att vid uppskattningen av årets högvattenskador den efter 1916 inträffade allmänna prissteg-ringen sannolikt influerat rätt betydligt.

Högvattenskadeförsäkringar

En tanke, som vid betraktandet av de anförda siffrorna lätt tränger sig i förgrunden är den huruvida ej i vårt land liksom på andra håll något kunde göras för åstadkommande av en högvattenskadeförsäkring. Svårigheterna härvidlag äro emellertid rätt stora.

Genom de stora topografiska olikheterna mellan skilda svenska floddalar, dessas större eller mindre sjörikedom, den stora olikheten i vattenstånds-variationerna i landets skilda delar, de svenska flodernas »ungdom» geologiskt talat, som gör, att flodloppen ännu alltjämt äro underkastade geografiska förändringar, den svenska vattenståndsstatistikens kortvarighet m.m. försvåras riskberäkningen i mycket hög grad. Men nästan all slags försäkring erbjuder ju i riskhänseende en viss osäkerhet.

Man behöver i detta sammanhang ej hänvisa till så svårberäkneliga saker som t.ex. krigsriskförsäkringen under den stora ofreden 1914-1919. Även en känd och välberäknad försäkringsgren t.ex. livförsäkringen kan ibland erbjuda överraskningar, såsom detta och föregående års epidemier av »spanska sjukan» visat.

En bråkdel av skadorna på privat egendom

Även en annan omständighet kan vara av intresse för frågan om försäkring mot högvattenskador. Dylika skador drabba dels privat-personers egendom, dels sådan tillhörig det allmänna eller samman-slutningar såsom industriföretag, flottningsföreningar, vattenkraftsbolag etc. Givet är, att hos sådana sammanslutningar intresset för en försäkring måste vara vida större än hos privatpersoner, som ofta rygga för premiekostnaden.

[Tabell 4]

Granska vi siffrorna i Tabell 4, finna vi, att endast ca 9 % av skade-beloppet faller på enskilda personers egendom under det att ej mindre än 67,6 % eller ungefär två tredjedelar drabba bolag m.m. Skador å allmän egendom, allmänna vägar, broar samt statens järnvägar ingå i slutsumman med 23,4 %.

Våra möjligheter att någorlunda exakt upptaxera alla slags vattenskador äro för närvarande rätt begränsade. Särskilt gäller detta vissa skador å jordbruket, om vilka man ibland har mycket svårt att säga, hur långt framåt i tiden de sträcka sina verkningar.
Men ett omsorgsfullt tillvaratagande och bearbetande av allt hithörande material är av stor betydelse och skall i sin mån bidraga till att föra frågan om en högvattenskadeförsäkring i Sverige närmare sin lösning.

Källa: J. V. ERIKSSON Ur YMER, Tidskrift utgiven av Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi, årg. 1919, H. 2 o. 3. Publicerad med tillstånd av SSAG.