Ämnesområden

Avståndet mellan jorden och solen

Jordens avstånd från solen varierar under året. I början av januari befinner sig jorden som närmast solen, och i början av juli är avståndet som störst. Avståndet har dock ringa betydelse för våra årstider, utan dessa styrs av jordaxelns lutning.

Varje år kring den 5 juli befinner sig jorden som allra längst bort från solen. Har detta någon betydelse till exempel för vår sommar? Jordens bana runt solen är inte helt rund utan svagt elliptisk. Solen ligger inte i centrum utan lite vid sidan av, i en av ellipsens brännpunkter. Detta innebär att jordens avstånd från solen varierar under året.

Vi befinner som närmast solen (perihelium) i början av januari och som längst bort i början av juli (aphelium). Skillnaden i avstånd, i jämförelse med jordens medelavstånd från solen, är drygt 1,5%. Detta gör att den energi som når jorden från solen varierar med drygt 3% från medelvärdet. Detta eftersom energin avtar med kvadraten på avståndet.

Jordens bana
Jordaxelns riktning relativt solen ändras gradvis under året, vilket ger oss årstiderna. Vinter- och sommarsolstånden är kopplade till jordaxelns lutning och inte till avståndet mellan jorden och solen. Ej skalenlig figur.

Det är långt till solen

Jorden ligger i genomsnitt 149 600 000 km från solen. Det tar drygt 8 minuter för ljuset att färdas mellan jorden och solen.

Det minsta avståndet (perihelium) är 147 100 000 km och det största avståndet (aphelium) är 152 100 000 km. Det skiljer alltså 5 miljoner km mellan dessa ytterligheter.

Över långa tidsrymder, omkring 21000 år, flyttar sig aphelium och perihelium ett varv genom årstiderna. Just nu befinner vi oss i aphelium omkring den 5 juli och om ett antal decennier blir det omkring den 6 juli.

Årstiderna är kopplade till jordaxelns lutning

I förstone kan det förefalla motsägelsefullt att vi befinner oss som längst bort från solen i juli då vi i Sverige normalt sett har högsommar. Men våra årstider beror i första hand inte på avståndet från solen utan på att jordaxeln lutar cirka 23,4° mot det plan i vilket jorden rör sig i sin bana runt solen.

Denna lutning påverkar hur högt solen står på himlen under året. På sommaren står den högt och under vintern lågt. Den energi som under sommaren passerar en kvadratmeter utanför jordatmosfären sprids på sommaren ut över en dryg kvadratmeter nere på jordytan mitt på dagen under sommaren medan samma energi under vintern fördelas över flera kvadratmeter.

Vid sommarsolståndet lutar den norra delen av jordaxeln maximalt in mot solen och tvärt om vid vintersolståndet. På södra halvklotet infaller årstiderna diametralt motsatt. 

Även jordaxelns lutning varierar något över långa tidsrymder, mellan 22,1° och 24,5° med en period på cirka 41000 år.