Mindre sannolikt med extrem kyla i Norge, Sverige och Finland i ett förändrat klimat

Klimatförändringar orsakade av människan gör att extremt kalla temperaturer blir mycket mindre sannolika i Norge, Sverige och Finland. Detta enligt en studie som 19 forskare från the World Weather Attribution group publicerar idag. Studien visar att mindre frekventa köldknäppar kan vara farligare än historiska händelser om riskuppfattningen minskar över tid. Därför behövs väderprognoser, tidiga varningar och god samhällsberedskap.

Den 5 januari noterade SMHIs klimatstation i Vittangi -44,6°C, vilket är den kallaste temperaturen som uppmätts i Finland, Sverige och Norge på 2000-talet. Dagen efter noterade en station i Bjørnholt i Oslo -31,1°C.

I början av januari dominerades vädret i området av ett högtryck med svaga vindar, delvis klart väder och mycket låga temperaturer, vilket framgår av analyskartan.

En analyskarta som visar väderläget den 6 januari 2024.
Kartan visar också nederbördsområden och frontzoner som finns runt omkring Skandinavien. Bland annat ett lågtryck över Baltikum som tidigare ställde till det med stora snömängder över Skåne.
Även om vintrarna blir mildare här i norr upplever vi ibland köldknäppar som nu i början av januari, vilket kan få konsekvenser i samhället, säger Erik Kjellström professor i klimatologi vid SMHI som är en av de som bidragit till studien.

Köldknäpparna får konsekvenser inte minst för sårbara grupper som hemlösa, även om länder i norra Europa är vana vid vintertida kyla. Kylan i januari ledde bland annat till inställda tåg, stängda skolor, trasiga vattenledningar och höga elpriser, vilket påverkade miljontals människor.

Studien tyder på att kraftiga köldknäppar blir mindre vanliga

I en värld som blir varmare är kalla extremer mindre vanliga och förknippade med högre temperaturer. För att kvantifiera effekten av klimatförändringar på köldknäppar, analyserade forskarna väderobservationer och klimatmodellsimuleringar för att jämföra hur händelsen har förändrats från förindustriella förhållanden till dagens situation med en global uppvärmning om cirka 1,2°C.

I studien användes två olika definitioner av händelsen: dels studerades de kallaste femdagarsperioderna i ett område i norra Norge, Sverige och Finland (se figur), och dels den allra lägsta temperaturen under ett dygn vid en väderstation i Oslo.

Karta som visar området som har studerats (Norge, Sverige och Finland).
Karta som visar området som har studerats.

I dagens klimat visar studien att en motsvarande femdagarsköldknäpp förväntas inträffa i snitt en gång vart 15:e år. Historiskt sett var januarihändelsen inte extrem utan rankad som den 12:e kallaste sedan 1950. Sett till endagshändelsen i Oslo är värden under -30°C mycket sällsynta och förväntas inträffa i snitt ungefär en gång vart 200:e år.

Forskarna såg också att båda händelserna skulle ha varit cirka 4°C kallare i en värld utan klimatförändringar orsakade av människan. Klimatförändringarna gör att båda typerna av händelser inträffar mer sällan i dagens klimat jämfört med under förindustriella förhållanden. En femdagarshändelse är nu fem gånger mindre sannolik och en endagarshändelse är 12 gånger mindre sannolikt. Om den globala temperaturökningen når 2°C kommer liknande femdagarsköldknäpp att bli ytterligare 2,5°C varmare, samtidigt som liknande endagsextremer kommer att bli ytterligare 2°C varmare.

Beredskap både för kyla och mildare vintrar

Köldknäpparna kan dock fortfarande inträffa i ett förändrat klimat och temperaturer under -30°C kommer fortfarande vara fullt möjliga i stora delar av Norge, Finland och Sverige. För att minska konsekvenser av köldknäppar behövs beredskap i samhället bland annat med väderprognoser och tidiga varningar för extrema köldknäppar. Samtidigt innebär mildare vintrar också andra problem för samhället.

Att temperaturen växlar runt 0 grader på vintern innebär andra problem. När vattnet omväxlande fryser och tinar kan det uppstå problem för infrastruktur och trafiksäkerhet. Temperaturväxlingarna kan också ge ett mer skiktat snötäcke med islager som kan öka lavinrisken och också försämra tillgången till föda för renar och andra djur, säger Erik Kjellström.