De främsta minnena från det omfattande lågtryckssystemet som täckte Sverige andra veckan i augusti är väl det ymniga regnandet, följt av omfattande översvämningar särskilt i de mellersta delarna av landet. Men Hans hade stor inverkan även på förhållandena till havs, vi tar en titt på några spännande händelser under ovädret.
Vattenståndsrekord på västkusten
På västkusten steg havsnivån ordentligt. Mest anmärkningsvärt är väl de 113 cm över medelvattenståndet som uppmättes i Halmstad den 8 augusti, den högsta augusti-registrering som finns i SMHIs databaser. Den tidigare högsta augustinoteringen i Sverige är från Ölands norra udde 1887 med 106 cm över medel.
Stor omblandning i Östersjön
I Östersjön blev det snabba skiften i de översta skikten av havet. Vindriktningen började på nordost den 6 augusti men slog snabbt om till väst eller sydväst när Hans dagen efter parkerade strax norr om Vänern. Vanligtvis brukar ett sådant väderläge ge en del uppvällning närmast den svenska ostkusten, då det uppvärmda ytvattnet driver ut till havs och ersätts av kyligare djupvatten. Det skedde även nu, men med så omfattande och långvarig blåst nådde avkylningen betydligt längre ut till havs.
Data från SMHIs tre bojar till havs i Bottenhavet och Östersjön visar hur ytvattentemperaturen den 8 augusti inom loppet av ett dygn sjönk med fyra till fem grader. Dagen därpå, den 9 augusti, var det bara havsområdet närmast den baltiska och finska kusten som var opåverkat av vindens omblandande verkan. Om vi tittar neråt i vattnet visar temperaturvärdena från mätbojen öster om Huvudskär i norra Östersjön att Hans utjämnade temperaturen ner till drygt 15 meters djup, och att vattnet rördes om ända till 30 meter. Först vid 40 meter var det lika lugnt både före och efter Hans framfart.
Även i södra Östersjön blev omblandningen snabb och genomgripande. Data från ett autonomt mätinstrument vid Bornholm visar att gränsen mellan det varmare ytvattnet och det svalare djupvattnet på lite drygt ett dygn sänktes med drygt tio meter. Samtidigt blev ytvattnet fyra grader kallare när det blandades med djupvatten.
Nystart för cyanobakterierna i söder
Att havet blir omblandat så att vatten från större djup förs upp mot ytan kan få en del konsekvenser. Så här års är ytvattnet oftast utarmat på näringsämnen som nitrat och fosfat efter att olika planktonalger under växtsäsongen gjort slut på vinterns upplagrade näringsreserver. En händelse som Hans kan ställa allting på ända, då det plötsligt finns åtkomlig näring igen. Om förhållandena i övrigt är gynnsamma, kan det bli en nystart för planktonblomningen.
Just så verkar det ha blivit, sedan september inletts med mer sommarlikt väder än Östersjön sett sedan mitten av juli. Cyanobakterierna, som fram till dess täckte stora delar av Östersjön med sina flytande ansamlingar, hade fört en tynande tillvaro under andra halvan av den kalendariska sommaren. I september fanns allting på plats, ny näring, solljus, och lugnt och stilla till havs.
Trots att blomningen nästan alla andra år varit över till slutet av augusti verkar det som om omständigheterna i år ger oss en osedvanligt sen avslutning på cyanobakterieblomningen. SMHIs dagliga rapporter om cyanobakterier i Östersjön sommartid brukar vanligtvis avslutas den 31 augusti, men fortsätter i skrivande stund två veckor in i september.
Har Hans gett nytt inflöde till Östersjön?
Hur var det nu med det höga vattenståndet i Kattegatt under Hans, brukar inte sådant föra med sig inflöde av friskt och syrerikt vatten till Östersjöns djupare delar? Jodå, visst strömmade det in en del under de drygt två dygn då vattenståndsskillnaden var runt en halvmeter eller mer mellan norra och södra änden av Öresund.
En grov överslagsberäkning ger att det kan ha rört sig om några tiotal kubikkilometer vatten, vilket höjde Östersjöns nivå med knappt två decimeter. Men det är tveksamt om volymen räcker till, eller det inströmmande vattnets kvalitet är sådan att det i slutänden gör någon skillnad för syresituationen i centrala Östersjöns djupare delar. De största inflödena som uppmätts har tillfört 200 kubikkilometer friskt vatten från Kattegatt.
Flera villkor för ett framgångsrikt inflöde
För att det inströmmande vattnet ska kunna nå de djupare delarna av Östersjön måste det vara tillräckligt tungt för att kunna rinna in under det vatten som redan finns där. En hög salthalt och gärna låg temperatur ger vattnet den högre densitet som krävs. Dessutom måste det inströmmande vattnet nyligen ha varit i kontakt med atmosfären för att bli mättat med syre. Endast då kan vattnet strömma längs botten i södra Östersjön, förbi Bornholm för att efter några månader sippra ner i de djupa områdena runt Gotland och fylla på med nytt syre.
Jörgen Öberg, oceanograf