Många tycker nog att det har varit ovanligt mulet under de två första veckorna i november. Sedan någon månad tillbaka har vi från våra automatstationer tillgång till molnhöjdsdata var femte minut. Jag tänkte se hur vi kan utnyttja detta för att åskådliggöra molnigheten i detalj.
Molnigheten i Norrköping
Som exempel väljer jag data från vår mätplats här på SMHI i Norrköping, det ligger ju närmast till hands.
Vi börjar med en tidslinje som visar molnmängden i procent. 100% = mulet och 0% = molnfritt.
Som vi ser av diagrammet har molnigheten varit 90-100% den allra mesta tiden under de två första novemberveckorna. Under endast tretton 5-minutersintervall har molnhöjdsmätaren i Norrköping inte kunnat detektera några moln.
Solskenstiden är inte heller så mycket att skryta med, sammanlagt knappt sju timmar. Man hade kanske väntat sig ännu lägre solskenstid med tanke på molnigheten. Men i solskenstiden räknas in även korta stunder då solen bryter igenom molnen och tillfällen då solen förmår skina igenom tunna moln.
Molnhöjden
Om vi sedan tittar på ett motsvarande diagram över molnhöjden (molnbasen) ser vi att det under en stor del av tiden under de två första novemberveckorna har varit molnhöjder på 100-400 meter, det vill säga dimmoln eller låga stratocumulusmoln.
Fördelar och nackdelar med molnhöjdsmätare
Jag vet inte om det här är det bästa sättet att åskådliggöra molnigheten över tid. Dessa i tiden högupplösta molnighetsdata är något nytt för oss så man får prova sig fram.
I och för sig har vi haft information från molnhöjdsmätare sedan åtminstone mitten av 1990-talet, men tidigare var det data endast en gång i timmen.
För det första måste man ha klart för sig styrkan och svagheten med molnhöjdsmätare. Styrkan är att den med mycket hög tidsupplösning ger information om det finns moln rakt ovanför mätplatsen och på vilken höjd molnen ligger.
Om det finns en stillaliggande molnbank nära horisonten så finns det däremot inte en chans att avgöra detta med molnhöjdsmätaren. Om det är moln som antas röra sig med konstant hastighet över himlen så har vi dock algoritmer som försöker beräkna en total molnmängd.
Vän av ordning kanske lägger märke till att molnmängden i vissa fall anges till 113%. Detta är en teknikalitet i presentationen och betyder att mätaren inte kunnat detektera någon distinkt molnbas. Det kan vara fallet vid dimma, tät nederbörd och snödrev. Då brukar man tala om vertikalsikt i stället för molnbas.
Sverker Hellström