Havsvågor 2024

Vinter

Året inleddes med att ostliga vindar dominerade, vilket gjorde att trots blåsiga perioder så höll sig den signifikanta våghöjden* på västkusten oftast under två meter fram till den 17 januari. Under denna period var det istället högre vågor på ostkusten.

På Östersjön blåste det friskt när ett lågtryck den 5 januari passerade söder om Sverige, vid Knolls grund registrerades en signifikant våghöjd på 3,2 meter. Nästa tillfälle med högre våghöjder på Östersjön var den 15 januari då ett lågtryck återigen passerade södra Sverige. I nordlig kuling steg den signifikanta våghöjden vid Knolls grund till 4,5 meter.

På Bottenhavet hade Finngrundsbojen tagits in några dagar tidigare för att inte skadas av eventuell is. Huvudskärsbojen i norra Östersjön var intagen för service sedan november året innan och sattes ut igen den 9 mars. Därmed saknas observationer från den norra halvan av haven runt Sverige under denna period.

Den 17 januari passerade ett lågtryck mellersta Sverige och för första gången under månaden observerades högre vågor på västkusten. Vid Väderöarna var det kortvarigt sydvästlig vind upp till 25 m/s. Den signifikanta våghöjden steg vid Brofjorden till 4,7 meter och vid Väderöarna till 4,5 meter. På Östersjön var det sydlig kuling och den signifikanta våghöjden vid Knolls grund steg till 4,6 meter.

Den 22–23 januari rörde sig ett djupt lågtryck med namnet Isha från Norska havet vidare åt nordost in över Norrland. Längs västkusten var det en syd till sydvästlig vind på 23 m/s. Den högsta signifikanta våghöjden för hela året noterades då vid Väderöarna med 6,3 meter. Vid Brofjorden var våghöjden 5,1 meter. På ostkusten var det en sydlig vind på 16 m/s och den signifikanta våghöjden vid Knolls grund steg till 4,1 meter.

Nästa tillfälle med höga vågor var vid månadsskiftet till februari då lågtrycket Ingunn rörde sig mot norra Sverige. I sydvästlig vind nära stormstyrka på kvällen den 31 januari steg den signifikanta våghöjden vid Väderöarna till 5,9 meter och vid Brofjorden till 5,6 meter. Inom parentes kan nämnas att Ingunn orsakade ovanligt höga vågor längs Norges västkust. Utanför Trondheim rapporterades signifikanta våghöjder på 15 meter och maxvågor på över 20 meter.

Under de följande dagarna avtog den signifikanta våghöjden successivt, från den 5 februari låg den under 2 meter vid alla aktiva mätplatser. Där höll den sig under drygt två veckor, förutom den 12 februari då Knolls grund tangerade 2 meter.

Den 23 februari rörde sig stormen Louis in över Skandinavien och på västkusten var det mycket hård sydvästlig vind. Vinga noterade en medelvind på 30 m/s och upp mot 40 m/s i vindbyarna. Vid Väderöarna steg den signifikanta våghöjden hastigt till 5,2 meter och vid Brofjorden till 4,8 meter. Anledningen till att det inte blev ännu högre vågor var att de hårdaste vindarna förekom under en relativt kort period och sedan avtog snabbt.

När stormen dragit undan blev det några lugna dygn innan den kalendariska vinterns sista lågtryck närmade sig västerifrån. På skottdagen den 29 februari steg den signifikanta våghöjden vid Väderöarna till 2,4 meter och vid Brofjorden till 2,3 m.

Vår

Den första halvan av mars var vädret mestadels högtrycksbetonat med lugna förhållanden på haven runt Sverige. Den signifikanta våghöjden höll sig under 2 meter på samtliga platser, förutom den 5 mars då Knolls grund noterade 2,1 meter.

Den 16–17 mars passerade ett lågtryck över södra Sverige med nordvästlig kuling på både Östersjön och Västerhavet. Vid Knolls grund noterades 4,3 meter signifikant våghöjd, vid Huvudskärsbojen var våghöjden 3,5 meter. Vid Väderöarna steg den signifikanta våghöjden till 3,2 meter och vid Brofjorden till 2,7 meter.

Nästa tillfälle med högre vågor var den 22 mars då ett lågtryck befann sig på Norska havet och längs västkusten var det en sydvästlig vind på 15 m/s. Den signifikanta våghöjden vid Brofjorden steg till 2,9 meter och vid Väderöarna till 2,2 meter.

Därefter höll sig vågorna under 2 meter på samtliga platser fram till den 3 april då ett lågtryck befann sig öster om Sverige. På Östersjön var det en nordostlig vind på 18 m/s och den signifikanta våghöjden vid Huvudskär steg till 3,3 meter och vid Knolls grund till 4,0 meter.

Nästa tillfälle med höga vågor var den 10 april då ett lågtryck rörde sig in över mellersta Sverige. Längs västkusten var den en västlig vind på 20 m/s och den signifikanta våghöjden vid Väderöarna steg till 3,6 meter och vid Brofjorden till 4,3 meter.

Den 14 april passerade ytterligare ett lågtryck på en liknande bana. Vårens högsta signifikanta våghöjd observerades då vid Brofjorden med 4,5 meter. Vid Väderöarna steg våghöjden till 3,7 meter och på Östersjön nådde Knolls grund 2,6 meter signifikant våghöjd.

Nästa tillfälle med högre vågor var den 22 då ett lågtryck rörde sig norrut öster om Sverige. På Östersjön var det en nordostlig vind på 15 m/s och den signifikanta våghöjden vid Huvudskärsbojen steg till 2,4 meter och vid Knolls grund till 2,7 meter.

Den avslutande vårmånaden hade endast ett tillfälle med vågor över 2 meter. Den 9–10 maj passerade ett lågtryck över Skandinavien och längs västkusten var det en sydvästlig vind på 15 m/s. Både vid Väderöarna och Brofjorden observerades signifikanta våghöjder på 2,3 meter. Därefter höll sig våghöjden under 2 meter på samtliga platser.

Bojen vid Finngrundet som varit intagen för vintern sattes ut igen den 22 maj, varför inga observationer från Bottenhavet finns tidigare än så. Vårens högsta observation för Bottenhavet blev därmed blygsamma 1 meter, vilket noterades den 27 maj i samband med ett utbrett åskväder.

Sommar

Sommaren är vanligtvis inte de höga vågornas årstid, och för Östersjöns och Bottenhavets del var 2024 inget undantag. Endast vid ett tillfälle nådde den signifikanta våghöjden högre än 3 meter i de östliga farvattnen Däremot hade västkusten flera tillfällen med tremetersvågor, och även några som nådde över fyra meter.

Första tillfället med högre vågor var den 5 juni då ett lågtryckssystem befann sig på Norska havet. Längs västkusten blåste nästintill sydvästlig storm, den signifikanta våghöjden vid Väderöarna steg till 3,7 meter och vid Brofjorden till 3,6 meter.

Den 9–10 juni var det återigen dags för höga vågor längs västkusten då ett lågtryck passerade mellersta Sverige med nästan lika hård sydvästlig vind. Den signifikanta våghöjden steg nu till 4,0 meter i Brofjorden och vid Väderöarna till 3,8 meter. Detta var också det enda tillfället på de östra farvattnen med tremetersvågor, Huvudskärsbojen registrerade nämligen 3,2 meter vilket alltså blev sommarens högsta notering i Östersjön. Vid Knolls grund nådde den signifikanta våghöjden denna gång inte högre än 2,1 meter.

Nästa tillfälle med våghöjder närmare tre meter var den 29 juni då ett lågtryck befann sig på Norska havet. Längs västkusten var det en västlig vind på 18 m/s. Vid Väderöarna steg den signifikanta våghöjden till 2,9 meter och vid Brofjorden till 2,8 meter.

Den 7 juli fördjupades ett lågtryck över Skagerrak och drog sedan vidare norrut. På västkusten noterade Brofjorden 4,3 meter och Väderöarna 4,1 meter signifikant våghöjd. Huvudskärsbojen i norra Östersjön uppmätte 2,6 meter, och vid Finngrundet i södra Bottenhavet nådde den signifikanta våghöjden 2,3 meter.

Det intressanta väderläget den 26–29 juli med högtryck i väster och ett svagt lågtryck från Nordsjön som sedan kraftigt fördjupades över Lettland gav höga vågor både i nord och i väst. På kvällen den 27 juli när lågtrycket passerade över Skagerrak, blåste det sydväst 13 m/s vid Väderöarna och den signifikanta våghöjden nådde där 2,7 meter. I den kraftiga nordvinden över Östersjön på morgonen den 29 när lågtrycket låg över Lettland registrerade Finngrundet med 2,4 meter signifikant våghöjd sommarens högsta notering för Bottenhavet.

Den 9–10 augusti passerade ett lågtryck mellersta Sverige. Längs västkusten var det en sydvästlig vind på 19 m/s och den signifikanta våghöjden vid Brofjorden steg till 3,6 meter och vid Väderöarna till 3,5 meter. På Östersjön var vinden sydlig om 11 m/s. Den signifikanta våghöjden vid Knolls grund steg till 2,1 meter och vid Huvudskärsbojen steg den till 2,2 meter.

Den 22–23 augusti passerade ovädret Lilian över Sverige. Längs västkusten var det en sydvästlig vind på 23 m/s. Den signifikanta våghöjden vid Väderöarna steg till 4,7 meter och vid Brofjorden noterades 4,8 meter, vilket också var sommarens högsta signifikanta våghöjd. På ostkusten var det en sydvästlig vind på 15 m/s, vilket skickade upp den signifikanta våghöjden vid Knolls grund till 2,3 meter. Vid Huvudskärsbojen noterades 2,7 meter.

I efterdyningarna av Lilian, den 25–26 augusti blåste västlig vind på 17 m/s längs västkusten. Våghöjden vid Väderöarna uppmättes till 3,4 meter och vid Brofjorden till 2,8 meter.

Höst

Under de två inledande höstmånaderna var vågorna blygsamma för årstiden, bara ett fåtal gånger nådde den signifikanta våghöjden över tre meter.

Det första tillfället inträffade den 9–11 september då flera lågtryck passerade över Skandinavien. På Östersjön var det sydlig kuling, vid Knolls grund steg den signifikanta våghöjden till 3,0 meter och vid Huvudskärsbojen till 2,9 meter. Längs västkusten var vinden sydvästlig på 19 m/s och Brofjorden nådde 4,1 meter, en signifikant våghöjd som inte skulle överträffas förrän den 31 oktober. Vid Väderöarna steg våghöjden till 3,2 meter.

Den 25–27 september passerade flera lågtryck över Sverige med höga vågor som följd. Längs västkusten blåste det sydväst 19 m/s. Vid Väderöarna steg den signifikanta våghöjden till 3,4 meter och vid Brofjorden till 3,1 meter. Över Östersjön var det en sydlig vind på 13 m/s och den signifikanta våghöjden vid Huvudskärsbojen steg till 3,1 meter. Vid Knolls grund nådde den 2,5 meter. Sedan lågtrycken passerat kom en nordlig vind på 16 m/s över Bottenhavet och den signifikanta våghöjden vid Finngrundet steg till 2,6 meter.

I oktober inträffade det första tillfället med tremetersvågor på västkusten. Den 12 blåste en västlig vind på 16 m/s. Vid Väderöarna steg den signifikanta våghöjden till 3,1 meter och vid Brofjorden till 3,5 meter.

Den 17 oktober var det en sydlig vind på 12 m/s över Östersjön och den signifikanta våghöjden vid Knolls grund steg till 2,8 meter. En vecka tidigare, den 10 oktober, lossnade Huvudskärsbojen från sin förtöjning och kom på drift innan den bärgades av R/V Svea. Därmed finns inga våghöjder registrerade från den mätplatsen för resten av året.

Den 21 oktober befann sig ett lågtryck över Norska havet och längs västkusten var det en sydvästlig vind på 19 m/s. Vid Väderöarna steg den signifikanta våghöjden till 4,3 meter och vid Brofjorden till 3,4 meter.

Vid månadsskiftet oktober-november blåste en sydvästlig vind på 22 m/s längs västkusten. Både vid Väderöarna och vid Brofjorden steg den signifikanta våghöjden till 4,8 meter natten mot den 1 november. Även på Bottenhavet var det blåsigt med en nordvästlig vind på 26 m/s, och på kvällen den 1 november steg den signifikanta våghöjden vid Finngrundet till 4,0 meter.

Nästa tillfälle med högre vågor vid västkusten var den 16–17 november då ett lågtryck rörde sig in över norra Skandinavien. Längs västkusten var det en västlig vind på 23 m/s och den signifikanta våghöjden vid Brofjorden steg till 5,1 meter vilket blev höstens högsta observation. Vid Väderöarna steg våghöjden till 4,7 meter.

På de östra farvattnen var nästa tillfälle med högre vågor den 20–21 november då ett lågtryck befann sig öster om Sverige. På Östersjön var det en nordvästlig vind på 18 m/s och den signifikanta våghöjden vid Knolls grund steg till 3,8 meter. På Bottenhavet var det en nordvästlig vind på 24 m/s och den signifikanta våghöjden vid Finngrundet steg till fem meter (avrundat från 4,95 m). Detta var den näst högsta novemberobservationen på platsen sedan mätningarna startade i juni 2006. Den högsta novemberobservationen för Finngrundet är från 2006 med 6,4 meter.

Den 26 november befann sig ett lågtryck i närheten av sydvästra Norge och längs västkusten var det en sydvästlig vind på 18 m/s. Den signifikanta våghöjden vid Brofjorden steg till 4,0 meter och vid Väderöarna till 5,0 meter, alltså höstens tredje tillfälle med femmetersvågor.

December

Under månadens första halva höll sig den signifikanta våghöjden under tre meter på samtliga platser. Den högsta noteringen var den 2–3 december i nordlig kuling på de östra farvattnen, då den signifikanta våghöjden nådde 2,9 meter vid Knolls grund.

Den 15–16 december berörde ett lågtryckssystem norra Skandinavien med kraftig vind som följd. Längs västkusten var det en västlig vind på 23 m/s och december månads högsta signifikanta våghöjd, 5,7 meter observerades vid Brofjorden. Detta var det högsta decembervärdet som observerats vid Brofjordens drygt åttaåriga mätserie, det tidigare rekordet var 4,5 meter från 2019. Vid Väderöarna steg den signifikanta våghöjden till 5,0 meter.

På Östersjön var det samtidigt en västlig vind på 18 m/s och den signifikanta våghöjden vid Knolls grund steg till 2,9 meter. På Bottenhavet var vinden nordvästlig 23 m/s och den signifikanta våghöjden vid Finngrundet blev 3,6 meter, den enda gång under månaden som signifikanta våghöjder över tre meter registrerats på de östra farvattnen.

Den 18–19 december rörde sig ett lågtryck åt nordost över Norska havet, vid Väderöarna var det sydlig vind på 16 m/s. Den signifikanta våghöjden nådde 3,7 meter både vid Väderöarna och Brofjorden.

Även den 22 december befann sig ett lågtryck på Norska havet. På Östersjön var det en sydlig vind på 13 m/s och den signifikanta våghöjden vid Knolls grund steg till 2,8 meter. Längs västkusten var det en sydvästlig vind på 13 m/s. Vid Väderöarna steg den signifikanta våghöjden till 3,4 meter och vid Brofjorden till 2,9 meter.

Årets sista tillfälle med höga vågor var den 29 december då ett lågtryck befann sig norr om Skandinavien. Vid västkusten var det en sydvästlig vind på 20 m/s och den signifikanta våghöjden vid Väderöarna steg till 4,7 meter och vid Brofjorden till 4,2 meter.

*Signifikant våghöjd är medelhöjden för tredjedelen högsta vågor under tidsintervall som i dessa mätserier är 20–30 minuter. Avbrott i mätserierna förekommer.