Avståndet mellan jorden och solen

Jordens avstånd från solen varierar under året. I början av januari befinner sig jorden som närmast solen (perihelium). I början av juli är avståndet som störst (aphelium). Avståndet har dock liten betydelse för våra årstider, utan dessa styrs av jordaxelns lutning.

Varje år kring den 5 juli befinner sig jorden som allra längst bort från solen.  Jordens bana runt solen är inte helt rund utan svagt elliptisk. Solen ligger inte i centrum utan lite vid sidan av, i en av ellipsens brännpunkter. Detta innebär att jordens avstånd från solen varierar under året.

Vi befinner som närmast solen (perihelium) i början av januari och som längst bort i början av juli (aphelium). Skillnaden i avstånd, i jämförelse med jordens medelavstånd från solen, är drygt 1,5 procent. Detta gör att den energi som når jorden från solen varierar med cirka 3,5 procent från medelvärdet. Detta eftersom energin avtar med kvadraten på avståndet.

Långt till solen

Jorden ligger i genomsnitt 149 600 000 kilometer från solen. Det tar drygt åtta minuter för ljuset att färdas mellan jorden och solen.

Det minsta avståndet (perihelium) är 147 100 000 kilometer och det största avståndet (aphelium) är 152 100 000 kilometer. Det skiljer alltså fem miljoner kilometer mellan dessa ytterligheter.

Över långa tidsrymder, omkring 21 000 år, flyttar sig aphelium och perihelium ett varv genom årstiderna. Just nu inträffar aphelium mellan den 4 och 6 juli och under de närmaste hundra åren sker en förskjutning till ett eller ett par dygn senare i juli.

Årstiderna är kopplade till jordaxelns lutning

Det kan verka motsägelsefullt att vi befinner oss som längst bort från solen i juli då vi i Sverige normalt sett har högsommar. Men våra årstider beror i första hand inte på avståndet från solen utan på att jordaxeln lutar cirka 23,4° mot det plan i vilket jorden rör sig i sin bana runt solen.

Denna lutning påverkar hur högt solen står på himlen under året. På sommaren står den högt och under vintern lågt. Den energi som under sommaren passerar en kvadratmeter utanför jordatmosfären sprids ut över en dryg kvadratmeter nere på jordytan mitt på dagen, medan samma energi under vintern fördelas över flera kvadratmeter.

Vid sommarsolståndet lutar den norra delen av jordaxeln maximalt in mot solen och tvärt om vid vintersolståndet. På södra halvklotet infaller årstiderna diametralt motsatt. 

Även jordaxelns lutning varierar något över långa tidsrymder, mellan 22,1° och 24,5° med en period på cirka 41 000 år.