Sammanfattning
Rapporten över Sveriges dammbyggnader är resultatet av många års arbete. 1977 tillsatte chefen för Jordbruksdepartementet en arbetsgrupp vars uppgift var att "undersöka omfattningen av och formerna för en inventering av landets dammbyggnader samt att pröva behovet av ett register över dammbyggnader". Arbetet resulterade 1987 i en rapport från Jordbruksdepartementet (Ds Jo 1978:9) där arbetsgruppen kom fram till att kunskapen om landets dammar var otillfredsställande och att en landsomfattande damminventering krävdes. Man utarbetade ett protokoll som skulle användas av Länsstyrelsen vid denna inventering. Man ansåg att det trots kostnaderna var motiverat ur samhällsekonomisk synvinkel med både en damminventering och ett nationellt dataregister över dammar för att förhindra dammolyckor och översvämningar. Länsstyrelserna uppdrogs i början av 1980-talet att utföra damminventeringar, vilket alla utom Gotlands län och Göteborgs och Bohus län har gjort. Inom dessa län saknas dammar av betydelse ur säkerhetssynpunkt (Länsstyrelsen i Göteborg och Bohuslän 1990; K-Å. Sjöborg, 1990).
SMHI fick i regeringens proposition 1988/89: 116 i uppdrag att undersöka hur ett statligt register över Sveriges dammar borde byggas upp. Åren 1985-1988 kom uppgifter om ett stort antal dammar i Norrland in till SMHI i samband med översyn av regleringsdammars avbördningskapacitet. På eget initiativ genomförde SMHI en försöksverksamhet att lagra vissa uppgifter för ett antal stora dammar i ett dataregister. Försöksmaterialet togs från Norrland samt från damminventeringarna i Uppsala län och Kopparbergs län (SMHI,1989).
I januari J 994 startade det huvudsakliga arbetet på SMHI med att lägga in data i dammregistret med utgångspunkt från länsstyrelsernas damminventeringsprotokoll. Protokollen har kopierats och arkiverats på SMHI. En viss kontroll av uppgifternas rimlighet har gjorts innan de lagts in i registret. Länsstyrelserna har sedan erhållit en diskett med den del av dammregistret som berör respektive län.