Fallvindar

Fallvind ur bymoln

De flesta fallvindar är svaga och man märker dem kanske mest som en kylig vindpust och en viss byighet, men de kan ge både storm och orkanstyrka i vindstötarna. Fallvindarna kan bli extra starka om den kalla luften som sugs ner avkyls genom att nederbörd avdunstar

Den kalla falluften breder ut sig som en tung dom i marknära skikt. Denna kalluftsdom bildar ett lokalt, litet högtryck. Vindhastigheten är störst nära framkanten av den lokala kallfronten.

Ibland blir fallvinden så kraftig att tex träd knäcks och tak skadas. Då är det lätt hänt att fallvinden förväxlas med tromber. Båda uppträder i samband med kraftiga bymoln, men fysikaliskt är det dock fråga om vitt skilda väderfenomen. Medan tromber är sporadiskt förekommande är fallvindar en vanlig företeelse.

När en fallvind har drabbat en skog kan man se att träden fälls i stort sett i en riktning medan en tromb som roterar ger fällning i fler riktningar. Dessutom ligger tex. träd något ut från centrum av de stråk som drabbas. Storleken på fallvindsområdet är ungefär av molnets egen storlek, tex. 10 km diameter.

Så uppstår fallvindar

När ett bymoln bildas genom konvektion så måste den stigande luften ersättas av sjunkande luft. Detta sker oftast genom att luften sjunker tämligen lugnt över ett större område, men det kan också äga rum över ett begränsat område.

Luft som sjunker värms normalt, men om molndroppar och nederbörd avdunstar uppstår en avkylning, vilket kan ge en extra skjuts åt den kalla och tunga luften som breder ut sig framför ett bymoln. Detta blir som en lokal kallfront i framkanten av molnet.

När fallvinden blir tillräckligt stark kan träd fällas vilket då sker i frontens rörelseriktning. Hur träden har fallit avslöjar om det var en tromb eller en fallvind som låg bakom.

Fallvindsområdets storlek är ungefär som molnets utsträckning dvs. från någon km uppemot 10 km. De allra kraftigaste vindarna drabbar vanligen en mindre del av detta område. Det blir ofta även en kraftig ändring av vindriktningen när fallvinden uppträder vilket är mycket farligt för flyg som startar och landar.

Bora och Mistral

Fallvind, även kallad katabatisk vind, uppkommer över en sluttning då luften närmast marken är kallare än på samma nivå i atmosfären. Då kall luft är tyngre än varm sätts luften i rörelse utför sluttningen. De kraftigaste fallvindarna finner man på sluttningar av mäktiga inlandsisar.

Vissa fallvindar har blivit kända under lokala namn, till exempel Boran som återfinns utmed Kroatiens kust och Mistralen längs Rhônedalen.

Mistral och Bora är båda kyliga fallvindar, som uppkommer genom att luften över en högplatå avkyls mycket kraftigt. Dessa kalla luftmassor störtar plötsligt nerför bergssidan. Eftersom kall luft är tyngre än varm kommer en isande kall, byig vind att ersätta den varma luften nere i dalarna.

Detta pågår i regel högst något dygn, men kan ställa till stor förödelse på känsliga odlingar. Boran kommer från bergen i nordost bl.a. Dinariska alperna ner mot Adriatiska havet och Mistralen kommer från Alperna ner genom Rhônedalen mot Medelhavet.