Huvudinnehåll
Utforska ett ämne i kunskapsbanken
Meteorologi
Faktapaket: Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
Vad är en Rossbyvåg?
Den svensk-amerikanske meteorologen Carl-Gustaf Rossby gjorde 1939 en epokgörande upptäckt om jordrotationens effekt på atmosfärens rörelser.
Den här artikeln är en del av en artikelserie skriven av Anders Persson som var meteorolog på SMHI. Artikeln publicerades i Månadens Väder och Vatten 9/2008.
Då den svensk-amerikanske meteorologen Carl-Gustaf Rossby (1898-1957) var chef för den meteorologiska forskningen vid Massachusetts Institute of Technology i Boston i mitten av 1930-talet, fick han i uppdrag att utveckla metoder för väderprognoser längre än 24-36 timmar framåt.
Rossbys grupp tog fasta på idéer från tyska meteorologer, som kartlagt det storskaliga vädret genom medelvärdeskartor över 5-dygnsperioder. På dessa kunde man följa hur de storstilade mönstren, azoriska högtrycket, Islandslågtrycket och, om vintern, det sibiriska högtrycket, rörde sig österut, västerut eller låg stilla (se karta nedan).
Genom extrapolation kunde tyskarna göra användbara prognoser av det allmänna väderläget fem dygn framåt. Men Rossby nöjde sig inte med enkla extrapolationer utan ställde också frågan varför det storstilade mönstret inte, som de vanliga vädersystemen, övervägande rörde sig från väster mot öster.

Medelvärdeskarta av lufttrycket vid havsytan över flera dygn. Medelvärdesbildningen jämnar ut mindre och rörliga vädersystem och framhäver stora och ofta stationära vädersystem som t.ex. högtrycken över Azorerna och Ryssland samt Islandslågtrycket (de två senare har här rört sig något västerut).
Inbromsande vädersystem
Den svenske oceanografen Vagn W Ekman (1874-1954) gav en ledtråd. Denne hade studerat effekterna av att corioliseffekten ökar med latituden och funnit att havsvirvlar tenderade att dra sig västerut.
Rossby fann att corioliseffektens latitudberoende i atmosfären ledde till en inbromsning av alla vandrande vädersystem på deras bana österut. Rossbys vågformel:

säger att ett låg- eller högtrycks fashastighet (c) bestäms av den storskaliga västvinden i troposfären (U) minus en term som beror av systemets storlek (L) samt corioliskraftens tillväxt mot polerna (β).
För exempelvis stora högtryck, kan L bli så stort att c blir nära noll eller negativ, dvs. högtrycket blir stillastående eller driver västerut. Alla vågmönster som påverkas av denna så kallade β-effekt kallas Rossbyvågor och då i synnerhet de största så kallade planetära vågorna vilka styr mindre vågor.
Svårförståeligt fenomen
I samband med artikeln om Golfströmmen har vi redan berört den bakomliggande mekanismen. Jordrotationen söker inte bara driva in all rörelse i "tröghetscirklar”. Eftersom corioliseffekten ökar med latituden är cirkeln olika krökt i norr och söder och öppnar sig därför västerut, mer ju bredare latitudband tröghetscirkeln täcker (se bild i högerspalten). Detta bidrar till en transport av luft (eller vatten) västerut.

Eftersom tröghetscirkeln, som corioliskraften söker driva in all rörelse i, inte är en exakt cirkel utan en krökt bana som öppnar sig en aning västerut, kommer all rörelse i atmosfären och världshaven att påverkas av en liten drift västerut, större ju bredare latitudband som rörelsen täcker.
När Rossby 1939 publicerade sina resultat ville han också, tillsammans med sin stringenta matematiska härledning, ge en intuitiv förklaring. Tyvärr var den teoretiskt inkorrekt, men korrigerades i en senare artikel, som få dock verkar ha uppmärksammat. Den beskrivning man ofta finner i böckerna går därför tillbaka på Rossbys första, felaktiga förklaring.
Förvirringen hur en Rossbyvåg egentligen fungerar är därför stor och den framstående brittiske matematikern, statistikern, geofysikern och astronomen Sir Harold Jeffreys (1891-1989) medgav strax före sin död att han aldrig förstått vad en Rossbyvåg var för något
Mer i detta faktapaket
- Meteorologi
Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
I en artikelserie i SMHIs månatliga tidskrift Väder och Vatten beskrevs luftens och vattnets rörelser från sjöbris till monsun, från tidvatten till...
- Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
Norra polcirkeln soligast i världen
Solen är källan till all energi och allt liv och rörelse på jorden. Om någonstans så märks det i Lappland under somrarna när växtligheten fullständ...
- Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
Kall snö strålar värme
Latituden och årstiden bestämmer hur koncentrerat solljuset blir. Står solen 45° över horisonten fördelas den inkommande solstrålningen på en yta s...
- Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
Solen värmer jorden - jorden värmer atmosfären
Att det är den upphettade jordytan och inte solens strålar som värmer upp atmosfären visar sig bland annat under klara morgnar, då temperaturen kan...
- Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
Från sjöbris till monsun
Genom omblandning fördelas värme mellan de upphettade tropikerna och de avkylda polarregionerna över större områden i atmosfären. Men omblandningen...
- Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
Den förunderliga corioliseffekten
När temperaturskillnader jämnas ut genom att varm luft förs mot kallare nejder, och kall luft mot varmare, sker det inte utan motstånd. Jordrotatio...
- Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
Jordrotationens yllemösse-effekt
Effekten av jordens rotation, den så kallade corioliseffekten, är att varje rörelse böjs av i rät vinkel åt höger på norra halvklotet och åt vänste...
- Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
Den subtropiska Midgårdsormen
Som en Midgårdsorm slingrar sig den subtropiska jetströmmen runt jorden på cirka 30° latitud. Det är det kraftigaste och mest omfattande vindsystem...
Faktapaket meteorologi
Alla faktapaket inom meteorologi
Vi har satt ihop artiklar utifrån kategorier. Allt för att du ska få ett samlat innehåll.