Huvudinnehåll
Utforska ett ämne i kunskapsbanken
Meteorologi
Faktapaket: Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
Oväder i en tekopp?
Ett bortglömt arbete av Albert Einstein från 1920-talet hjälper oss att förstå hur vindens friktion mot marken hjälper till att försvaga ett oväder.
Den här artikeln är en del av en artikelserie skriven av Anders Persson som var meteorolog på SMHI. Artikeln publicerades i Månadens Väder och Vatten 6/2007.
Energitillförseln från solen förhindrar att vatten och luft fryser till is och bevarar deras karaktär av vätska och gas. Den kompenserar också för den ständiga energiförlusten genom utstrålning från och friktion mot mark och hav.
Men det senare är en mycket långsam process. Rörelserna i fria atmosfären och oceanerna sker nämligen till största delen under liten friktion. Hastigheten hos enskilda luftvolymer kan dock avta snabbt beroende på en helt annan process.
När vinden kommer in över områden där tryckgradientkraften är svag drivs luften av den starkare corioliskraften åt höger, mot högre tryck. I denna ”uppförsbacke” bromsas vinden effektivt (se artikeln Atmosfären rör sig av bara farten).
Dock spelar friktionen en viktig men indirekt roll, när den hjälper till att försvaga ett lågtryck. Hur detta sker, utlades av Albert Einstein inför Preussiska Vetenskapsakademin den 7 januari 1926 och sedan i en lättfattlig artikel som publicerades samma höst.
Einstein satte alltid en ära i att förklara så att en vaken lekman skulle kunna förstå: Om inte, så förstår man det inte själv.

Einsteins egen illustration till sin artikel 1926. Vattnet i koppen roterar och genererar en konvergerande strömning i botten och en utåtriktad högre upp. Underligt nog har Einstein glömt att lägga in den konkava ytan, vilken skapas av den utåtriktade centrifugalkraften.
Tekoppsliknelsen
Ta en flatbottnad kopp fylld med te med några teblad på botten. Om man nu rör om i koppen kommer tevattnets rörelse att skapa en utåtriktad centrifugalkraft (Ce) som gör att vattnet pressas utåt varvid det samlas mindre vatten i koppens mitt än i dess utkanter. Ytan blir konkav med mer vatten i utkanten av koppen än i mitten.
Detta skapar en inåtriktad tryckgradientkraft (P) som balanserar Ce – nästan. För närmast koppens sidor, och i synnerhet i botten, bromsas vattnet in av friktionen och Ce minskar.
P som nu fått överhanden skapar närmast botten en inåtriktad rörelse som avslöjar sig genom att tebladen samlas i en liten hög i mitten. Vatten-ackumulationen tvingar fram en uppåtgående rörelse, som när den når ytan strömmar ut åt sidorna. Bladen förblir i en hög mitt på botten.
Lågtryck - en jättelik tekopp
Samma sak sker i ett lågtryck, som kan ses som motursroterande "tevatten" i en jättelik tekopp med den skillnaden att den också befinner sig på ett roterande underlag, i detta fall jorden.
Eftersom corioliseffekten avlänkar vinden (tevattnet) åt höger kommer, i marknära skikt, där luften strömmar inåt, detta att medföra ett bidrag till motursströmningen. I nivåerna högre upp, där luften tvingas utåt, medför corioliseffektens avlänkning åt höger däremot en tendens till medurs strömning.
Detta motverkar den förhärskande motursströmningen och leder efterhand till dess inbromsning. "Tekoppseffekten" sprider alltså mycket effektivt friktionens inverkan från skikten närmast botten över hela systemet.
Mer i detta faktapaket
- Meteorologi
Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
I en artikelserie i SMHIs månatliga tidskrift Väder och Vatten beskrevs luftens och vattnets rörelser från sjöbris till monsun, från tidvatten till...
- Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
Norra polcirkeln soligast i världen
Solen är källan till all energi och allt liv och rörelse på jorden. Om någonstans så märks det i Lappland under somrarna när växtligheten fullständ...
- Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
Kall snö strålar värme
Latituden och årstiden bestämmer hur koncentrerat solljuset blir. Står solen 45° över horisonten fördelas den inkommande solstrålningen på en yta s...
- Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
Solen värmer jorden - jorden värmer atmosfären
Att det är den upphettade jordytan och inte solens strålar som värmer upp atmosfären visar sig bland annat under klara morgnar, då temperaturen kan...
- Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
Från sjöbris till monsun
Genom omblandning fördelas värme mellan de upphettade tropikerna och de avkylda polarregionerna över större områden i atmosfären. Men omblandningen...
- Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
Den förunderliga corioliseffekten
När temperaturskillnader jämnas ut genom att varm luft förs mot kallare nejder, och kall luft mot varmare, sker det inte utan motstånd. Jordrotatio...
- Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
Jordrotationens yllemösse-effekt
Effekten av jordens rotation, den så kallade corioliseffekten, är att varje rörelse böjs av i rät vinkel åt höger på norra halvklotet och åt vänste...
- Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
Den subtropiska Midgårdsormen
Som en Midgårdsorm slingrar sig den subtropiska jetströmmen runt jorden på cirka 30° latitud. Det är det kraftigaste och mest omfattande vindsystem...
Faktapaket meteorologi
Alla faktapaket inom meteorologi
Vi har satt ihop artiklar utifrån kategorier. Allt för att du ska få ett samlat innehåll.