Sjöis

Kommentar till resultaten

Trenden är att isläggningen på sjöar sker senare och islossningen tidigare. Därmed blir perioden med is kortare. Denna förändringen syns tydligt från ungefär 2000 i Bottenvikens och Bottenhavets vattendistrikt och från ungefär 1990 för Västerhavets och Östersjöns vattendistrikt. Skillnaden är stor mellan olika år.

Förändringen är störst i Västerhavets och Östersjöns vattendistrikt, där isperiodens längd har minskat med ungefär 5 veckor från perioden 1961–1990 till perioden 1991–2020. Här är förändringen ungefär lika stor för isläggning och islossning. För denna region finns en vinter, 2019/2020, då isen inte lade sig alls och en vinter, 2007/2008, då de flesta sjöar var isfria.

I Bottenhavets och Bottenvikens vattendistrikt har isperiodens längd minskat med ungefär två veckor. Den största förändringen har skett i samband med islossningen.

Varför är indikatorn sjöis viktig?

Period då det finns is på sjöarna varierar naturligt mellan olika år. Förändringar i hur sjöarna är islagda påverkar vattentemperatur, vattenkvalitet och på sjöarnas ekosystem. En förändrad period med is påverkar förutsättningar för isvägar, renskötsel och friluftsliv.

Hur har klimatindikatorn sjöis beräknats?

Indikatorn har beräknats för tre olika regioner i Sverige; Bottenvikens vattendistrikt, Bottenhavets vattendistrikt och en sammanslagen region bestående av Norra och södra Östersjöns vattendistrikt samt Västerhavets vattendistrikt. Sammanslagningen av de södra distrikten har gjorts på grund av att antalet sjöar med isobservationer är för få i de enskilda distrikten. Indikatorn består av tre olika parametrar, tidpunkt för isläggning, tidpunkt för islossning och isperiodens längd. Ett årligt medelvärde för de sjöar som ingår i respektive region har beräknats och indikatorn visas som avvikelse från medelvärdet för perioden 1961–1990. Om en sjö är isfri en hel säsong räknas den inte med i medelvärdet för isläggning och islossning, men för isperiodens längd räknas den med i medelvärdet som noll dagars isperiod. En säsong räknas som isfri om samtliga sjöar i regionen är isfria.

Beräkningarna bygger på observationer av tidpunkt för isläggning och islossning från de 38 sjöar som SMHI har observationer för idag. För de stora sjöarna Vänern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön, Siljan och Båven har observationer gjorts för en del av sjön. Indikatorn för Bottenvikens vattendistrikt och Bottenhavets vattendistrikt startar 1920 medan den startar 1960 för de södra sammanslagna distrikten. I de södra distrikten är antal sjöar med långa och kompletta observationsserier för få för att få ett tillförlitligt medelvärde före 1960.

Antal sjöar som ingår i indikatoren för de olika regionerna

Saknade observationer enstaka år finns för flera av sjöarna men påverkar inte de genomsnittliga resultaten för distrikten nämnvärt. Om det något år saknas observationer för isläggning eller islossning för någon sjö är den sjön inte med i beräkningen av periodmedelvärdet.

Framtida utveckling av sjöis

I ett varmare klimat ändras förutsättningarna för is på sjöarna. De studier som har gjorts visar att den islagda perioden kommer bli kortare i framtiden. I södra Sverige beräknas det bli vanligare med år då isen inte lägger sig.

Hur definieras sjöis?

Isläggningsdatumet definieras som det datum då hela sjön islades för första gången på hösten. Isen skall dock ligga kvar i minst tre dagar och man bortser från enstaka öppna vakar.

Islossningsdatumet definieras som det datum då sjöns is är borta med undantag från mindre partier med is. Om det förekommer flera perioder med is avses den sista islossningen.

Period definieras som antal dagar mellan första isläggning och sista islossning