Rapport från havet med R/V Svea vecka 50-51, 2025

Under expeditionen, som ingår i det svenska pelagiala övervakningsprogrammet, besöktes Skagerrak, Kattegatt, Öresund, Egentliga Östersjön och Bottniska viken. I Bottniska viken genomförde SMHI och Umeå Marina Forskningscentrum (UMF) en gemensam kartering av näringsämnen.

Avkylningen av ytvattnet fortsatte i december men ytvattentemperaturen var över normal vid de allra flesta stationer i samtliga havsområden. Temperaturen i ytvattnet var 8–9 grader i Västerhavet, 7–8 grader i Egentliga Östersjön och 5–6 grader i Bottniska viken.

Koncentrationen av näringsämnen hade ökat i ytvattnet i både Kattegatt och Egentliga Östersjön sedan oktober. Koncentrationerna av löst oorganiskt kväve var normala medan koncentrationerna av fosfat var över normala vid några stationer i Egentliga Östersjön. Koncentrationen av silikat var över normal i hela Egentliga Östersjön.

I Bottniska viken observerades en nord-sydlig gradient i koncentrationerna av näringsämnen. Silikat och löst oorganiskt kväve minskade söderut, medan fosfatkoncentrationerna ökade. Koncentrationen av silikat var över normal i hela området med undantag av ett par stationer i Kvarken. Koncentrationen av fosfat var över normal utom vid tre stationer i södra delarna av Bottenhavet där den var över normal. Koncentrationen av löst oorganiskt kväve var under det normala i Bottenviken.

Koncentrationen av syre i bottenvattnet var normal i Skagerrak, Kattegatt (5-6 ml/l) och Öresund (4 ml/l). I Arkonabassängen var syresituationen i bottenvattnet god vid den ena av två stationer medan den andra uppvisade syrebrist. I Bornholmsbassängen och de södra delarna av Östra Gotlandsbassängen råder akut syrebrist med syrekoncentrationer nära noll och i resten av Egentliga Östersjön är det helt syrefritt från 80-90 meters djup med mycket höga halter av svavelväte i bottenvattnet.

Nästa expedition med R/V Svea är planerad att starta 7 januari i Göteborg då även närsaltskartering av Kattegatt kommer genomföras.

Expeditionsöversikt

Expeditionen genomfördes med forskningsfartyget R/V Svea och startade i Kalmar den 4:e december och avslutades i Göteborg den 16:e december. Vädret under expeditionen varierade. Under den första delen i Bottniska viken var vädret mestadels lugnt men molnigt. Under det sista dygnet innan personalbyte i Gävle drog ett lågtryck in över Egentliga Östersjön med starka vindar, vilket dock hann passera innan Svea kom dit. Vinden i Östersjön låg sedan runt 8 m/s. När expeditionen kom till Kattegatt ökade vindstyrkan till svag kuling och det höll i sig fram till expeditionens slut.

Profiler av salt, temperatur, syre och klorofyllfluorescens i vattenkolumnen mättes med CTD[1] monterad på en rosett med plats för 24 vattenhämtare. SMHIs personal genomförde CTD-, vatten- och håvprovtagning samt vissa analyser, medan personal från Umeå Marina Forskningscentrum (UMF) utförde alla analyser av näringsämnen och biologiska parametrar. Samtliga närsalter från Bottniska viken har analyserats av UMF medan övriga parametrar som redovisas här har analyserats av SMHI. I Egentliga Östersjön och Västerhavet har SMHI provtagit och analyserat samtliga parametrar.

I Bottniska viken besöktes utöver karteringsstationerna även de stationer som ingår i UMFs månadsprovtagning, GAVIK-1, B1 och C3. C3 ersatte karteringsstationerna US2/Ulvödjupet och US3/C6. Fyra av de ordinarie karteringsstationerna ingår också i UMFs månadsprovtagning (SR3/C24, MS4/C14, F9/A13 Samt F3/A5). Två karteringsstationer i den östra delen av Bottenhavet fick strykas på grund av tidsbrist (US7 och SR8). Vid Falkens grund i Bottenviken sattes en ADCP ut som kommer mäta isförhållandena under vintersäsongen 2025/26. Mätningarna följer på de lyckade mätningar som gjordes förra vintern på samma plats. SMHIs forskningsavdelning och forskare vid Göteborgs universitet är involverade i arbetet. I Norra Kvarken besöktes också tio stationer inom ett projekt som undersöker N/P kvoten samt import/export av näring över Kvarken. Extra personal från SMHI deltog i Bottniska viken för att interkalibrera metoden för primärproduktion mellan SMHI och UMF. Då det är väldigt liten produktivitet i december i Bottniska viken användes odlade kulturer av alger i jämförelsen. UMF hade även med sitt instrument för spektrofotometriskt pH (HydroFIA) som normalt är monterad i FerryBoxen på KBV181. Med hjälp av SMHIs personal kunde ett antal problem med instrumentet identifieras och avhjälpas och en jämförelse mellan SMHIs och UMFs instrument kunde göras. Totalt besöktes 13 stationer i Bottenhavet, 7 stationer i Bottenviken och 14 stationer i Norra Kvarken.

På väg från Kalmar till Gävle plockades Huvudskärsbojen upp. Bojen är känslig för is och isbildning och tas därför upp inför vintern. Bojen servas och underhålls och kommer placeras ut igen i mars. Vid Östergarnsholm utfördes service av det koldioxidsystem som Uppsala Universitet har där. I Egentliga Östersjön besöktes totalt 19 stationer varav tre var karteringsstationer (BY30, 10E Almagrundet och Tröskeln Ålands hav), en vid upptaget av Huvudskärsbojen och en i samband med upptag av instrument vid Östergarnsholm. I Västerhavet besöktes totalt 12 stationer. Referensmätning vid Flinten 7 utfördes på väg norrut genom Öresund. Ett test av Auto Heave Compensation (AHC) systemet till vinschen som används till CTD mätningarna utfördes också under expeditionens andra ben.

Vid totalt 25 stationer, fördelade över alla havsområden togs bottenvattenprover för analys av ammunitionsrester. Projektet är ett initiativ från HELCOM och organiseras av tyska GEOMAR. Naturvårdsverket stöttade denna provtagning ekonomiskt. Proverna kommer analyseras av GEOMAR och resultaten rapporteras till SGU som är datavärd.

Sveas FerryBox kördes under hela expeditionen. Dagligen togs ett referensprov från FerryBoxen för klorofyllanalys. Instrumentet för att mäta profiler under gång; Moving Vessel Profiler (MVP), kördes mellan stationerna under dagtid (ca kl. 08-20).

Rapporten är baserad på data som genomgått en första kvalitetskontroll och som är jämförd mot månadsmedelvärde för perioden 1991-2020. När ytterligare kvalitetsgranskning genomförts kan vissa värden komma att ändras. Värden som anges i rapporten har avrundats till närmaste tiondel och kan därför skilja sig från publicerade värden. Data publiceras så fort som möjligt på datavärdens hemsida, normalt inom ca en vecka efter avslutad expedition. Vissa analyser utförs efter expeditionen och publiceras därför senare.

Mer information om vårt datavärdskap och för att ladda ner data se denna länk: https://www.smhi.se/data/oceanografi/datavardskap-oceanografi-och-marinbiologi Länk till annan webbplats.

Mer information om algsituationen finns att läsa i Algaware-rapporten:
https://www.smhi.se/publikationer/publikationer/algrapporter Länk till annan webbplats.

Resultat

Skagerrak

Temperaturen i ytvattnet var över det normala vid fem av sju stationer och varierade mellan 8-9 grader, salthalten var däremot inom det normala och varierade mellan 27-34. Vattnet var välblandat de översta tio metrarna, under detta ökade salthalten till ca 34 i bottenvattnet. Temperaturen ökade till ca 10 grader under haloklinen. Vid den djupaste stationen Å17 fanns ytterligare en svag skiktning under 100 m där salthalten ökade ytterligare (till ca 35) medan temperaturen minskade till ca 8 grader vid botten.

Koncentrationerna av näringsämnen i ytvattnet hade ökat sedan oktober (expeditionen i november ströks då det inte fanns tillräckligt med ekonomiska resurser). Halterna av fosfat var inom det normala (0,4–0,6 µmol/l) medan halterna av löst oorganiskt kväve (DIN) var över det normala på två stationer (7,1–8,9 μmol/l), på grund av ovanligt höga halter av ammonium. Vid de övriga stationerna var halterna av DIN normala, 3,4–5,5 μmol/l. Halten av silikat var normal för årstiden (4,1–8,0 μmol/l). Koncentrationen av syre i bottenvattnet var inom det normala 5–6 ml/l och hade ökat något sedan oktober.

Fluorescensmätningarna visade på låg planktonaktivitet vid alla stationer.

Kattegatt och Öresund

I Kattegatt och Öresund hade ytvattentemperaturen minskat sedan oktober men var över normal vid alla stationer, kring 8 grader. Salthalten i ytvattnet var normal och varierade från 22 i Öresund till 26 vid stationen Fladen (den nordligaste stationen i Kattegatt). I Kattegatt observerades en skiktning på 10 m (Anholt E och N14 Falkenberg) respektive 20 m (Fladen). Under detta ökade salthalten till ca 34 och temperaturen till mellan 10–11 grader.

Koncentrationen av lösta oorganiska näringsämnen i ytvattnet hade ökat sedan oktober vid samtliga stationer och var inom det normala. Vid alla stationer i Kattegatt närmar sig halterna av de lösta oorganiska näringsämnena nu vintermaxima som normalt nås i januari. Syrehalterna i Kattegatts bottenvatten hade ökat något sedan mätningen i oktober och var nu inom det normala, 5,3–5,6 ml/l. Även i Öresund var syrekoncentrationen i bottenvattnet inom det normal, 4,1 ml/l vilket är precis på gränsen för det som räknas som syrebrist.

Fluorescensmätningarna visade på viss planktonaktivitet i ytlagret.

Egentliga Östersjön

I de översta 40 m av vattenkolumnen var vattnet välblandat, något grundare norr om Gotland. I detta lager var temperaturen mer än två standardavvikelser högre än medelvärdet för perioden 1991–2020 medans salthalten mestadels var inom två standardavvikelser. I de översta 0–10 m varierade temperaturen mellan 7,0–8,3 grader och salthalten mellan 6,0–8,6. Det översta välblandade lagret hade ännu inte kylts ned till vintertemperatur och under 40 m minskade temperaturen till ca 5,5 grader innan den ökade igen under haloklinen. Även under haloklinen var temperaturen mer än två standardavvikelser högre än medelvärdet för perioden 1991–2020 medans salthalten mestadels var inom två standardavvikelser

Koncentrationerna av fosfat och löst oorganiskt kväve (DIN) hade ökat vid samtliga stationer sedan senaste mätningen (oktober eller november). På några stationer var koncentrationen av fosfat i det välblandade lagret över det normala, med koncentrationer mellan 0,6–0,7 μmol/l, medan koncentrationerna vid övriga stationer låg runt 0,4–0,5 μmol/l. De lägre koncentrationerna uppmättes i Bornholmsbassägen, Arkonabassängen, stationen BCS III-10 och i Landsortsdjupet. Koncentrationen av silikat var över normal och varierade mellan 15–19 μmol/l.

Vid två av 17 stationer uppmättes ingen syrebrist i bottenvattnet (stationen BY2 i Arkonabassängen och stationen Tröskeln Ålands hav). Vid samtliga stationer i Gotlandsbassängerna påträffades svavelväte från ca 80–90 meters djup och akut syrebrist från ca 70 m. Koncentrationerna av svavelväte, ammonium och silikat var fortsatt mycket över det normala eftersom inga nya inflöden av djupvatten skett. De högsta halterna återfanns som vanligt i Gotlandsdjupets djupvatten med halter av svavelväte på 192 μmol/l, ammonium 46 μmol/l, fosfat 7 μmol/l och silikat 118 μmol/l.

Fluorescensmätningarna visade på viss planktonaktivitet i ytlagret i Arkonabassängen.

Bottniska viken

Temperaturen i ytvattnet varierade mellan 5–6 grader i Bottenhavet (medelvärde för perioden 1991–2020 ca 4 grader) och 3-5 grader i Bottenviken (medelvärde för perioden 1991-2020 ca 3,5 grader). I Bottenhavet var temperaturen över normal vid alla stationer utom tre. I Bottenviken var temperaturen över normal vid tre av sju stationer. Salthalten i ytvattnet var normal och varierade mellan 5,1–5,5 i Bottenhavet och 2,7–3,1 i Bottenviken.

I Bottenhavet var vattenkolumnen välblandad ned till 50–60 m där salthalten ökade till ca 6,5 i bottenvattnet. Koncentrationen av syre minskade under denna haloklin till 4–5 ml/l vilket är under normalt. Som lägst uppmättes 4,1 ml/l i bottenvattnet på stationen MS6 mitt i Bottenhavet, vilket är precis över gränsen för syrebrist på 4 ml/l. I Bottenviken var vattnet välblandat ned till ca 40 m, vid de djupare stationerna fanns en svag haloklin där salthalten i bottenvattnet var ca 4. Det uppmättes ingen syrebrist i Bottenviken, men under haloklinen var koncentrationen av syre under normal vid de två djupaste stationerna F9 och BO3 med en koncentration på 7 ml/l och vilket motsvarade en syremättnad på 80%.

Karteringen av näringsämnen i Bottniska viken visar på silikathalter över normalt vid majoriteten av stationerna. Silikatkoncentrationen varierade mellan 19–22 µmol/l i de östra delarna av Bottenhavet och mellan 23–26 µmol/l i de västra, de högsta halterna vid de mer kustnära stationerna. Inga kustnära stationer besöktes på den östra sidan. Koncentrationen ökade genom Norra kvarken och Bottenviken var koncentrationen 36–43 μmol/l, även här lägst på den östra sidan. Samma mönster fanns i Norra Kvarken där koncentrationerna på västra sidan av Holmön var mellan 37–39 μmol/l och på den östra sidan mellan 32–37 μmol/l.

Koncentrationen av fosfat var överlag normal, i de södra delarna av Bottenhavet något över normal, ca 0,4 μmol/l, i övriga delar runt 0,3 μmol/l. Genom Kvarken minskade koncentrationen och i Bottenviken var den 0.07-0.09 μmol/l. I motsatts till fosfat som minskar norrut så ökar koncentrationen av löst oorganiskt kväve norrut och koncentrationen i Bottenhavet var runt 3 μmol/l och i Bottenviken runt 5 μmol/l. I Bottenviken var detta under normalt då medelvärdet för perioden 1991–2020 är runt 6 μmol/l.

Fluorescensmätningarna visade ingen planktonaktivitet vid någon av stationerna.