Rapport från havet med R/V Svea vecka 37-38, 2024

Under expeditionen, som ingår i det svenska pelagiala övervakningsprogrammet, besöktes Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Egentliga Östersjön.

Ytvattentemperaturerna i undersökta havsområden varierade mellan 16–18°C, och i Östra Gotlandsbassängen var över det normala, i övriga havsområden överlag normala ytvattentemperaturer.

Koncentration av näringsämnen i form av löst oorganiskt fosfor (fosfat) och löst oorganiskt kväve i ytvattnet var över det normala i Östra Gotlandsbassängen. I övriga havsområden överlag normala koncentrationer för årstiden. För kisel i form av silikat var nivåerna i Egentliga Östersjön normala vid samtliga stationer. I Skagerrak och Kattegatt vid de flesta stationer nivåer över det för årstiden normala.

Akut syrebrist, det vill säga syrehalter mindre än 2 ml/l, noterades från 60 meter i Östra Gotlandsbassängen, och från 70 meters djup i Västra Gotlandsbassängen, Hanöbukten och Bornholmsbassängen. Även i Arkonabassängen och Öresunds bottenvatten uppmättes syrehalter under 2 ml/l. Svavelväte uppmättes från 80 meters djup i både Västra och Östra Gotlandsbassängen. Nivåerna av svavelväte är i flera fall över det normala.

Nästa ordinarie expedition är planerad att starta den 19:e oktober i Lysekil.

Resultat

Expeditionen genomfördes ombord på R/V Svea och startade i Lysekil den 14:e september och avslutades i Kalmar sent den 19:e september. Mestadels lugnt väder med svaga vindar. Som mest blåste det ca 10 m/s. Vindriktningen var inledningsvis mest västlig men växlade över mot nordost under resans gång. Lufttemperaturen höll sig mellan 13–18°C.

Sveas instrument för kontinuerliga mätningar av ytvatten, Ferrybox, var i gång under hela expeditionen. I Skagerrak, och i södra Östersjön sträckan BY2-Hanöbukten-BY4 kördes Sveas MVP (Moving Vessel Profiler), som ger profiler med temperatur, salthalt, syre och klorofyllfluorescens under gång. Den ena av Sveas två ADCP:er (strömmätare) var igång under resan.

Vid samtliga stationer i Östersjön provtogs vatten från 3 meters djup för eDNA. Detta är en del i projektet SAMBAH II som undersöker Östersjöns population av tumlare. Provtagningen är tänkt att genomföras under expeditioner till och med augusti 2025. Naturhistoriska Riksmuseet är ansvariga för projektet.

Vid Anholt E togs extra prover av mikrozooplankton åt Göteborgs Universitet.

Denna rapport är baserad på data som genomgått en första kvalitetskontroll. När ytterligare kvalitetsgranskning genomförts kan vissa värden ändras. Data från expeditionen publiceras så fort som möjligt på datavärden, SMHIs, hemsida. Normalt sker detta inom en till två veckor efter avslutad expedition. Vissa analyser görs efter expeditionen och publiceras senare.

Resultaten från planktonanalyser kommer presenteras i AlgAware-rapporten Algrapporter Länk till annan webbplats. 

Ladda hem data från SHARKweb Länk till annan webbplats.
 

Skagerrak

Ytvattentemperaturen varierade mellan 16–17°C, vilket är normalt för årstiden vid samtliga stationer. Salthalten i ytvattnet varierade från 27 till 34 psu, med högst värde vid Å13 och lägst vid P2. Vad Å13 fanns ingen tydlig haloklin, vilket fanns vid övriga stationer på cirka 5 meters djup. Termoklinen vid Å15 återfanns från 20 till 70 meters djup, men vid de övriga stationerna var den inte lika utdragen. I bottenvattnet salthalter på 35 psu för stationerna i utsjön och 33,5 psu vid Släggö. Temperaturen i bottenvattnet varierade från 11°C vid Å13 till 7,4°C vid Å17.

Halterna av löst oorganiskt kväve (DIN) i ytvattnet var kring detektionsgränsen (0,1 µmol/l) vid 3 stationer. Vid Å15 något högre med 0,4 µmol/l och 2,1 µmol/l vid Släggö. Båda dessa värden var över det normala för årstiden. Koncentrationen av löst oorganisk fosfat (DIP) var också över det normala vid just Å15 och Släggö med 0,16 respektive 0,26 µmol/l. Normal vid övriga stationer med 0,09–0,14 µmol/l. Kiselhalten varierade mellan 2,3–4,0 µmol/l vid stationerna i utsjön och var 4,9 µmol/l vid Släggö, som ligger kustnära. Det var över det normala för alla stationer utom Å13 där nivån var normal för årstiden. Djupare ner i vattenkolumnen överlag normala värden av näringsämnen, undantaget Å15 där det flesta uppmätta värden ner till 50 meters djup var över det normala, vilket syns i vertikalprofilerna för den stationen.

Syrehalten i utsjöns bottenvatten var bra, med uppmätta nivåer på 4,9–5,6 ml/l. Vid Släggö lite lägre med 3,1 ml/l. Samtliga värden inom det normala för årstiden.

Klorofyllfluorescensmätningar med CTDn, som är ett mått på växtplanktonaktivitet, visade något högre aktivitet från ytan ner till 50 meter som djupast, men med ganska stor variation mellan stationerna. Vid P2 uppmättes högst aktivitet med en mindre topp vid 20 meters djup. Secchidjupet uppmättes till 6–8 meter.

Kattegatt och Öresund

Kattegatts ytvatten höll en temperatur på 16,8–17,2°C vilket var i stort sett normala temperaturer för september. I Öresund var temperaturen något över det normala med 16,8°C. Salthalten i Kattegatts ytvatten var normal för årstiden och var 21–26 psu, medan den i Öresund var över det normala med 21 psu. Det saknades en tydligt termoklin i Kattegatt och mer homogena skikt med avseende på temperatur och salthalt förkom bara de sista 5–15 metrarna över botten. I Öresund var skiktningen tydligare med haloklin och termoklin på 10–20 meters djup.

I Kattegatts ytvatten var koncentrationen av fosfat kring 0,08 µmol/l och nivåerna av DIN var under säker detektionsnivå, vilket är normalt för årstiden. I Öresund lite högre nivå av fosfat, 0,15 µmol/l, men koncentrationen av DIN var på samma nivå som i Kattegatt. Nivåerna av kisel var normala eller något över normala och varierade från 2,5–3,0 µmol/l i Kattegatt. I Öresund högre nivå, med 6,1 µmol/l, vilket dock var normalt för årstiden.

Nivåerna av syre i bottenvattnet var normala för årstiden och varierade från 2,5–4,6 ml/l i Kattegatt med lägst värde vid Anholt E och var 1,8 ml/l i Öresund, vilket innebär att det rådde akut syrebrist (nivåer lägre än 2 ml/l) där. De lägsta syrenivåerna i Öresund brukar inträffa under hösten.

Mätningar klorofyllfluorescens visade en något högre aktivitet i ytan ner till 10–15 meters djup vid samtliga stationer, dock utan några tydliga fluorescensmax. Därunder snabbt avtagande nivåer. Siktdjup på 5 m.

Egentliga Östersjön

Ytvattentemperaturen var över det normal i Östra Gotlandsbassängen, samt vid BY5, BSCIII-10 och BY32. Vid övriga stationer normala temperaturer. Temperaturen varierade mellan 15,4–18,4°C. Salthalten i ytvattnet var 6,5–7,7 psu med högst värde i Arkonabassängen. Vid de flesta stationer i både Östra och Västra Gotlandsbassängen var salthalten i ytvattnet över det normala och överlag normala värden i de södra bassängerna.

I de södra bassängerna sammanföll termoklin och haloklin på 20–30 meters djup och termoklinen var flera fall mycket tydlig, t ex vid BY5 där termeraturen vid 28 meters djup var 18°C och vid 30 meters djup lägre än 7°C.

Även i de djupare bassängerna fanns tydlig ytlig termoklin vid 30 meters djup. I de djupare vattenmassorna återfanns den mer permanenta skiktningen där termoklin och haloklin sammanföll vid 70–80 meters djup. I djupvattnet vid flera stationer temperaturer över det normala.

Halterna av löst oorganiskt kväve i ytvattnet låg på nivåer under säker detektionsgränsen, 0,1 µmol/l, vid de södra stationerna och i Västra Gotlandsbassängen, vilket är normalt för årstiden. I norra delen av Östra Gotlandsbassängen nivåer över det normala med 0,53–0,86 µmol/l. I sydöstra Östersjön normala nivåer med 0,41 µmol/l.

Koncentrationen av fosfat i ytvattnet var normal för årstiden, undantaget BY15, BY20 och BY29 där nivåerna var över det normala. Högst halter uppmättes i Arkonabassängen och vid den kustnära stationen BY39 där nivåerna varierade från 0,17–0,21 µmol/l. Vid övriga stationer 0,08–0,15 µmol/l.

Koncentrationen av kisel i ytvatten var normal vid samtliga stationer och varierade från som lägst 8,4 µmol/l i Hanöbukten till 11,9 µmol/l i Arkonabassängen. Detta var under det normala i Arkona- och Bornholmsbassängen och över det normala vid de flesta andra stationerna.

I djupvattnet i både Östra och Västra Gotlandsbassängerna överlag nivåer av näringsämnen över det normala, Vid BY31 var samtliga näringsämnen från 80 meter och nedåt över det normala, och vid BY15 var nivåerna över det normala från 150 meters djup. I de grundare bassängerna mest normala nivåer av näringsämnen i bottenvattnet.

Akut syrebrist, det vill säga syrehalter mindre än 2 ml/l, noterades från 60 meter i Östra Gotlandsbassängen och från 70 meters djup i Västra Gotlandsbassängen, Hanöbukten och Bornholmsbassängen. Även i Arkonabassängen rådde syrebrist närmst botten, på ca 45 meters djup och vid BY1 var syrgasnivån 0,3 ml/l, vilket är lägre än normalt och tydligt sämre jämfört med nivån som uppmätes under augustiexpeditionen - 2 ml/l.

Svavelväte uppmättes från 80 meters djup i både Västra och Östra Gotlandsbassängen. I vertikalprofilerna syns också att nivåerna av svavelväte, vilket visas som negativt syre, är över det normala i djupvattnet vid flertalet stationer.

Klorofyllfluorescensmätningar med CTD, som är ett mått på växtplanktonaktivitet, visade på aktivitet från ytan ner till termoklinen. Högsta nivåer uppmätes i Hanöbukten och Bornholmsbassängen, samt vid BY39. Seccihdjupet var mellan 6–9 meter, med högst värde vid BY29.

Mer information om algsituationen finns att läsa i:
Algaware-rapporten Länk till annan webbplats.