Rapport från havet med R/V Svea vecka 32-33, 2026

Under expeditionen, som ingår i det svenska pelagiala övervakningsprogrammet, besöktes Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Egentliga Östersjön.

Temperaturen i ytvattnet var i stort normal i alla havsområden och hade ökat något sedan juliexpeditionen. Salthalten i ytvattnet var generellt inom det normal i samtliga områden.

Fosfatkoncentration i ytvattnet var normal för månaden vid det flesta stationer och hade minskat sedan juli, i både Västerhavet och i Egentliga Östersjön. Löst oorganiskt kväve var lågt (på rapporteringsgränsen) i alla havsområden. Koncentrationen av silikat var normal för månaden utom i Egentliga Östersjön där den var högre än normalt med undantag av Arkonabassängen.

Syresituationen i Skagerrak var god, ingen syrebrist uppmättes. I Kattegatt och Öresund var syrekoncentrationen lägre men ingen syrebrist uppmättes (< 4 ml/l). I Arkona, Bornholmsbassängen och Hanöbukten var det syrebrist i bottenvattnet vid samtliga stationer, under 4 ml/l. I Egentliga Östersjön uppmättes svavelväte i bottenvattnet vid samtliga stationer utom BSC-III 10 och Ölands södra udde. I Östra Gotlandsbassängens djuphåla finns ett intermediärt lager där vattnet är syrefritt men inget svavelväte kan uppmätas. Tjockleken på detta lager har ökat och sträcker sig nu mellan 90-140 m. Vid övriga stationer norr och väster om östra Gotlandsbassängens djuphåla återfinns svavelväte från ca 70-80 m ned till botten och syrebrist från 60-70 m djup.

Klorofyllfluorescensen var relativt hög i ytvattnet och det fanns skarpa och höga toppar vid flera stationer i samband med skiktningen. I Arkona bassängen pågick en kraftig blomning av cyanobakterier.

SMHI:s nästa ordinarie expedition med R/V Svea är planerad till 8–13:e september, med start i Lysekil och avslut i Kalmar. Däremellan deltar SMHI på SLU aqua:s expedition IBTS Q1 15-28 augusti.

EXPEDITIONSÖVERSIKT

Expeditionen genomfördes ombord på R/V Svea och startade i Lysekil den 6:e augusti och avslutades i Lysekil den 13:e augusti.

Expeditionen inleddes med starka sydvästliga vindar (12-18 m/s) och provtagning med de stora håvarna för djurplankton (WP2) och geleplankton (WP3) fick strykas. Vinden avtog under expeditionens andra dygn, och resten av expeditionen fortgick med måttliga vindar och soligt väder. Under expeditionens sista dygn var vädret klart och nästan vindstilla. En kraftig blomning av cyanobakterier passerades då i Arkona bassängen på vägen tillbaka till Lysekil.

Vid Östergarnsholm byttes en sensor för Uppsala Universitet, syftet med sensorn är att mäta partiellt koldioxidtryck inom ICOS (Integrated Carbon Observation System), en europeisk forskningsinfrastruktur för att kvantifiera och förstå växthusgasbalansen på den europeiska kontinenten och i angränsande regioner (https://www.icos-sweden.se/ Länk till annan webbplats.). Här togs också en referensprofil med CTD. Även i södra Kattegatt vid ett bottenmätsystem (P22), vid Flinten 7 i Öresund samt vid Huvudskärsbojen togs referenskast med CTD.

Sveas instrument för att mäta profiler under gång (MVP) bärgades i Bornholmsbassängen med hjälp av Sveas ROV (Remote Operated Vehicle) och beräknas vara åter i drift i september. Bärgningen utfördes med hjälp av personal från Göteborgs universitet, Tjärnö marinbiologiska forskningsstation. Personalen plockades upp i Karlskrona och lämnades av i Malmö nästa dag. Instrumentet kunde snabbt lokaliseras på botten då dess position var känd. Bärgningen gick som planerat, men var lite komplicerad då botten där den låg var mycket mjuk och sediment lätt rördes upp av ROV:s propellrar. Bärgningen som utfördes på danskt vatten tog ca tre timmar.

Mätning av eDNA/barcoding är sedan februari i år en del av mätprogrammet och vattenprover från ytlagret filtreras vid fyra stationer; BY31, BY5, Anholt E och Å17.

Ferryboxsystemet, som kontinuerligt mäter en mängd olika oceanografiska parametrar i ytvattnet, kördes under hela expeditionen. Från ferryboxen tas daglingen ett referensprov för koncentration av klorofyll-a och i Skagerrak tas referensprover för pH och alkalinitet vid tre tillfällen i en gradient från Släggö och västerut. ADCPn kördes också kontinuerligt under hela expeditionen.

Rapporten är baserad på data som genomgått en första kvalitetskontroll och som är jämförd mot månadsmedelvärde för perioden 1991–2020. När ytterligare kvalitetsgranskning genomförts kan vissa värden komma att ändras. Värden som anges i rapporten har avrundats till närmaste tiondel och kan därför skilja sig från publicerade värden. Data publiceras så fort som möjligt på datavärdens hemsida, normalt inom ca en vecka efter avslutad expedition. Vissa analyser utförs efter expeditionen och publiceras därför senare.

Mer information om vårt datavärdskap och för att ladda ner data se denna länk: https://www.smhi.se/data/oceanografi/datavardskap-oceanografi-och-marinbiologi Länk till annan webbplats.

Mer information om algsituationen finns att läsa i Algaware-rapporten: https://www.smhi.se/publikationer/publikationer/algrapporter Länk till annan webbplats.

RESULTAT

Skagerrak

Temperaturen i ytvattnet var normal till under normal och låg omkring 17 grader i öppet hav (Å-snittet och stationen P2) och ca. en grad varmare vid Släggö vid Gullmarsfjordens mynning.

Ett språngskikt skiljde ett välblandat ytlager från djupvattnet och återfanns på 15 meters djup utom vid stationerna Å13 och Släggö ytlagret endast sträckte sig till fem meters djup. Under det välblandade ytlagret ökade salthalten medan temperaturen minskade med ökat djup. I djupvattnet var salthalten ca 35 psu och temperaturen ca 8,5 grader.

Halterna av näringsämnen i ytvattnet var generellt normala, löst oorganiskt kväve var under rapporteringsgränsen vid samtliga stationer medans det fanns mätbara halter av fosfat (0,02-0,17 μmol/l). Stationen P2 utanför Marstrand avvek från övriga stationer med koncentrationer över det normala av både fosfat (0,17 μmol/l) och silikat (2,2 μmol/l) i ytvattnet. Vid stationerna i Å-snittet förekom koncentrationer av ammonium och/eller nitrat som var över normala strax under språngskiktet där toppar av klorofyllfluorescens också noterades. Vid stationen P2 var koncentrationen av ammonium över normal i djupvattnet.

Syresituationen i bottenvattnet var god vid samtliga stationer i Skagerrak, normala värden för årstiden uppmättes med koncentrationer mellan 5,7-6,2 ml/l. Vid den kustnära stationen Släggö där halten i juli var ca 3,2 ml/l närmast botten hade halten nu ökat lite till 3,9 ml/l, det motsvarade en syremättnad på endast 60%.

Klorofyllfluorescens är ett mått på planktonaktivitet som mäts med en sensor monterad på CTDn[1]. Under salthaltsskiktningen fanns en eller flera toppar i klorofyllfluorescens och där ökade också syrekoncentrationen och vattnet var övermättat med syre vilket tydligt visar mycket planktonaktivitet. Planktonaktiviteten var lägst närmast kusten och högre längre västerut.

Kattegatt och Öresund

Temperaturen var normal för månaden, 18,1-18,6°C i ytvattnet. Salthalten varierade kring 18-26 psu i Kattegatt och 9-13 psu i Öresund. Ytvattnet i Kattegatt var välblandat ned till 5-10 m där salthalten ökade och temperaturen minskade. I Öresund, vid stationen W Landskrona och Flinten 7, strömmade vattnet ut ur Östersjön i ytan, därav den låga salthalten. Vid fem meter fanns ett skarpt språngskikt där salthalten ökade till 25 psu vid botten.

Löst oorganiskt kväve i ytvattnet låg under rapporteringsgränsen. Fosfat, som också används av växter som näring, var ca 0,2 μmol/l i ytvattnet vid Fladen vilket är över normalt, vid övriga stationer och i Öresund var koncentrationen runt 0,1 μmol/l vilket är normalt för Kattegatt men under normalt för Öresund. Koncentrationen av silikat varierade mellan 1,0-2,2 i Kattegatt och var 8,4 i Öresund. Precis som fosfat var silikat över normal vid Fladen och normal vid övriga stationer.

Syrehalterna i Kattegatts bottenvatten var normala för månaden, mellan 4,1 till 5,8 ml/l. De lägre halterna noterades i södra Kattegatt och Öresund och dessa halter är nära gränsen för syrebrist vilket brukar sättas till <4 ml/l.

Klorofyllfluorescensen var relativt hög i samband med skiktningen, men med mindre tydliga toppar än i Skagerrak.

Egentliga Östersjön

Temperaturen i ytlagret varierade mellan 17-18 grader, utom vid Ölands södra udde (BY39) där det var kallare, 15 grader. Salthalten i ytvattnet varierade mellan 6-8 och var normal till något över normal för månaden. Det sommarvarma ytvattnet sträckte sig ned till 15-20 m där temperaturen snabbt minskade till ca 4 grader, för att sedan öka något under haloklinen där temperaturen var högre än normalt vid de flesta stationer i djuphålorna runt Gotland. Salthaltssprångskiktet, haloklinen ligger mellan 70-80 m, något grundare i Bornholmsbassängen 50-60 m.

Koncentrationen av fosfat i ytvattnet hade minskat sedan juli och varierade nu mellan 0,03-0,11 μmol/l och var inom det normala för månaden. Endast stationen BY39 vid Ölands södra udde avvek från detta med fosfat runt 0,27 μmol/l i ytvattnet. Koncentrationen av löst oorganiskt kväve låg kvar på mycket låga nivåer på eller nära rapporteringsgränsen. Här avvek stationen BY5 i Bornholmsbassängen där ammonium uppmättes i hela vattenkolumnen med en koncentration på ca 0,3 μmol/l i ytvattnet. Koncentrationen av silikat i ytvattnet var över normalt vid samtliga stationer och varierade mellan 13-15 μmol/l. I det djupare liggande vattnet uppmättes högre halter av näringsämnen än normalt, framförallt närmast botten vid samtliga stationer i Östra och Västra Gotlandsbassängen.

I Arkonabassängen och Hanöbukten var det syrebrist i bottenvattnet, 3-4 ml/l, och i Bornholmsbassängen var det akut syrebrist i bottenvattnet, 2 ml/l. Vid den sydligaste stationen i östra Gotlandsbassängen minskade syrekoncentrationen till under 2 ml/l precis under haloklinen för att sedan öka till runt 4 ml/l vid botten. Även längre norrut i östra Gotlandsbassängen minskade syret precis under haloklinen vid 80 m för att sedan öka lite igen. Vid BY15 återfanns svavelväte på 80 m för att sedan ersättas av mycket låga syrekoncentrationer och svavelväte återkom sedan inte förrän på 140 m. Det har under hela året varit ett skikt ned till ca 125-130 m där det varit syrefritt med omätbara koncentrationer av svavelväte, detta lager har nu alltså blivit ca 10 m djupare. Koncentrationerna av svavelväte under 140 m ökade snabbt. Vid stationerna norr och väster om Gotland uppmättes svavelväte från 70-80 m djup och ökade sedan med djupet. Koncentrationerna av svavelväte är fortfarande högst i östra Gotlandsbassängen.

Fluorescensmätningar från CTDn visade på biologisk aktivitet i Egentliga Östersjön i ytlagret ner till termoklinen. Högst aktivitet noterades vid stationerna Hanöbukten, Fårödjupet och BY29. Vid passagen genom Arkona bassängen den 12 augusti pågick en intensiv blomning av cyanobakterier som syntes både på satellitbilder och från båten i stora stråk. Vid stationen BY2 förekom också stora mängde öronmaneter.