Rapport från havet med R/V Svea vecka 24-25, 2026

Under expeditionen, som ingår i det svenska pelagiala övervakningsprogrammet, besöktes Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Egentliga Östersjön.

Ytvattentemperaturerna låg runt det normala för årstiden i Västerhavet och över det normala i Egentliga Östersjön, och varierade mellan 13,2 och 16,2 ℃ med de högsta temperaturerna i Kattegatt. Ytvattensalthalten var normal för årstiden i Västerhavet och något över det normala i större delen av Egentliga Östersjön.

Löst oorganiskt kväve och fosfor i ytvattnet uppvisade låga halter, något som är normalt för säsongen. Kiselhalterna i ytvattnet var låga i Skagerrak, vilket är normalt för säsongen, samt högre och något över det normala i majoriteten av Egentliga Östersjön.

I Egentliga Östersjön är syresituationen fortsatt mycket dålig, endast i de södra delarna vid Arkonabassängen, Bornholmsbassängen och på BY39 återfanns bra syreförhållanden. Akut syrebrist, det vill säga syrehalter mindre än 2 ml/l, noterades från 60–80 meter i Västra och Östra Gotlandsbassängen med undantag av den grunda stationen BY39. Svavelväte uppmättes från 70 till 80 meters djup i Västra Gotlandsbassängen och från 80 till 145 meters djup i Östra Gotlandsbassängen.

Vid flera stationer i Egentliga Östersjön förekom höga toppar av klorofyllfluorescens mellan 15–20 meters djup. I Kattegatt observerades stora toppar mellan 20–30 meters djup. Ytansamlingar av cyanobakterier observerades öster om Gotland. Mer information om algsituationen finns att läsa i Algaware-rapporten för juni: https://www.smhi.se/publikationer/publikationer/algrapporter Länk till annan webbplats.

Nästa ordinarie expedition är planerad att starta den 10:e juli i Lysekil och avslutas i Lysekil den 16:e juli.

RESULTAT

Expeditionen genomfördes ombord R/V Svea och gick från Lysekil till Kalmar mellan den 12:e och den 17:e juni. I Skagerrak och delar av Kattegatt och södra Östersjön var vindarna friska i början av expeditionen, medan de under andra halvan av expeditionen var svaga. Vädret var växlande med sol, mulet och regn. Lufttemperaturen låg runt 15℃ i princip hela området.

Sveas instrument för kontinuerliga mätningar av ytvatten, Ferrybox, var i gång under hela expeditionen. I Skagerrak mellan Å13 och Å17 kördes Sveas MVP (Moving Vessel Profiler), som ger profiler med temperatur, salthalt, syre och klorofyll-fluorescens under gång.

Denna rapport är baserad på data som genomgått en första kvalitetskontroll. När ytterligare kvalitetsgranskning genomförts kan vissa värden ändras. Data från expeditionen publiceras så fort som möjligt på datavärden, SMHIs, hemsida. Normalt sker detta inom en till två veckor efter avslutad expedition. Vissa analyser görs efter expeditionen och publiceras senare.

Data kan laddas ner här: https://sharkweb.smhi.se/hamta-data/ Länk till annan webbplats.

Skagerrak

Ytvattentemperaturen varierade mellan 13,9 och 15,0℃, vilket är normalt för årstiden. Salthalterna i ytvattnet varierade mellan 30–32 psu, med de lägsta halterna uppmätta söderut och högsta i norr, vilket är normala halter. På den kustnära stationen Släggö var salthalten något förhöjd och låg runt 26,4.

Haloklinen sammanföll med termoklinen och syntes tydligt på de flesta stationer runt 10–15 meter. På den kustnära stationen P2 var haloklinen svag runt 15m medan termoklinen var tydlig runt 60m, medan på den kustnära stationen Släggö kunde två termokliner urskiljas på 10 och 35m.

Halterna i ytan av löst oorganiskt kväve (DIN) var normala för årstiden och var lägre än detektionsgräns (0,1 µmol/l) på samtliga stationer. Fosfathalterna varierade mellan 0,02–0,07 µmol/l, vilket är normalt för årstiden. Även koncentrationen av kisel i ytvattnet var normala för årstiden i området och varierade mellan 0,1–0,2 µmol/l, något högre på den kustnära stationen P2.

Den lägsta syrgaskoncentrationen i bottenvattnet uppmättes vid Släggö, 4,1 ml/l, vilket är normalt för årstiden. I utsjön uppmättes nivåer i djupvattnet på 5,6–6,5 ml/l vilket är normalt.

Klorofyllfluorescensmätningar med CTD, som är ett mått på växtplanktonaktivitet, visade på aktivitet mellan 20 och 60 meter i området, med en tydlig spik runt 30m på de västligaste stationerna.

Kattegatt och Öresund

Temperaturen i ytvattnet låg runt 16℃, vilket är normalt eller något högt för årstiden. Salthalten i ytan i Kattegatt varierade mellan 17–23 psu, vilket är normalt för årstiden. I Öresund var salthalten i ytan 15 psu, vilket är högre än normalt. I Kattegatt återfanns temperatur- och salthaltsprångskiktet runt 15 meter, medan det låg runt 10 meter i Öresund.

Halterna av närsalter i ytvattnet var nästan alla normala i området. Halten av DIN var <0,1 µmol/l och fosfat varierade mellan 0,05–0,20 µmol/l. Kiselkoncentrationen varierade mellan 2,9–6,3 µmol/l, vilket är normalt eller något över det normala.

Syremätningarna visade på normala värden i bottenvattnet: omkring 5,5–6,0 ml/l i Kattegatt och 4,3 ml/l i Öresund.

I Öresund noterades en klorofyllfluorescenstopp runt 15 meter. I Kattegatt var aktiviteten förhöjd mellan ca 20 och 30 meter.

Egentliga Östersjön

Temperaturen i ytvattnet var något över det normala i hela Östersjön, med temperaturer mellan 13,2–14,9℃. Salthalten i ytan var 6,5–8,0 psu och varierade mellan att vara normal till något över det normala i hela det undersökta området. Termoklinen låg mellan 15 och 20m i hela Östersjön, utom vid station BY39 Ölands södra udde där den låg på 10m. Haloklinen låg runt 60–70m i hela området.

Halterna av löst oorganiskt kväve (DIN) i ytvattnet låg på nivåer under detektionsgräns, <0,10 µmol/l, på samtliga stationer, vilket är normalt. Fostfathalten i ytvattnet var över det normala vid station BY39 Ölands södra udde (0,41 µmol/l), men normal för årstiden vid övriga stationer som varierade mellan 0,07–0,24 µmol/l, med de högsta halterna i den södra delen runt Arkona och Bornholm.

Koncentrationen av kisel i ytvattnet var över det normala på majoriteten av stationerna, med koncentrationer mellan 13,0–17,3 µmol/l.

I Egentliga Östersjön är syresituationen fortsatt mycket dålig med svavelväte i bottenvattnet från BY10 och vidare norrut. I Arkonabassängen och Bornholmsbassängen var situationen något bättre med syrehalter mellan 2,6–3,4 ml/l. Vid den polska stationen BCS III-10 låg syrehalten i bottenvattnet runt 0,4 ml/l.

Akut syrebrist, det vill säga syrehalter mindre än 2 ml/l, noterades från 60–80 meter i Västra och Östra Gotlandsbassängen med undantag av den grunda stationen BY39 Ölands Södra. Svavelväte uppmättes från 70 till 80 meters djup i Västra Gotlandsbassängen och från 80 till 145 meters djup i Östra Gotlandsbassängen.

Vid flera stationer förekom höga toppar av klorofyllfluorescens mellan 15 och 20 meters djup. Ytansamlingar av cyanobakterier observerades i östra Gotlandsbassängen. Fartygets automatiska växtplanktonanalyssystem (IFCB) noterade cyanobakterier i hela Östersjön från och med Öresund.

Mer information om algsituationen finns att läsa i Algaware-rapporten för juni:
https://www.smhi.se/publikationer/publikationer/algrapporter Länk till annan webbplats.