Rapport från havet med R/V Svea vecka 10-11, 2026

Under expeditionen, som ingår i det svenska pelagiala övervakningsprogrammet, besöktes Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Egentliga Östersjön.

Temperaturen i ytvattnet var i stort normal i alla havsområden och varierade från 1,8-4,1°C. Salthalten var generellt högre än normalt i Egentliga Östersjön och normal i Kattegatt. I Skagerrak var variationen stor, normala, lägre och högre än normalt observerades.

Koncentrationerna av löst oorganiskt kväve var i stort normala för årstiden i alla bassänger. Fosfathalten var högre än normalt i norra Kattegatt och södra Skagerrak, i Öresund samt i stora delar av Egentliga Östersjön. Silikathalten var över det normala i hela Egentliga Östersjön samt i södra Skagerrak. I centrala Kattegatt var halterna lägre än normalt, troligen på grund av hög produktion.

Syresituationen var god vid samtliga stationer i Skagerrak, Kattegatt och Öresund, ingen syrebrist noterades i dessa områden.

I Arkonabassängen var bottenvattnet väl syresatt, vilket tyder på inflöde från Kattegatt via Öresund och Bälten. I Bornholmsbassängen, vid BY4 och BY5, hade ett inflöde nått bottenvattnet och ökat syrehalterna närmast botten, men det inflödande vattnet kunde enbart ses 5-10 meter närmast bottnen. I djupare delar av Egentliga Östersjön rådde dock fortsatt syrebrist eller syrefria förhållanden med förekomst av svavelväte från cirka 80–100 m djup.

Fluorescensmätningar visade generellt låg biologisk aktivitet, förutom i Arkonabassängen där flera lager med planktonaktivitet observerades.

SMHI:s nästa ordinarie expedition med R/V Svea är planerad till 7–12:e april, med start i Kalmar och avslut i Göteborg.

Expeditionsöversikt

Expeditionen genomfördes ombord på R/V Svea och startade i Kalmar den 8:e mars och avslutades i Lysekil på morgonen den 14:e mars. Vädret under expeditionen var lugnt och soligt, men i Kattegatt ökade vinden och för att kunna genomföra provtagningen i Kattegatt och Skagerrak, gick Svea i lä i Skälderviken för att invänta lugnare vindar. Lufttemperaturen låg mellan 3 och 7°C under expeditionen.

I Västra Gotlandsbassängen påverkades Svea av GPS-störningar så kallad jamming. Svea tappade sin position men kunde pejla in sig vid berörda stationer. I Östra Gotlandsbassängen efter BY10 återkom störningarna och därför kunde inte stationen BCSIII-10 besökas i sydvästra Östersjön.

Vinden som tilltog i Kattegatt gjorde att stationen vid Falkenberg (N14) fick strykas och Svea fick söka lä i Skälderviken. I väntan på lugnare vindar provtogs den regionala mätstationen S-5 som ingår i Nordvästskånes kustvattenkommittés mätprogram.

Den vågboj (Knolls grund) som plockades upp i februari på grund av isläget kunde nu läggas ut då risken för nedisningen är låg. SMHIs havsboj vid Huvudskär sattes också ut och i Kattegatt byttes ett bottenmätsystem som mäter temperatur, salthalt och syrehalt, ut vid Kullen (P22). I samband med att Huvudskärsbojen sattes ut besöktes även station BY30 som ligger i området och som är intressant eftersom den är placerade i inloppen mellan Norra Gotlandsbassängen och Västra Gotlandsbassängen.

På grund av tekniska problem med närsaltsanalysatorn saknas fosfatdata från delar av Egentliga Östersjön. Felet kunde åtgärdas och därefter fungerade instrumentet korrekt.

Sveas instrument för att mäta profiler under gång, MVP, kördes i Östra Gotlandsbassängen samt i Bornholmsbassängen och i Hanöbukten.

Mätning av eDNA/barcoding är sedan februari i år en del av mätprogrammet och vattenprover från ytlagret filtreras vid fyra stationer; BY31, BY5, Anholt E och Å17.

Ferryboxsystemet kördes under hela expeditionen. ADCPn kördes kontinuerligt under hela expeditionen.

Rapporten är baserad på data som genomgått en första kvalitetskontroll och som är jämförd mot månadsmedelvärde för perioden 1991–2020. När ytterligare kvalitetsgranskning genomförts kan vissa värden komma att ändras. Värden som anges i rapporten har avrundats till närmaste tiondel och kan därför skilja sig från publicerade värden. Data publiceras så fort som möjligt på datavärdens hemsida, normalt inom ca en vecka efter avslutad expedition. Vissa analyser utförs efter expeditionen och publiceras därför senare.

Mer information om vårt datavärdskap och för att ladda ner data se denna länk: https://www.smhi.se/data/oceanografi/datavardskap-oceanografi-och-marinbiologi Länk till annan webbplats.

Mer information om algsituationen finns att läsa i Algaware-rapporten:
https://www.smhi.se/publikationer/publikationer/algrapporter Länk till annan webbplats.

RESULTAT

Skagerrak

Temperaturen i ytvattnet var normal och varierade från 2,9-4,1°C, förutom i centrala Skagerrak vid Å17 där temperaturen var under det normala 2.0°C. Salthalten i ytvattnet varierade mellan 26-33 psu, lägst i centrala Skagerak och närmast kusten och högst i de södra delarna. Vid stationerna Å13 till Å17 var det välblandat ner till 15-25 meter där termoklin och haloklin sammanföll.

DIN (löst oorganiskt kväve) låg runt 1,5–9,1 µmol/l, fosfat 0,2–0,5 µmol/l och silikat 1,3–6,7 µmol/l. Alla halter var normala förutom vid P2 längst i söder där koncentrationerna var högre än normalt.

Syresituationen i bottenvattnet var god vid samtliga stationer i öppna Skagerrak, normala värden för årstiden uppmättes med koncentrationer runt 6,7 ml/l. Vid den kustnära stationen Släggö var halten närmast botten ca 4,5 ml/l vilket är nära gränsen för syrebrist som går vid 4 ml/l.

Klorofyllfluorescens är ett mått på planktonaktivitet som mäts med en sensor monterad på CTDn. Förhöjda värden av klorofyllfluorescens uppmättes i ytlagret på samtliga stationer i Skagerrak.

CTD är ett profilerande mätinstrument och står för Conductivity, Temperature, Depth. SMHI:s CTD är även bestyckad med sensorer som mäter syre och fluorescens bland annat.

Kattegatt och Öresund

Temperaturen i ytvattnet hade ökat sedan februari och låg omkring 2-3°C, vilket är normalt för årstiden. Salthalten i ytvattnet låg runt 18-26 psu. Termoklin och haloklin sammanföll kring 15 meter, lite grundare vid den kustnära stationen S-5 i Skälderviken.

Koncentrationen av DIN i ytvattnet var normala för årstiden, 0,1–2,0 µmol/l, i Öresund, 3,5 µmol/l. Halterna av fosfat varierade mellan 0,2-0,6 µmol/l, högre än normalt i norr och i Öresund. Silikathalten var normal eller mindre än normalt; 0,3 – 10 µmol/l, högst i Öresund och lägst vid Anholt E.

Syrehalterna i centrala och norra Kattegatts bottenvatten var normala för årstiden, de låg kring 5-6 ml/l. Vid den kustnära stationen i Skälderviken samt P22 vid kullen noterades syrehalter på omkring 4,5 ml/l vilket är nära gränsen för syrebrist på 4 ml/l.

Klorofyllfluorescensen var relativt låg i ytvattnet i Kattegatt, vilket indikerar att vårblomningen som observerades i februari nu var över.

Egentliga Östersjön

Temperaturen i ytlagret var normal för månaden vid samtliga stationer i Egentliga Östersjön och varierade mellan 1,8 och 2,6°C. Salthalten i ytlagret var generellt högre än normalt. Halterna varierade från som lägst 6,9 psu i nordvästra Egentliga Östersjön till som högst 8,0 psu i Arkonabassängen.

I Arkonabassängen kunde man se en svag tendens till uppvärmning av ytvattnet ner till 10 meters djup som också sammanföll med en svag haloklin. Där under återfanns ett något kallare vatten och närmare botten i det inflödande vattnet var temperaturen något högre. Salthalten ökade mot botten till som mest drygt 20 psu.

I övriga Egentliga Östersjön sträckte sig det välblandade ytlagret ner till 50–80 m. Temperatur och salthalsskiktning följdes åt.

Vid de flesta stationerna hade koncentrationen av näringsämnen ökat något i ytvattnet sedan februari och visade generellt högre halter än normalt. I Arkona däremot, där viss biologisk aktivitet noterades, hade halterna av näringsämnen sjunkit. Fosfat låg omkring 0,5-0,7 µmol/l och löst oorganiskt kväve låg omkring 0,1 µmol/l medan silikat minskat något till 19-23 µmol/l.

I övriga Egentliga Östersjön var förhållandena mer vinterlika, med höga halter av näring. Koncentrationen av löst oorganiskt kväve var normal i ytlagret och varierade kring 2,3–4,0 µmol/l. Koncentrationen av fosfat och silikat var över det normala i stora delar av Egentliga Östersjön, och låg mellan 0,8–0,9 µmol/l respektive 19–22,5 µmol/l.

I Arkonabassängen var syresituationen god i bottenvattnet och koncentrationen av syre låg över 8 ml/l i hela vattenkolumnen, vilket tyder på att vatten flödar in eller har flödat in genom Öresund och Bälten. Salthalten i bottenvattnet låg omkring 20 psu.

Vid stationerna BY4 och BY5 i Bornholmsbassängen hade ett inflöde nått bottenvattnet och syrekoncentrationerna närmast botten var omkring 4-5 ml/l. Inflödet noterade från ca 85 och ner till botten. Över detta återfanns ett syrefattigt vatten mellan språngskiktet vid 60 meter med minskande syrehalt från 4 ml/l till nära noll i syrehalt vid 80-85 meter. Vattnet som strömmat in var ca 3 grader kallare än ovanliggande djupvatten. I Östra Gotlandsbassängen var det syrefritt i djupvattnet och svavelväte uppmättes från ungefär 90–100 m och det var akut syrebrist från 75 m. I norra Egentliga Östersjön låg denna gränsen något högre upp i vattenmassan och där var det syrefritt från 80–90 m och akut syrebrist från 75-80 m. I Västra Gotlandsbassängen varierade djupnivån för syrefritt vatten mellan 80-125 meter och akut syrebrist från 75-80 meter.

Fluorescensmätningar från CTDn visade på viss biologisk aktivitet i Egentliga Östersjön även om den var mycket låg, förutom i Arkonabassängen där flera fluorescenstoppar noterades mellan 10-40 meters djup. Även i Bornholmsbassängen vid BY4 noterades planktonaktivitet på 40-60 meters djup, i Hanöbukten syntes viss aktivitet i ytan och på 60 meters djup men lägre än i Bornholmsbassängen.

Mer information om algsituationen finns att läsa i Algaware-rapporten:
https://www.smhi.se/publikationer/publikationer/algrapporter Länk till annan webbplats.