Rapport från havet med R/V Svea vecka 2-3, 2026

Under expeditionen, som ingår i det svenska pelagiala övervakningsprogrammet, besöktes Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Egentliga Östersjön. I Kattegatt utfördes närsaltskartering.

Temperaturen i ytvattnet var normal för månaden i Västerhavet, Arkonabassängen samt Hanöbukten, medan den var över normal i Bornholmsbasängen samt i Östra- och Västra Gotlandsbassängen. Kallast var det i Kattegatt med temperaturer omkring 2–4 grader medan det i Skagerrak låg mellan 4–8 grader och i Egentliga Östersjön omkring 5 grader.

Salthalten i ytvattnet var mestadels normal för månaden i hela undersökningsområdet, men avvikande främst i Öresund och Östra Gotlandsbassängen där något lägre, respektive högre värden än normalt noterades. I Skagerrak låg salthalten mellan 30–34 psu, i Kattegatt 21–31 psu, i Öresund 9–15 psu och i Östersjön 7–8 psu.

Halten av löst oorganiskt kväve (DIN) var under det normala i stora delar av Kattegatt, Öresund, Arkonabassängen och Västra Gotlandsbassängen och låg mellan 2–3 µmol/l. Fosfat- och silikathalterna var över det normala i stort sett hela Egentliga Östersjön förutom vid ett par stationer i Västra Gotlandsbassängen och låg mellan 0,7–0,9 µmol/l och 16–21 µmol/l respektive.

Syresituationen i Västerhavet var god med syrgaskoncentrationer i bottenvattnet på mellan 4 och 8 ml/l. I Arkonabassängen noterades ingen akut syrebrist (<2 ml/l) men i resterande delar av Östersjön råder akut syrebrist redan från 70 meter. Svavelväte (H2S) förekommer i Västra- och Östra Gotlandsbassängen från 90 och 80 m respektive med undantag från stationen BY15 Gotlandsdjupet där H2S uppmättes först vid 140 m.

Kommande expeditioner med R/V Svea är SLUs International Bottom Trawl Survey (IBTS) den 18 januari till 1 februari med start och slut i Lysekil, samt SMHIs egna expedition den 4 till 11 februari med start i Lysekil och avslut i Kalmar.

Expeditionsöversikt

Expeditionen genomfördes med forskningsfartyget R/V Svea mellan den 7 och 14 januari med start och slut i Lysekil.

Vädret var under januari månads inledning mycket blåsigt med flera stormar och oväder som avlöste varandra. Under expeditionens första dag kom ett snöoväder in över Göteborg och skärgården som gav flera decimeter snö och i samband med det låg en gul varning för kuling över Skagerrak. Stationerna i Skagerrak kunde dock provtas som planerat förutom att inte håv- och slangprov kunde tas. Då vädret försämrades över Östersjön ju närmare vi kom lades rutten om så att karteringen av näringsämnen i Kattegatt kunde prioriteras, på så sätt väntade vi också ut de värsta förhållandena i Östersjön. Lufttemperaturen låg omkring -2 till 1 °C.

När vi kom in i Östersjön under fredagseftermiddagen den 9:e var det fortfarande rejält blåsigt med vågor på omkring 4 m vilket gjorde att stationerna BY39 och BY38 fick strykas och vi sökte skydd genom Kalmarsund på resan norrut. Natten mot måndag den 12:e lugnade sig vindarna, som varit i kulingstyrka, med gul varning utfärdad över mellersta Östersjön och vi kunde fortsätta resan norrut mot BY31 Landsortsdjupet. Stationerna BY29 och BCS III-10 fick strykas då vi förlorat för mycket tid på grund av ovädret. Resten av veckan präglades av friska till hårda vindar och lufttemperaturer mellan 0 och 3 °C.

Profiler av salt, temperatur, syre och fluorescens i vattenkolumnen mättes med CTD monterad på en rosett med plats för 24 vattenhämtare. Av SMHIs 24 ordinarie stationer kunde 19 provtas som planerat och fem fick strykas på grund av dåligt väder och tidsbrist. Närsaltskartering utfördes i Kattegatt där 16 stationer besöktes utöver de fyra ordinarie stationerna. Vid Flinten 7 gjordes en referensmätning. Vi stannade även vid karteringsstationen 5W BY3 för att säkra en mätning i Arkonabassängen då vädret hindrade oss från att gå till BY1 och BY2 på utresan, dessa kunde däremot tas på hemresan då vädret stabiliserat sig.

Sveas FerryBox var igång under hela expeditionen och dagligen togs ett refrensprov för klorofyllanalys. Sveas Moving Vessel Profiler (MVP) kördes bara vid en transekt, från norra Öresund (Kullen) till Lysekil eftersom lufttemperaturen varit omkring noll.

Rapporten är baserad på data som genomgått en första kvalitetskontroll och som är jämförd mot månadsmedelvärde för perioden 1991–2020. När ytterligare kvalitetskontroller gjorts kan värden komma att ändras. Värden har avrundats till närmaste tiondel och kan därför skilja sig från publicerade värden. Data publiceras på datavärdens hemsida, normalt inom ca en vecka efter avslutad expedition. Vissa analyser utförs efter expeditionen och publiceras därför senare.

Mer information om vårt datavärdskap och för att ladda ner data se denna länk: https://www.smhi.se/data/oceanografi/datavardskap-oceanografi-och-marinbiologi Länk till annan webbplats.

Mer information om algsituationen finns att läsa i Algaware-rapporten:
https://www.smhi.se/publikationer/publikationer/algrapporter Länk till annan webbplats.

RESULTAT

Skagerrak

Temperaturen i Skagerraks ytvatten låg omkring 4–8 °C, varmast var det närmast kusten samt längst ut vid stationen Å17 där temperaturerna låg över det normala för månaden. Det avkylda ytvattnet sträckte sig ner till mellan 20 och 60 m, grundare närmast kusten och därunder låg temperaturen omkring 10 grader. Salthalten i ytvattnet låg mellan 30–34 psu, närmast kusten var den avvikande från normala värden för månaden.

Koncentrationen av lösta oorganiska näringsämnen i ytvattnet var generellt normala för månaden, men vid Släggö uppmättes förhöjda halter av silikat och DIN. Koncentrationerna låg mellan 4,8–6,4 µmol/l för DIN, omkring 0,5 µmol/l för fosfat och 3,9–7,7 µmol/l för silikat i Skagerrak med högst halter närmast kusten.

Syrehalten vid botten var god vid samtliga stationer i Skagerrak, normala halter för månaden uppmättes med koncentrationer mellan 5,6–5,9 ml/l.

Fluorescensmätningar som visar på planktonaktivitet gav låga utslag i Skagerrak, inga toppar noterades och detta tillsammans med de höga halterna av näringsämnen indikerar att någon blomning ännu inte börjat under expeditionen.

Kattegatt och Öresund

Ytvattentemperaturen hade minskat ytterligare sedan i december och låg nu generellt mellan 3–4 grader, kallast var det i Öresund. I de norra delarna av Kattegatt, i GF-snittet observerades ett stråk med varmare temperaturer, upp till 7 grader på stationen GF6, vilket är över det normala. Salthalten i ytvattnet låg i Kattegatt mellan 21–31 psu, i Öresund lägre, omkring 9–15 psu.

I Kattegatts ytvatten observerades en nord-sydlig gradient i salthalt från 30 psu i norr till 15 psu i söder. Salthalten i ytvattnet var normal för månaden vid samtliga stationer utom vid stationen GF6, där både salthalt och temperatur var över det normala. I Öresund var vattnet välblandat ner till 10–15 meters djup, vid den djupaste stationen i Öresund (W Landskrona) fanns även en gradient mellan 20–30 m där salthalten och temperaturen ökade ytterligare. Salthalten vid dessa stationer ökade från 10–14 psu i ytan till 30–33 psu vid botten och likaså temperaturen från 4–5 grader i ytan till omkring 10 grader i bottenvattnet.

Koncentrationerna av lösta oorganiska näringsämnen i ytvattnet var i stort sett oförändrade eller lägre sedan december månad. Speciellt anmärkningsvärt var halterna av DIN som var under det normala i stora delar av Kattegatt och Öresund, endast i de nordvästra delarna var halterna normala för januari månad. Fosfat- och silikathalterna var inom det normala förutom vid ett par stationer där låga halter förekom. I Öresund uppmättes normala halter av fosfat, medan DIN halterna var låga och i vissa fall under det normala för månaden, dock noteras de högsta ammoniumhalterna för området i Öresund.

Syresituationen i Kattegatts- och Öresunds bottenvatten var god med halter mellan 4–8 ml/l.

Klorofyllfluorescensen var högre i Kattegatt än i Skagerrak, speciellt närmast den svenska och den danska kusten. Men inga toppar noterades, viss planktonaktivitet finns alltså i havsområdet.

Egentliga Östersjön

I Arkonabassängen och Hanöbukten var ytvattentemperaturen normal för månaden och låg mellan 4–5 grader, vid botten på stationen BY2 noterades ett lager med varmare och saltare vatten, omkring 8–10 grader och 16 psu som sträckte sig vidare in i Hanöbukten och Bornholmsbassängen. I resterande delar av Östersjön uppmättes temperaturer i ytan som var över det normala och låg mellan 5 och 6 grader utan några större skillnader i djupvattnet.

Salthalten i ytvattnet var i stort sett normal i hela Östersjön, i Arkona- och Bornholmsbassängen låg den mellan 7,7–8,6 psu, i Östra Gotlandsbassängen mellan 7,2–7,5 psu och i Västra Gotlandsbassängen 7,0–7,1 psu. Vattnet var välblandat ner till omkring 50–60 m och under det var salthalten mellan 10–16 psu i de södra delarna och något lägre, omkring 10–12 i Östra- och Västra Gotlandsbassängen.

Halterna av DIN i ytvattnet var mestadels normala för månaden, silikat- och fosfatkoncentrationerna var högre än normalt vid flertal stationer och låg mellan 16,2–21,1 respektive 0,7–0, 9 µmol/l. DIN-koncentrationerna i ytvattnet låg mellan 2,0–2,9 µmol/l i de södra delarna av Östersjön och mellan 3,2–3,8 µmol/l längre norrut vilket var något under det normala för Arkonabassängen och Östra Gotlandsbassängen.

I Arkonabassängen var syresituationen i bottenvattnet relativt god och det uppmättes en syrekoncentration på 7,3 ml/l vid BY2 samt 4,8 ml/l vid BY1. I Bornholmsbassängen och Hanöbukten råder akut syrebrist från 70 meter, syrgaskoncentrationer omkring 0,4 ml/l uppmättes i bottenvattnet men inget H2S förekom i området.

I Västra Gotlandsbassängen råder akut syrebrist från 80–90 m och H2S förekom från 90–100 meter. I Östra Gotlandsbassängen råder akut syrebrist från 70–80 meter och H2S uppmättes från 80–90 m, med undantag från stationen BY15 Gotlandsdjupet där H2S uppmättes först vid 140 m. De högsta halterna av H2S förekommer i Östra Gotlandsbassängen vid BY15 Gotlandsdjupet, men kan vara underskattade. Extra prover tas därför, sedan 2023 från denna station för att kunna spädas före analys för att säkerställa att koncentrationerna ligger inom metodens mätområde, dessa data är ännu inte publicerade.

Fluorescensmätningarna visade på låg planktonaktivitet i ytlagret, något högre i Arkona- och Bornholmsbassängen.

Mer information om algsituationen finns att läsa i Algaware-rapporten för februari:

https://www.smhi.se/publikationer/publikationer/algrapporter Länk till annan webbplats.