Rapport från havet med R/V Svea vecka 43, 2025

Under expeditionen, som ingår i det svenska pelagiala övervakningsprogrammet, besöktes Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Egentliga Östersjön.

Under expeditionen rådde kraftiga vindar och grov sjö, vilket försvårade provtagningen och gjorde att en provtagning och två boj-uppdrag inte kunde genomföras.

Ytvattnet hade börjat kylas av något. I både Skagerrak och Kattegatt noterades varmare vattenmassor under ytan, medan Östersjön visade något högre temperaturer i djupvattnet än normalt.

Näringshalterna i ytvattnet hade ökat sedan september, framför allt fosfat och silikat, som låg över de normala nivåerna i nästan alla havsområden. Även i djupvattnet uppmättes höga halter av närsalter, speciellt i Egentliga Östersjöns i samband med att höga svavelvätehalter uppmättes.

Syresituationen är fortsatt mycket problematisk i Egentliga Östersjön. Akut syrebrist noterades från 60-70 meters djup och svavelväte från 80-90 meters djup. De mest kritiska nivåerna uppmättes i den västra och östra Gotlandsbassängen, där svavelvätehalterna var mycket höga, på vissa djup i nivå med de högsta halterna som noterats.

Planktonaktiviteten var överlag låg, vilket speglar en säsong där produktiviteten börjat avta.

Nästa expedition med R/V Svea är planerad den 5 – 16 december med start i Kalmar och avslut i Lysekil. Under decemberexpeditionen kommer närsalterna karteras i Bottniska viken.

Expeditionsöversikt

Expeditionen genomfördes med forskningsfartyget R/V Svea och pågick mellan den 20:e och 26:e oktober med start i Kalmar och avslut i Sveas hemmahamn; Lysekil. Alla utom en av SMHIs ordinarie 26 stationer kunde provtas som planerat och utöver det besöktes både Huvudskärsbojen och Laholmsbukten L9 för referensmätning med CTD. Stationen Anholt E fick strykas helt på grund av starka vindar, hög sjö och starka strömmar.

Med CTD-rosett och vattenhämtare på vajer insamlades vattenprover för analys av närsalter, totalmängder av kväve och fosfor, klorofyll, syre, svavelväte, alkalinitet, pH och humus. Med olika håvar och slang insamlades växtplankton, zooplankton och geleplankton. Secchiskiva användes för bestämning av siktdjup. CTD:ns sensorer på rosetten insamlade profiler av temperatur, salthalt, syre, klorofyll- och pycocyanin fluorescens, grumlighet (turbiditet) och ljus (PAR).

Rutten lades om för att det skulle finnas möjlighet att lyfta Huvudskärsbojen för att genomföra service/underhåll med tyvärr var det för kraftiga vindar och för grov sjö för att möjliggöra ett lyfta av bojen. Vid Östergarnsholm skulle ett av Uppsala Universitets mätsystem av koldioxid i havet tas upp. Men på grund av dåligt väder fick detta uppdrag ställas in, med förhoppning om att det kan genomföras på SMHIs nästa expedition i december.

I Laholmsbukten var det dags för byte av det bottenmätsystem som SMHI har placerat ut på uppdrag av Hallands länsstyrelse. Mätsystemet har varit placerat på positionen i 6 månader och har nu ersatts med ett liknande system som kommer fortsätta mätningarna i ytterligare ca 6 månader. Mätsystemet insamlar kontinuerligt salthalt, temperatur och syrehalt vid botten.

Sveas FerryBox och instrumentet för att mäta syre-, salt- och temperaturprofiler under gång; Moving Vessel Profiler (MVP), kördes frekvent under resans gång.

Rapporten är baserad på data som genomgått en första kvalitetskontroll och som är jämförd mot månadsmedelvärde för perioden 1991 – 2020. När ytterligare kvalitetsgranskning genomförts kan vissa värden komma att ändras. Värden som anges i rapporten har avrundats till närmaste tiondel och kan därför skilja sig från publicerade värden. Data publiceras så fort som möjligt på datavärdens hemsida, normalt inom ca en vecka efter avslutad expedition. Vissa analyser utförs efter expeditionen och publiceras därför senare.

Mer information om vårt datavärdskap och för att ladda ner data se denna länk: https://www.smhi.se/data/oceanografi/datavardskap-oceanografi-och-marinbiologi Länk till annan webbplats.

Mer information om algsituationen finns att läsa i Algaware-rapporten:
https://www.smhi.se/publikationer/publikationer/algrapporter Länk till annan webbplats.

Resultat

Det var allmänt blåsigt och grov sjö under merparten av expeditionen. De första två dagarna var medelvinden 13-16 m/s från sydost, sedan följde två dagar med något lugnare vindar. I Västerhavet tilltog vinden igen till 13-16 m/s. Till följd av de starka vindarna, stark ström och hög sjö kunde inte Anholt E provtas.

Lufttemperaturen varierade mellan 10-13°C.

Skagerrak

Temperaturen i Skagerraks ytvatten var normal för årstiden och låg omkring 12 – 13°C. Ytvattnet hade börjat kylas av några grader och under ytvattnet återfanns en varmare vattenmassa från 25-50 meters djup. Därunder sjönk temperaturen långsamt mot djupet där temperaturen låg omkring 8°C. Salthalten i ytvattnet var omkring 30-33 psu i utsjön och lägre närmast kusten 27-28 psu. Skiktningen av salthalt och temperatur följde varandra i ytlagret.

Koncentrationen av lösta oorganiska näringsämnen i ytvattnet hade ökat sedan senaste mätningen i september. Fosfathalten var över det normala på samtliga stationer 0,3 – 0,4 µmol/l. Silikathalten var över det normala vid stationen P2 som ligger på gränsen mot Kattegatt, halterna varierade mellan 2,3 - 6,1 µmol/l. Halterna av löst oorganiskt kväve (DIN) var normala för årstiden och låg kring 0,5-1,5 µmol/l.

Syrehalten vid botten var normal för månaden med koncentrationer mellan 3,6 – 5,6 ml/l, lägst vid Släggö i Gullmarsfjordens mynning.

En viss planktonaktiviteten förekom i ytvattnet, men fluorescensmätningarna från CTD:n som uppskattningen baserar på var relativt låga.

Kattegatt och Öresund

I Kattegatt hade temperaturen också börjat minska i ytvattnet men inte lika tydligt som i Skagerrak. Ytvattentemperaturen var normal och låg strax över 12°C. I djupvattnet, under ytlagret, var temperaturen några grader högre vilket var över det normala för årstiden.

Salthalten i ytvattnet var normal för årstiden och varierade mellan 22-23 psu i de norra delarna medan salthalten varierade mellan 12-16 psu i Öresund. I Laholmsbukten var salthalten i ytan högre än normalt, 21 psu, I djupvattnet var salthalten över 30 psu, vilket är normalt för årstiden. Temperatur- och salthaltskiktningen återfanns på 10-20 meters djup.

Klorofyllfluorescensen, uppmätt med CTD:n , var låg, även om viss planktonaktivitet kunde ses i ytlagret.

Koncentrationerna av lösta oorganiska näringsämnen i ytvattnet hade, precis som i Skagerrak, ökat sedan senaste mätningen i september. Halterna av fosfat var över det normala för årstiden och varierade kring 0,3-0,6 µmol/l. DIN uppmättes till omkring 0,1-0,4 µmol/l men i Öresund något högre 1,9 µmol/l. Halten silikat var högre än normalt i Öresund, 17µmol/l, men i övrigt normal omkring 3 µmol/l.

Syresituationen i Kattegatts- och Öresunds bottenvatten var något förbättrad jämfört med senaste mätningen i september. Syrebrist, 2,5 ml/l, noterades i Öresund medan halter var över 4 ml/l, vilket är gränsen för syrebrist, i övriga områden.

Egentliga Östersjön

Ytvattentemperaturen hade börjat sjunka men var normal i hela Egentliga Östersjön och låg omkring 11 – 14 grader. Lägst vid Ölands södra udde, BY39, där troligen uppvällning av djupvatten skapade låg temperatur, hög salthalt, silikat och fosfat. Salthalten i ytvattnet var högre än normalt i de södra delarna och i delar av Bornholmsbassängen. I djupvattnet var temperaturen generellt högre än normalt medan salthalten var normal. Temperaturskiktningen, termoklinen, återfanns på ca 40 meters djup och salthaltsskiktningen återfanns mer utdragen på djup mellan 40-70 meter.

Koncentrationen av DIN i ytvattnet låg under eller nära detektionsgränsen (0,1 µmol/l) i flera områden. I de centrala bassängerna, runt Gotland, låg värden omkring 0,3 µmol/l. Fosfatkoncentrationerna var i stora delar av området över det normala och halterna varierade kring 0,2-0,5 µmol/l. Koncentrationen av silikat i ytvattnet var också över det normala vid de flesta stationer med uppmätta halter mellan 13 – 16 µmol/l. Halterna av alla närsalter i djupvattnet var mycket över det normala i alla undersökta områden.

I Arkonabassängen var syreförhållandena i djupvattnet goda med halter över 4 ml/l. I Bornholmsbassängen och Hanöbukten var syrgashalten närmast botten strax över noll (0,1-0,3 ml/l) men inget svavelväte uppmättes i området. Akutsyrebrist uppmättes från djup överstigande 60-70 meter.

I sydöstra delen av Egentliga Östersjön, vid station BY10 och BCSIII-10, var syret helt förbrukat från 70-100 meters djup och svavelväte påträffades närmast botten.

I Östra Gotlandsbassängen var syrehalten nära noll mellan 90-125 meters djup, men låga halter svavelväte uppmättes också på vissa djup i detta intervall. På djup överstigande 125 meters djup ökade svavelvätehalten succesivt till mycket höga nivåer närmast botten. I de Norra Gotlandsbassängen var förhållandena liknande men där återfanns inget större djupintervall med syrehalter omkring noll, utan svavelvätehalten steg direkt efter 80 meters djup och ökade mot botten. Svavelvätehalterna närmast botten är här dock lägre än i Östra Gotlandsbassängen.

I Västra Gotlandsbassängen råder akut syrebrist från 60 – 70 m och svavelväte förekom från ca 80-90 meter. Halterna av svavelväte var mycket över det normala i djupvattnet, på vissa djup var det i nivå med de högsta halterna som tidigare uppmätts. Längre söderut vid Ölands södra udde, BY39, förekom syrebrist närmast botten, syrehalten låg strax under 4 ml/l.

Fluorescensmätningarna med CTD:n indikerade att det förekom låg planktonaktivitet i det välomblandade ytlagret ner till skiktningen. Under skiktningen förekom ingen planktonaktivitet.