Von Kármán-virvlar

När en luftström störs av ett spetsigt objekt, till exempel en bergig ö, så kan ett virvelliknande mönster i molntäcket bildas nedströms. Detta kan ibland iakttas med hjälp av satellitbilder, men kan vara svårt eller omöjligt att upptäcka för en observatör på marken. Dessa virvlar kallas von Kármán-virvlar eller Kármán-virvlar efter en ungerskfödd fysiker.

I Atlanten kan von Kármán-virvlar bildas exempelvis kring Kanarieöarna och Madeira samt kring Jan Mayen i Nordatlanten med sin drygt 2000 meter höga vulkan Beerenberg.

Von Kármán-virvlarna bildas omväxlande på den ena och dena andra sidan om hindret. Virvlarna kan vara drygt 20 kilometer i diameter och kan sträcka sig flera hundratals kilometer nedströms om ögruppen eller vad som nu utgjort ett hinder för luftströmmen.

En typisk vindhastighet vid bildandet av von Kármán-virvlar är 10 m/s och det bör även finnas ett spärrskikt i form av en temperaturinversion i lägre lager av atmosfären.

Virvlarna är så storskaliga att de kan vara svåra att observera från marken. De syns desto bättre på satellitbilder. Det finns inte heller något speciellt namn för ett molntäcke med von Kármán-virvlar i den internationella molnatlasen.

Virvlarna är uppkallade efter den ungerskfödde fysikern Theodore von Kármán (1881-1963) som senare var verksam i USA under en stor del av sin karriär.

Von Kármán-virvlar kan förekomma även i andra sammanhang

Von Kármán-virvlar kan även uppträda kring felaktigt dimensionerade byggnadskonstruktioner. Det kanske mest dramatiska exemplet är kollapsen av Tacoma Narrows bridge i den amerikanska delstaten Washington den 7 november 1940. Ett haveri som Theodore von Kármán själv var med om att utreda.