Magnus Lindskog
Fil.Dr., forskare vid SMHIs meteorologiska forskningsenhet.
Magnus Lindskog
Kontakt och CV
Publikationer
Verksamhetsområden
Jag arbetar med olika aspekter av dataassimilering för numeriska väderprognoser. Min forskning täcker utveckling av algoritmer, hantering av bakgrundsfelsstatistik och observationshantering, främst för atmosfären, men även för marken.
Jag är involverad i en rad nationella och internationella forskningsprojekt. Min forskning bidrar även till vidareutveckling av ett för vädertjänsterna i Sverige, Norge, Finland och Estland gemensamt operationellt väderprognossystem. Detta nyttjas över ett nordeuropeiskt område.
De metodikförbättringar jag arbetar med är 4-dimensionell variationell data-assimilering för atmosfärsdelen av det prognossystem som appliceras på SMHI och som har en modellupplösning på kilometerskalan. Vidare har jag studerat hur man kan applicera Kalman-filterbaserade data-assimileringsmetodiker för att beskriva starttillståndet för markdelen av prognossystemet.
Arbetet med observationshantering är fokuserat på observationstyper som anses viktiga för data-assimilering på kilometerskalan, såsom fuktighetsinformation från det globala navigeringssystemet baserat på satellitinformation (GNSS), satellitbaserade mätningar av fuktighet, temperatur och vind (med instrument såsom MHS, MWHS-2, ATOVS, IASI och AEOLUS) och vind- och temperaturinformation från flygledningssystem (MODE-S).
Forskningsintressen
Modellering för numeriska väderprognoser, data-assimilering, observationshantering.
Särskild kompetens
Dataassimilering för numeriska väderprognoser.
Senaste publikationer
Impact of Mode-S Enhanced Surveillance Weather Observations on Weather Forecasts over the MetCoOp Northern European Model Domain
Magnus Lindskog, Roohollah Azad, Siebren De Haan, Jesper Blomster, Martin Ridal
Evaluating the use of Aeolus satellite observations in the regional numerical weather prediction (NWP) model Harmonie-Arome
Susanna Hagelin, Roohollah Azad, Magnus Lindskog, Harald Schyberg, Heiner Körnich
Validation of Aeolus winds using ground-based radars in Antarctica and in northern Sweden
Evgenia Belova, Sheila Kirkwood, Peter Voelger, Sourav Chatterjee, Karathazhiyath Satheesan, Susanna Hagelin, Magnus Lindskog, Heiner Körnich
Sammanfattning
Winds measured by lidar from the Aeolus satellite are compared with winds measured by two ground-based radars - MARA in Antarctica (70.77 degrees S, 11.73 degrees E) and ES-RAD (67.88 degrees N, 21.10 degrees E) in Arctic Sweden - for the period 1 July-31 December 2019. Aeolus is a demonstrator mission to test whether winds measured by Doppler lidar from space can have sufficient accuracy to contribute to improved weather forecasting. A comprehensive programme of calibration and validation has been undertaken following the satellite launch in 2018, but, so far, direct comparison with independent measurements from the Arctic or Antarctic regions have not been made. The comparison covers heights from the low troposphere to just above the tropopause. Results for each radar site are presented separately for Rayleigh (clear) winds, Mie (cloudy) winds, sunlit ("summer") and non-sunlit ("winter") seasons, and ascending and descending satellite tracks. Horizontally projected line-of-sight (HLOS) winds from Aeolus, reprocessed using baseline 2B10, for passes within 100 km of the radar sites, are compared with HLOS winds calculated from 1 h averaged radar horizontal wind components. The agreement in most data subsets is very good, with no evidence of significant biases (<1ms(-1)). Possible biases are identified for two subsets (about -2ms(-1) for the Rayleigh winds for the descending passes at MARA and about 2ms(-1) for the Mie winds for the ascending passes at ESRAD, both in winter), but these are only marginally significant. A robust significant bias of about 7ms(-1) is found for the Mie winds for the ascending tracks at MARA in summer. There is also some evidence for increased random error (by about 1ms(-1) / for the Aeolus Mie winds at MARA in summer compared to winter. This might be related to the presence of sunlight scatter over the whole of Antarctica as Aeolus transits across it during summer.
