Rapport från havet med R/V Svea vecka 29, 2025

Under expeditionen, som ingår i det svenska pelagiala övervakningsprogrammet, besöktes Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Egentliga Östersjön.

Ytvattentemperaturerna i samtliga havsområden låg runt det normala, mellan 16,3 – 19,8 ℃.

Löst oorganiskt kväve och fosfor i ytvattnet uppvisade låga halter, något som är normalt för säsongen. Kiselhalterna ytvattnet var något över till över det normala på samtliga stationer i Egentliga Östersjön och i Öresund.

I Egentliga Östersjön är syresituationen fortsatt mycket dålig, endast i Arkonabassängen och på BY39 återfanns bra syreförhållanden. Akut syrebrist, det vill säga syrehalter mindre än 2 ml/l, noterades från 60 - 80 meter i Västra och Östra Gotlandsbassängen med undantag av den grunda stationen BY39. Svavelväte uppmättes från 70 till 80 meters djup i Västra Gotlandsbassängen och från 80 till 145 meters djup i Östra Gotlandsbassängen. I Bornholmsbassängen och Hanöbukten rådde akut syrebrist från 70 meters djup, men inget svavelväte i bottenvattnet.

Vid flera stationer i Egentliga Östersjön förkom höga toppar av klorofyllfluorescens från ytan och ner till 20 meters djup. I Kattegatt observerades stora toppar mellan 20 – 25 meters djup. Ytansamlingar av cyanobakterier noterades i hela Egentliga Östersjön, med markanta ansamlingar vid Ölands södra udde och i Hanöbukten. Det gick att notera att blomningen av cyanobakterier var utbredd i hela Östersjön. Mer information om algsituationen finns att läsa i Algaware-rapporten för juli; https://www.smhi.se/publikationer/publikationer/algrapporter Länk till annan webbplats..

Nästa ordinarie expedition är planerad att starta 9:e augusti i Lysekil och avslutas i Lysekil 15:e augusti.

Resultat

Expeditionen genomfördes ombord på R/V Svea och startade i Lysekil den 14:e juli och avslutades i Lysekil den 20:e juli. Expeditionen dominerades av varmt, lugnt och klart väder med svaga vindar, som mest blåste det 9,5 m/s i Arkonabassängen. Lufttemperaturen varierade mellan 17 - 25℃.

Sveas instrument för kontinuerliga mätningar av ytvatten, Ferrybox, var i gång under hela expeditionen. I Skagerrak mellan Å17 och Å15 samt mellan Å15 och Å13 kördes Sveas MVP (Moving Vessel Profiler), som ger profiler med temperatur, salthalt, syre och klorofyll-fluorescens under gång.

Vid samtliga stationer i Kattegat och Östersjön provtogs ytvatten för ett projekt där man undersöker algtoxiner som bildas av cyanobakterier. Projektet är ett samarbete mellan SMHI, SLU och Livsmedelsverket, och provtagning är planerad att genomföras under expeditionerna i juli och augusti.

Geléplankton, som är en nyhet i mätprogrammet från och med 2025, provtogs med håv vid flera stationer i både Västerhavet och Östersjön. Geléplanktonproverna fotograferades i en fotobox och bilderna analyseras senare av Göteborgs Universitet. Vid ett antal stationer i Östersjön provtogs eDNA inom projektet SAMBAH II med syftet att kartlägga förekomsten av tumlare i Egentliga Östersjön.

Vid stationerna BY5 och BY38 i Östersjön gjordes en interkalibrering av phycocyanin inom ett samarbete med VOTO. Vattenprover från standarddjupen från ytan ner till 30 meter provtogs för att undersöka förekomst av cyanobakterier i vattenkolumnen och målet är att undersöka om det går att förutsäga kommande blomningar av cyanobakterier.

Vid Östergarnsholm byttes en pCO2-sensor ut på uppdrag av Uppsala Universitet.

Extra växtplanktonprover från ytvattnet togs vid stationerna Anholt E och Å17 åt Uppsala Universitet. Vid Anholt E togs även extra prover av mikrozooplankton åt Göteborgs Universitet.

Under expeditionen analyserades växtplanktonprover ombord av växtplanktonexperten Anders Torstensson. Resultaten presenteras i AlgAware-rapporten för juli:
https://www.smhi.se/publikationer/publikationer/algrapporter Länk till annan webbplats..

Daglig algövervakning via satellit utförs av SMHI under sommaren och finns tillgänglig på:
https://www.smhi.se/vader/observationer/algsituationen/alger Länk till annan webbplats.

Denna rapport är baserad på data som genomgått en första kvalitetskontroll. När ytterligare kvalitetsgranskning genomförts kan vissa värden ändras. Data från expeditionen publiceras så fort som möjligt på datavärden, SMHIs, hemsida. Normalt sker detta inom en till två veckor efter avslutad expedition. Vissa analyser görs efter expeditionen och publiceras senare.

Data kan laddas ner här: https://sharkweb.smhi.se/hamta-data/ Länk till annan webbplats.

Skagerrak

Ytvattentemperaturen varierade mellan 16,6 - 18,3℃, vilket är normalt för årstiden. Salthalterna i ytvattnet varierade mellan 27 – 32 psu, med de lägsta halterna uppmätta söderut och högsta i norr, vilket är halter som ligger något över det normala.
Haloklinen var svagt utvecklad i området. Termoklinen syntes tydligt på de flesta stationerna på djup mellan 25 och 60 meter.

Halterna i ytan av löst oorganiskt kväve (DIN) var normala för årstiden och var lägre än detektionsgräns (0,1 µmol/l) på samtliga stationer. Fosfathalterna varierade mellan 0,03 – 0,05 µmol/l, vilket är normalt för årstiden. Koncentrationen av kisel i ytvattnet var normala för årstiden i det norra området medan i de södra och kustnära områdena var halterna över det normala. Uppmätta halter i utsjön varierade mellan 0,1–0,9 µmol/l med de högsta halterna uppmätta på station Å15.

Den lägsta syrgaskoncentrationen i bottenvattnet uppmättes vid Släggö, 4,0 ml/l. I utsjön uppmättes nivåer i djupvattnet på 5,5 - 5,8 ml/l vilket är normalt.

Klorofyllfluorescensmätningar med CTD, som är ett mått på växtplanktonaktivitet, visade på aktivitet mellan 5 och 50 meter i området.

Kattegatt och Öresund

Temperaturen i ytvattnet låg omkring 18,5 – 19,8℃, vilket är något högre än normalt för årstiden. Salthalten i ytan i Kattegatt varierade mellan 15 – 23 psu, vilket är normalt för årstiden eller något lägre än normalt. Den lägsta salthalten observerades på Anholt E. I Öresund var salthalten i ytan 8 psu, vilket är lägre än normalt. I Kattegatt och i Öresund återfanns temperatur- och salthaltsprångskiktet mellan 15 och 25 meter.

Halterna av närsalter i ytvattnet var nästan alla normala till något högre än normala i området. Halten av DIN var <0,1 µmol/l och fosfat varierade mellan 0,06 - 0,19 µmol/l. Kiselkoncentrationen varierade mellan 0,1 - 13,07 µmol/l, den högsta halten uppmätt i Öresund, vilket är mycket över det normala.

Syremätningar visade på normala värden i bottenvattnet: omkring 4,2 – 5,3 ml/l i Kattegatt och 3,16 ml/l i Öresund.

I Öresund noterades en klorofyllfluorescens runt 15 meter. I Kattegatt var aktiviteten måttlig, men en stor topp observerades på Anholt E på ca 25 meter.

Egentliga Östersjön

Temperaturen i ytvattnet var runt det normala i hela Östersjön, med några få undantag, med temperaturer mellan 14,6 – 17,6℃. Vid BY39 Ölands södra udde var yttemperaturen 17,6℃, vilket är högre än normalt. Salthalten i ytan var 6,4 - 7,9 psu och varierade mellan att vara normal till något över det normala i hela det undersökta området. En tydlig skiktning hade bildats i området, med en pyknoklin på ca 20 – 30 meters djup i hela området.

Halterna av löst oorganiskt kväve (DIN) i ytvattnet låg på nivåer under detektionsgräns, <0,10 µmol/l, på samtliga stationer, med undantag av BY20 Fårödjupet där halterna låg på 0,17 µmol/l.
Fostfathalten i ytvattnet var normal eller något högre än normalt för säsongen, med de högre halterna uppmätt i Bornholmsbassängen och i norra Östersjön, och varierade mellan 0,1 – 0,29 µmol/l.

Koncentrationen av kisel i ytvattnet var över det normala på samtliga stationer, med koncentrationer mellan 14,0 – 15,6 µmol/l.

I Egentliga Östersjön är syresituationen fortsatt mycket dålig, endast i Arkonabassängen och på BY39 återfanns bra syreförhållanden.
Akut syrebrist, det vill säga syrehalter mindre än 2 ml/l, noterades från 60 – 80 meter i Västra och Östra Gotlandsbassängen med undantag av den grunda stationen BY39. Svavelväte uppmättes från 70 till 80 meters djup i Västra Gotlandsbassängen och från 80 till 145 meters djup i Östra Gotlandsbassängen.
I Bornholmsbassängen rådde akut syrebrist från 80 meters djup, och i Hanöbukten från 70 meters djup, men inget svavelväte i bottenvattnet.
I Arkonabassägen var situationen bättre med halter på mellan 4,8 - 3,8 ml/l i bottenvattnet.

Vid flera stationer förkom höga toppar av klorofyllfluorescens från ytan och ner till 15 meters djup. Ytansamlingar av cyanobakterier noterades i de flesta delarna av Egentliga Östersjön, med särskilt frekvent förekomst vid stationerna i södra Östersjön, Hanöbukten samt vid Ölands södra udde. Mer information om algsituationen finns att läsa i Algaware-rapporten för juli;
https://www.smhi.se/publikationer/publikationer/algrapporter Länk till annan webbplats.