Rapport från havet med R/V Svea vecka 10-11, 2025

Under expeditionen, som ingår i det svenska pelagiala övervakningsprogrammet, besöktes Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Egentliga Östersjön. Under expeditionen gjordes ett flertal uppdrag utöver den normala provtagningen så som utsättning av en havsboj, en bottenrigg och ett flertal metodtester och extra provtagningar.

I samtliga havsområden var ytvattentemperaturen normal för årstiden.

Halterna av näringsämnen i ytvattnet hade minskat, jämfört med provtagningen i februari, i Västerhavet till följd av ökad produktion som är vanlig under vårblomningen Även i Egentliga Östersjön hade halterna minskat men där hade vårblomningen inte helt kommit igång.

Syresituationen var generellt god i Skagerrak, Kattegatt och Öresund, där inga tecken på syrebrist observerades. I Egentliga Östersjön är det enbart i Arkonabassängen som syresituationen i bottenvattnet är god. I Hanöbukten och Bornholmsbassängen uppmättes akut syrebrist (< 2 ml/l) från 70 meters djup, och i bottenvattnet låg nivåerna på 0,4-0,7 ml/l. För Bornholmsbassängen är det en tydlig minskning av syre jämfört med mätningarna i februari då halten var över 2 ml/l, jämfört med 0,7 ml/l som uppmättes under mars.

I båda Gotlandsbassängerna rådde akut syrebrist från 70 meters djup, och svavelväte uppmättes från 80 respektive 90 meters djup i Västra och Östra Gotlandsbassängerna. Koncentrationen av svavelväte i bottenvattnet är vid flera stationer högre än normalt, och den långsiktiga trenden är vid flera stationer ökande nivåer av svavelväte.

Nästa expedition med R/V Svea är planerad att starta 7 april i Kalmar och avslutas i Lysekil omkring den 13 april.

Expeditionsöversikt

Expeditionen genomfördes med forskningsfartyget R/V Svea och startade i Kalmar den 8:e mars och avslutades i Göteborg den 13:e mars. Utöver ordinarie provtagning så sattes havsbojen SMHI Huvudskär Ost ut norr om Gotland och ett bottenmätsystem P22 i skånska Kattegatt.

Det var fint vädret under expeditionen med svaga till måttliga vindar i varierande riktning. Lufttemperaturen låg mellan 0 och 6°C hela veckan. Alla planerade stationer kunde provtas.

CTD och vattenprovtagning

Profiler av salt, temperatur, syre och fluorescens i vattenkolumnen mättes med CTD[1] monterad på en rosett med plats för 24 vattenhämtare. Vid samtliga stationer stängdes vattenhämtarna med så kallad autofire under nedkastet. Detta sparar tid på stationerna och har möjliggjorts genom utveckling av det försystem som används vid CTD-provtagning som utvecklats och underhålls av SMHI, SHARKtools. Den rörelsekompenserande CTD-vinschen bidrar också till förbättrad precision av djupet som provtas med vattenhämtarna samt ger en jämn profilering med nära konstant fart genom vattenkolumnen även vid grov sjö. Vattenhämtarna hade vissa problem att stängas vid några stationer men orsaken är inte helt klarlagd. Det gick dock att upptäcka genom rosettens kamerasystem och extra reservhämtare på rosetten kunde stängas.

På CTD-rosetten mäts PAR (Photosynthetically Available Radiation) – ljus tillgängligt för fotosyntes. För att få mer användbar data av ljusutsläckningen i vattenkolumnen vill man ha en referensmätning i ytan under tiden det mäts i vattenprofilen. Därför påbörjades installation av instrument och implementering av data i SMHIs CTD-system.

Extra provtagning

eDNA provtogs för Naturhistoriska Riksmuseet inom projektet SAMBAH II där tumlare i Östersjön är fokus.

Det provtogs och konserverades (med zinkacetat) extra prover för svavelväteanalys för en jämförelse med Stockholm Universitet och IOW (The Leibniz Institute for Baltic Sea Research Warnemünde).

Geleplanktonprovtagning med WP3-håv och en av Göteborgs Universitet utvecklad ”Fotobox” testades. Håvprovet volymbestäms med en mätglas för att sedan hällas ner i Fotoboxen för fotografering och senare artbestämning. Därefter silas provet för att sedan volymbestämmas igen och beräkning av geleplanktons undanträngda volym.

Ferrybox

För att möjliggöra beräkningar av karbonatsystemet och validera mätningarna med det pCO2 instrument (HydroC) som är installerat på Sveas FerryBox togs referensprover för pHT och alkalinitet i tre områden i Skagerrak. Där är inte påverkan av humusämnen och organiskt material så stor vilket ger bäst beräkningsresultat.

I Sveas ferrybox gjordes en jämförande mätning mellan termosalinometern (SBE45) på Svea och tre likadana SBE45or från Polarforskningssekretariatet (Oden).

Andra mätsystem ombord

Instrumentet för att mäta profiler under gång; Moving Vessel Profiler (MVP), kördes under dagtid en stor del av expeditionen. Sveas instrument för strömmätning, RDI ADCP OS150 & WH600, kördes kontinuerligt under hela expeditionen förutom den första dygnet då WH600 hade fått fel baudrate. WH600 som nyligen varit på service genomgick en vinkelkalibrering under transit mellan Släggö och sluthamnen Göteborg.

Fasta mätsystem

Havsbojen Huvudskär Ost sattes framgångsrikt ut i lugnt väder på eftermiddagen den 9 mars efter vinteruppehåll och service i SMHI bojverkstad i Göteborg. Den mäter meteorologiska parametrar (lufttemperatur, lufttryck, vindhastighet och riktning) och oceanografisk parametrar. I ytan mäter den våghöjd och riktning, konduktivitet, temperatur, syre, flourescens för klorofyll-a och phycocyanin. I vattenkolumnen mäter den konduktivitet och temperatur på 5, 10, 15, 20, 25, 30, 40, 50, 60 och 70 m samt även syre på 5, 50, 60 och 70 m.

P22 är ett mätsystem som sätts ut på botten utanför Kullen i Skånska Kattegatt för Skånes Länsstyrelse. På botten mäter den strömhastighet och riktning samt konduktivitet (salthalt), temperatur och syre.

Dataanalys

Rapporten är baserad på data som genomgått en första kvalitetskontroll och som är jämförd mot månadsmedelvärde för perioden 1991 – 2020. När ytterligare kvalitetsgranskning genomförts kan vissa värden komma att ändras. Värden som anges i rapporten har avrundats till närmaste tiondel och kan därför skilja sig från publicerade värden. Data publiceras så fort som möjligt på datavärdens hemsida, normalt inom ca en vecka efter avslutad expedition. Vissa analyser utförs efter expeditionen och publiceras därför senare.

Mer information om vårt datavärdskap och för att ladda ner data: Datavärdskap oceanografi och marinbiologi Länk till annan webbplats.

Mer information om algsituationen finns att läsa i Algaware-rapporten. Länk till annan webbplats.

Skagerrak

Temperaturen i ytvattnet var normal vid alla stationer och varierade mellan 4,8–5,1 grader. Salthalten i ytvattnet varierade mellan 25–30 psu och var högre än normalt vid stationen Släggö i Gullmarsfjordens mynning. (28 psu). Salthalten i djupvattnet var 35 psu och temperaturen 6,9–7,2 grader.

Koncentrationen av näringsämnen i ytvattnet hade minskat kraftigt sedan senaste besöket i februari. Nu låg halterna av oorganiskt kväve på 0,1-1,9 µmol/l, fosfat omkring 0,15 µmol/l och kisel 0,1-1,9 µmol/l. Att näringsämnena minskat så kraftigt tyder på att det varit hög produktion i området sedan senaste besöket.

Fluorescensmätningen visade på stor aktivitet i ytvatten och vid språngskiktet läge på 10-20 meters djup.

Kattegatt och Öresund

Temperaturen i ytvattnet var runt 4 grader och salthalten varierade mellan 18–24 psu i Kattegatt och i Öresund var den ca 9 psu. Vid samtliga stationer fanns ett välblandat ytlager och ett språngskikt på 10-20 meters djup.

Koncentrationen av kisel, löst oorganiskt kväve och fosfor i ytvattnet hade minskat kraftigt jämfört med senaste mätningarna i februari, (oorganiskt kväve 0,1–1,8 μmol/l, fosfat 0,1-0,5 μmol/l och kisel 0,2-16 μmol/l). Koncentrationen av kisel och fosfat var lägre än normalt vid vissa stationer.

Syrehalterna i Kattegatts och Öresunds bottenvatten visade inte på någon syrebrist och var normala vid alla stationer, mellan 5,8–6,3 ml/l.

Klorofyllfluorescensen var som högst i språngskiktet med tydliga och höga toppar.

Egentliga Östersjön

Medeltemperaturen i ytvattnet varierade mellan 2,8-4,3 grader, vilket var över normalt för sydöstra Östersjön och stationerna i Gotlandsbassängerna, undantaget BY31 som hade normal temperatur. I Arkona- och Bornholmsbassängen samt Hanöbukten normala ytvattentemperaturer. Ytvattnets salthalt var normal eller något över normal vid de flesta stationer och varierade från mellan 6,5-8,2 psu. Endast BY29 i norra delen av egentliga Östersjön hade salthalt under det normala, vilket också var det lägsta uppmätta värdet.

Vid de flesta stationer förkom ett välblandat ytskikt ner till 40-60 meters djup, och vid BY31 och BY29 fanns flera skiktningar och det välblandade ytlager sträckte sig bara ner till 20 meters djup. I Gotlandsbassängernas djupvatten var temperaturen generellt något över normal och varierade mellan 5,8-7,2°C och salthalten var 10-12 psu nära botten, något högre vid BY15. För det flesta stationer var detta normala värden, undantaget BY38 där salthalten från 40 till 90 meters djup var något över det normala. I Bornholmsbassängen var salthalten under haloklinen normal med värden nära botten på 16 psu. Temperaturen var något över det normala, och var omkring 10°C. I Arkonabassängen var bottenvattnet saltare än normal, med värden på 18-19 psu, men temperaturen var normal.

Koncentrationen av löst oorganiskt kväve (DIN) var inom det normala vid alla stationer och hade minskat något jämfört med provtagningen i februari. Koncentrationen var lägst i de södra bassängerna och ökade norrut, och varierade mellan 1,0–4,1 μmol/l. Till skillnad från kväve var koncentrationerna av fosfat över normala i de södra bassängerna (Hanöbukten och Bornholm) men normal i bassängerna runt Gotland. I de södra delarna låg koncentrationen omkring1,0 μmol/l, och i Gotlandsbassängerna varierade omkring 0,7–0,8 μmol/l. Koncentrationerna av kisel, var generellt över normal, koncentrationen varierade mellan 15–23 μmol/l.

I Egentliga Östersjön är det enbart i Arkonabassängen som syresituationen i bottenvattnet är god. Här uppmättes värden på över 8 ml/l, och hela vattenkolumnen var väl syresatt. I Hanöbukten och Bornholmsbassängen uppmättes akut syrebrist (< 2 ml/l) från 70 meters djup, och i bottenvattnet betydligt sämre koncentrationer jämfört med Arkonabassängen, med nivåer på bara 0,4-0,7 ml/l. För BY5 är det en tydlig minskning från föregående månad då nivån var strax över 2 ml/l, jämfört med 0,7 ml/l som uppmättes under mars. För stationen i sydöstra Östersjön uppmättes inget svavelväte, vilket det gjordes i februari, men syrekoncentrationen vara bara drygt 0,1 ml/l vid botten, och akut syrebrist förkom från 70 meters djup.

I båda Gotlandsbassängerna rådde akut syrebrist från 70 meters djup, och svavelväte uppmättes från 80 respektive 90 meters djup i Västra och Östra Gotlandsbassängerna. Koncentrationen av svavelväte i bottenvattnet är vid flera stationer högre än normalt, och den långsiktiga trenden är vid flera stationer ökande nivåer av svavelväte.

Fluorescensmätningar visade överlag låg planktonaktivitet i ytlagret. Vid BY1 i Arkonabassängen en något högre planktonaktivitet från ytan ner till 20 meters djup.