Rapport från havet med R/V Svea vecka 6-7, 2025

Under expeditionen, som ingår i det svenska pelagiala övervakningsprogrammet, besöktes Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Egentliga Östersjön. I Egentliga Östersjön genomfördes kartering av näringsämnen.

I samtliga havsområden var ytvattentemperaturen över normal vid de flesta stationer. I Skagerrak varierade temperaturen mellan 4,0–7,0°C, medan den i Kattegatt och Öresund låg runt 4°C. I Egentliga Östersjön var medeltemperaturen 3,3–4,8°C, med de största avvikelserna i de södra bassängerna. Salthalten i ytvattnet var över normal vid flera stationer i Egentliga Östersjön, medan den i Skagerrak och Kattegatt varierade utan större avvikelser.

I Skagerrak observerades ett mycket tunt, kallt och sött ytskikt nära kusten, liknande förhållandena i januari. I Kattegatt och Öresund fanns ett välblandat ytlager med ett språngskikt vid ca 15 meters djup. I Egentliga Östersjön låg haloklinen på varierande djup: runt 30 m i Arkonabassängen, 60 m i Västra Gotlandsbassängen och 70 m i Östra Gotlandsbassängen. Under haloklinen var temperaturen fortsatt hög vid många stationer, och i Bornholmsbassängen sågs tecken på ett mindre inflöde.

Koncentrationerna av näringsämnen i ytvattnet skilde sig mellan havsområdena. I Skagerrak var kiselkoncentrationerna över normala vid de flesta stationer, medan fosfat- och kvävekoncentrationerna var något lägre vid de yttre stationerna. I Kattegatt och Öresund varierade näringsämnena endast marginellt, men kiselhalterna var genomgående över normala. I Egentliga Östersjön var kvävehalterna normala vid de flesta stationer, men fosfat var över normal i de södra bassängerna. Kiselkoncentrationerna var högre än normalt vid nästan alla stationer, särskilt i de södra delarna.

Syresituationen var generellt god i Skagerrak, Kattegatt och Öresund, där inga tecken på syrebrist observerades. I Egentliga Östersjön var situationen mer varierad. Syrekoncentrationerna i Arkonabassängen var fortsatt goda, men i Hanöbukten hade syrehalterna vid botten sjunkit sedan januari och var nu nära noll. I Bornholmsbassängen uppmättes akut syrebrist och i Egentliga Östersjön var det syrefritt från 80–90 m djup. Station BY38, som syresatts efter stormen Charly i januari, var nu åter syrefri.

Nästa expedition med R/V Svea är planerad att starta 7 mars i Kalmar och avslutas i Göteborg 13 mars.

Expeditionsöversikt

Expeditionen genomfördes med forskningsfartyget R/V Svea och startade i Lysekil den 6:e februari och avslutades i Göteborg den 13:e februari. I Egentliga Östersjön utfördes kartering av näringsämnen.

Det var fint vädret under expeditionen med svaga till måttliga vindar i varierande riktning. Lufttemperaturen låg mellan -2 och +6 °C hela veckan. Alla planerade stationer kunde provtas.

Profiler av salt, temperatur, syre och fluorescens i vattenkolumnen mättes med CTD[1] monterad på en rosett med plats för 24 vattenhämtare. Vid samtliga stationer stängdes vattenhämtarna med så kallad autofire under nedkastet. Detta sparar tid på stationerna och har möjliggjorts genom utveckling av det försystem som används vid CTD-provtagning som utvecklats och underhålls av SMHI, sharktools. Auto heave compensation (AHC) användes vid flertalet stationer och bidrar också till förbättrad precision av djupet som provtas med vattenhämtarna.

Referensmätning vid Flinten 7 utfördes på väg söderut genom Öresund.

Sveas ferrybox var ur funktion på grund av problem med flödet under hela expeditionen. Orsaken till problemet är identifierat och den kommer att vara igång igen till nästa expedition i mars. Instrumentet för att mäta profiler under gång; Moving Vessel Profiler (MVP), kördes under senare delen av expeditionen främst i östra, norra och västra Gotlandsbassängerna. Sveas instrument för strömmätning, ADCP, kördes kontinuerligt under hela expeditionen.

Rapporten är baserad på data som genomgått en första kvalitetskontroll och som är jämförd mot månadsmedelvärde för perioden 1991 – 2020. När ytterligare kvalitetsgranskning genomförts kan vissa värden komma att ändras. Värden som anges i rapporten har avrundats till närmaste tiondel och kan därför skilja sig från publicerade värden. Data publiceras så fort som möjligt på datavärdens hemsida, normalt inom ca en vecka efter avslutad expedition. Vissa analyser utförs efter expeditionen och publiceras därför senare.

Mer information om vårt datavärdskap och för att ladda ner data: Datavärdskap oceanografi och marinbiologi Länk till annan webbplats.

Mer information om algsituationen finns att läsa i Algaware-rapporten. Länk till annan webbplats.

Skagerrak

Temperaturen i ytvattnet var över det normala vid de tre västligaste stationerna och inom det normala vid övriga stationer och varierade mellan 4,0–7,0 grader. Salthalten i ytvattnet varierade mellan 25–35 psu och var under normal vid stationen P2 utanför Marstrand (25,8 psu). Liksom i januari fanns ett mycket tunt, sött och kallt ytskikt, grundare än 5 m längs kusten. Under detta ökade salthalten och temperaturen. Salthalten i djupvattnet var 34–35 psu och temperaturen 6,5–8,3 grader, kallast vid stationen P2.

För koncentrationerna av näringsämnen i ytvattnet syntes en tydlig skillnad mellan de två västligaste stationerna Å17 och Å15 och stationerna närmre kusten som hade med högre koncentrationer. Tydligast var skillnaden i kisel där koncentrationen var normal vid Å17 och Å15 (ca 4 μmol/l) och långt över normal vid övriga stationer (13–25 μmol/l). Skillnaden i koncentrationer av fosfat och löst oorganiskt kväve var mindre uttalad. Vid de yttre stationerna uppmättes fosfathalter på 0,5 μmol/l och kvävehalter på 4–6 μmol/l, medan koncentrationerna var högre vid de inre stationerna, med fosfat på 0,7 μmol/l och kväve på 6–11 μmol/l.

Fluorescensmätningen visade viss aktivitet i ytvatten med en topp på ca 15 m vid stationen P2.

Kattegatt och Öresund

Temperaturen i ytvattnet var runt 4 grader och salthalten varierade mellan 15–24 psu i Kattegatt och i Öresund var den ca 10 psu. Vid samtliga stationer fanns ett välblandat ytlager och ett språngskikt på ca 15 meters djup.

Koncentrationen av kisel, löst oorganiskt kväve och fosfor i ytvattnet varierade lite inom området (DIN 5,5–6,5 μmol/l, fosfat 0,7 μmol/l och kisel 14–17 μmol/l). Koncentrationen av kisel var över normal vid samtliga stationer, koncentrationen av fosfat var över normal utom vid Falkenberg och i Öresund och koncentrationen av löst oorganiskt kväve var normal.

Syrehalterna i Kattegatts och Öresunds bottenvatten visade inte på någon syrebrist och var normala vid alla stationer, mellan 5,6–6,8 ml/l.

Klorofyllfluorescensen var som högst mellan 0 och 15 meter och de högsta värdena uppmättes vid Anholt och Fladen.

Egentliga Östersjön

Medeltemperaturen i ytvattnet varierade mellan 3,3–4,8 grader vilket var över normalt vid de flesta stationer. Endast i Västra Gotlandsbassängen och Hanöbukten var temperaturen inom det normala. Även salthalten var över normal vid flera stationer och varierade mellan 6,6–9,1 psu.

I Arkonabasängen observerades en haloklin vid 30 m med ett saltare vatten på 14–18 psu närmast botten. Även temperaturen ökade något under haloklinen till 6–8 grader närmast botten. I Bornholmsbassängen sammanföll temperatur och salthaltskiktning vid omkring 60 m djup, ytvattnet hade en temperatur på 4°C och en salthalt på 8 psu medan djupvattnet hade en temperatur omkring 10°C och salthalten var 16 psu. Vid BY5 i Bornholmsbassängen varierade temperaturen under haloklinen mellan 8,9–10,2 grader vilket troligen är spår av ett mindre inflöde. I Östra Gotlandsbassängen låg haloklinen runt 70 m, i Västra Gotlandsbassängen något grundare ca 60 m. Temperaturen under haloklinen var över normal vid de flesta stationer, ca 6 grader i Västra Gotlandsbassängen och ca 7 grader i Östra Gotlandsbassängen. Salthalten i bottenvattnet var normal.

Koncentrationen av löst oorganiskt kväve (DIN) var inom det normala vid alla stationer utom två, BY36 i Västra Gotlandsbassängen (under normal) och BY27 i Norra Egentliga Östersjön (över normal). Koncentrationen var lägst i de södra bassängerna och ökade norrut, och varierade mellan 3,0–5,3 μmol/l. Till skillnad från kväve var koncentrationerna av fosfat över normala vid alla stationer i de södra bassängerna (Arkona, Hanöbukten och Bornholm) men normal i bassängerna runt Gotland. I de södra delarna låg koncentrationen mellan 0,7–1,0 μmol/l, variationen mellan stationer var lägre i Gotlandsbassängerna och varierade där mellan 0,7–0,8 μmol/l. Mest avvikande från normalt var koncentrationerna av kisel, som var över normal vid alla utom tre stationer i Norra Egentliga Östersjön (BY21, BY28, BY27), koncentrationen varierade mellan 15–22 μmol/l och koncentrationerna i Östra Gotlandsbassängen var generellt lägre än i övriga bassänger.

Syresituationen var god i Arkonabassängen och koncentrationen av syre i bottenvattnet låg mellan 5,5–5,7 ml/l. I Hanöbukten hade halten syre vid botten fortsatt att minska sedan i december och var nu endast 0,2 ml/l. I Bornholmsbassängen skilde sig syrekoncentrationen i bottenvattnet en hel del mellan de två stationerna BY4 och BY5, där det vid BY5 var strax över 2 ml/l (akut syrebrist) och vid BY4 endast 0,4 ml/l. Även in över Stolpe tröskel låg syrekoncentrationen precis över gränsen för akut syrebrist. Vid resterande stationer uppmättes svavelväte i bottenvattnet med undantag av de två stationerna i Gdanskbukten (PL-P1 och PL-P63) samt BY10 i södra delen av Östra Gotlandsbassängen. Vid stationen BY38 där bottenvattnet syresatts i samband med stormen Charly i januari var nu vattnet åter syrefritt.

Fluorescensmätningarna visade generellt låg planktonaktivitet i ytlagret, men visst utslag i Arkona- och Bornholmsbassängen och i Hanöbukten.