Sammanfattning
I denna rapport beskrivs en verksamhet med miljöövervakning i de öppna havsområdena runt Sverige från Kattegatt till nordligaste delen av Bottenhavet. SMHI utför arbetet på uppdrag av Naturvårdsverket, eftersom verksamheten ingår i det nationella programmet för övervakning av miljökvalitet - PMK. Större delen av resultaten överlämnas som ett svenskt bidrag till Helsingforskommissionens program för övervakning av Östersjöns marina miljö (BMP - Baltic Monitoring Programme).
Övervakningen utförs genom att prover insamlas under regelbundna expeditioner i Kattegatt, Öresund, Östersjön och Bottniska Viken. Fysikaliska, kemiska och biologiska parametrar bestäms i vattenprover, bottenfaunan studeras i sedimentprover och prover av fisk och musslor insamlas för bestämning av olika miljögifter.
Arbetet utförs helt integrerat med den löpande oceanografiska verksamheten vid SMHI. Genom detta blir resultaten av SMHis eget undersökningsprogram tillgängliga för miljöövervakningen. Därför innehåller denna rapport betydligt mer information än vad PMK finansierar.
Hösten 1988 var mild i nästan hela landet. Vintern blev mycket mild i de södra delarna av landet med måttliga mängder nederbörd. Endast i norra delen av landet föll nederbörden som snö i någon betydande mängd. Under våren och sommaren var det något varmare och torrare än normalt. Hösten var lika mild som under de två föregående åren men mestadels med lite mindre nederbörd.
Havsisens utbredning anses vara den minsta sedan de regelbundna observationerna började.
Temperaturen i havsvattnet blev därför högre än normalt under hela året och mest märkbart under vinter- och höstmånaderna. Temperaturerna har inom hela havsområdet legat ca 1 - 2 grader högre än långtidsmedelvärdet för perioden 1968 - 85.
Oxygenförhållandena i Kattegatt präglades återigen av en temporär nedgång i den sydöstra delen under sensommar och tidig höst. I jämförelse med 1988 var det mindre arealer som berördes och generellt sett var de lägsta halterna inte så låga som under 1988. I Östersjön fortsatte de dåliga oxygenförhållandena i djupvattnet under hela året. Inte heller under 1989 inträffade något betydande inflöde av oxygenrikt vatten som kunde ventilera djupbassängerna. I Bornholmsbassängen fanns svavelväte (med förgrening in i Hanöbukten) under språngskiktet nästan hela året; i den östra Gotlandsbassängen är det nu mer än 12 år sedan det senast fanns oxygen i bottenvattnet och i den östra delen av norra centralbäckenet har det funnits svavelväte hela året. I Landsortsdjupet fanns svavelväte endast under en kort tid under sensommaren.
Närsalterna uppvisade inga ovanliga variationer under året. Under vinterperioden fanns fosfat och nitrat i ytvattnet i normala halter och i samband med produktionsperioden under våren gick halterna ned till knappt mätbara nivåer. Generellt sett är det en ökande trend av fosfat och nitrat i Kattegatts och Östersjöns ytvatten, medan silikathalterna i Östersjön visar en vikande trend.
Analyserna av petroleumkolväten visar att halterna under 1989 i stort sett legat stabilt på samma halter som under de närmast föregående åren, vilket tyder på att belastningen med oljeföroreningar inte genomgått några påtagliga förändringar.