Sammanfattning
Rapporten beskriver en utsjöverksamhet, som bedrivs inom Naturvårdsverkets program för övervakning av miljökvalitet - PMK - och som samtidigt utgör ett svenskt bidrag till Helsingforskommissionens samordnade program för övervakning av den marina miljön i Östersjön. Verksamheten innefattar provtagning och analys av fysikaliska, kemiska och vissa biologiska parametrar vid upprepade expeditioner i Kattegatt, Öresund, Östersjön och Bottniska Viken. Dessutom insamlas prover på fisk och mussla för senare analys hos Naturvårdsverket av olika miljögifter.
Åtagandet för PMK bedrivs helt integrerat med SMHis ordinarie oceanografiska verksamhet. Genom detta tillförs monitoringprogrammet i praktiken resultat från de övriga expeditioner, som SMHI gör i samma havsområden. Detta är ett viktigt komplement för PMK. Efter en varm och regnig höst 1987 fortsatte även vintern 1988 att vara mild och nederbördsrik. I vissa delar av västra Götaland var nederbördsmängderna två till tre gånger större än normalt. I södra delarna av landet låg marken ofrusen i stort sett hela vintern. Detta medförde att en stora mängder näringsämnen lakades ur jorden och fördes med bäckar och floder uti havet.
Havsvattnet kyldes inte ned till normal vintertemperatur och när vårsolen sedan började värma ytvattnet fanns förutsättningarna för en mycket riklig och tidig produktion av växtplankton. Hela våren och försommaren kännetecknades av soligt och varmt väder med mestadels svaga vindar. Havsvattnet värmdes upp till ovanligt hög temperatur.
Som exempel kan nämnas att 6 dist.min. väster om Väderöarna uppmättes 21.8 °C den 27 juni och vid Gävle 19 °C samma dag.
Sommaren blev sedan i stort sett normal och havsvattnet fortsatte att vara varmt. I november var temperaturen i Skagerrak högre än normalt, medan den i övriga havsområden var i stort sett normal och i nordvästra delen av Östersjön någon grad under det normala.
Produktionen av växtplankton fortsatte långt in på hösten. Så sent som i slutet av november observerades mycket riklig förekomst av plankton i Östersjön och Kattegatt.
Något betydande inflöde av friskt vatten från Skagerrak/Kattegatt till Östersjön har inte heller skett under senaste år. Under september 1988 kom dock ett mindre inflöde. I Bornholmsbassängen innehöll bottenvattnet svavelväte under större delen av året. Under sommarhalvåret sträckte sig svavelvätet även in i Hanöbuktens djupvatten. I november hade förhållandena förbättrats något och svavelvätets utbredning där hade minskat. Koncentrationen av svavelväte i Gotlandsdjupets djupvatten ökar och är nu högre än någon gång tidigare. Det är nu över 11 år sedan djupvattnet i den bassängen senast innehöll syre. I det norra centralbäckenet har det funnits svavelväte sedan våren, men djupvattnet i Landsortsdjupet har hela tiden innehållit syre även om halterna har varit mycket låga.
Kattegatt drabbades även under 1988 av en kort period under september - oktober då djupvattnets syrehalter sjönk kraftigt, framför allt i den sydöstra delen. De halter som uppmättes var ovanligt låga och utbredningen var ovanligt stor beträffande de områden där halterna under skred 2 ml/I.
Förhållandena i våra nordligaste vatten, Bottenhavet och Bottenviken, har varit helt normala under hela året frånsett den något förhöjda yttemperaturen under försommaren.
Den stora tillförseln av närsalter från land gav i Kattegatts och Skagerraks vatten inga höga halter, som kunde upptäckas med den mätfrekvens som moni toringprogrammet har. Vårens planktonblomningar förbrukade det mesta av närsalterna och endast på några kustnära stationer kunde något förhöjda halter uppmätas i januari - februari. Vintervärdena av fosfat fortsätter att öka något i Östersjöns ytvatten, men under produktionsperioden minskar både fosfat och nitrat till mycket låga värden. Analyserna av petroleumkolväten i vattnet visar att halterna inom de olika havsområdena ligger ganska stabilt på ungefär samma halter som under 1987.