Algrapport nummer 9, 2026

Sammanfattning

Längs Skagerrak och Kattegatt var växtplanktondiversiteten generellt måttlig till hög, med lägst totala cellantal och biovolym vid Å17 och högst vid Släggö. Kiselalger och dinoflagellater dominerade de flesta samhällen, där Pseudosolenia calcar-avis och andra stora centriskakiselalger bidrog avsevärt vid Släggö, Anholt E och N14 Falkenberg. Dinoflagellater såsom Heterocapsa rotundata var vanliga, och mindre celler representerades främst av kryptomonader och andra små flagellater. Flera potentiellt skadliga taxa observerades i låga till måttliga nivåer, inklusive Pseudo-nitzschia spp.*, Pseudochattonella spp.*, Prorocentrum cordatum*, Dinophysis acuta*, Dinophysis acuminata* och Phalacroma rotundatum*. Klorofyllkoncentrationen var normal för säsongen och i linje med den biovolym som registrerades av IFCB.

I Östersjön var artantalet måttligt och de totala cellantalen var relativt höga vid de flesta stationer, med högst biovolym vid BY29, BY31 och BY39. Samhällena dominerades av trådformiga och kolonibildande cyanobakterier, kryptomonader och andra små flagellater, medan kiselalger bidrog starkare vid BY2, BY29 och BY31. Potentiellt skadliga cyanobakterierna Aphanizomenon flos-aquae* och Nodularia spumigena* förekom vid alla Östersjöstations, och Dolichospermum spp. och Aphanothece parallelliformis var viktiga vid BY39. Den potentiellt skadliga dinoflagellaten P. cordatum* förekom i låga till måttliga nivåer i hela Östersjön. Klorofyllkoncentrationen var högst i norra Egentliga Östersjön, i överensstämmelse med den förhöjda biovolymen av cyanobakterier och små flagellater, medan BY39 uppvisade lägre koncentration trots hög cyanobakteriebiovolym, vilket kan bero på att samhället dominerat av kolonibildande former (A. parallelliformis och Cyanophyceae) som får en högt uppskattad biovolym från bildanalys.