Algrapport nummer 7, 2026

Sammanfattning

I Skagerrak och Kattegatt var växtplanktondiversiteten måttlig till hög men det totala cellantalet och biovolymen var låg. Vid Anholt E under båda besöken dominerades samhällena av kiselalger och andra flagellater, inklusive Guinardia spp. och Chaetoceros spp., medan dinoflagellater bidrog mindre till den totala biovolymen. Vid N14 Falkenberg dominerade flagellater och Gymnodiniales, med endast små bidrag från kiselalger och cyanobakterier. Den potentiellt skadliga dinoflagellaten Prorocentrum cordatum* påträffades både vid N14 Falkenberg och Anholt E, men endast i låga cellantal. Klorofyllfluorescensen var generellt låg vid alla stationer på västkusten, i överensstämmelse med den låga IFCB-biovolymen. Det fanns dock några toppar som dominerades av dinoflagellater i Skagerrak. Vid Anholt E i Kattegatt observerades två fluorescenstoppar; vid 25 meter dominerade dinoflagellater medans en sjunkande blomning av kiselalger fanns nära botten.

I Östersjön dominerades växtplanktonsamhällena tydligt av trådformiga cyanobakterier, särskilt Dolichospermum spp. *, Nodularia spumigena* och Aphanizomenon flos-aquae. Detta var tydligt vid BY2 och BY5, där cyanobakterier stod för merparten av biovolymen och det totala cellantalet var högt. Vid de mer utsjöbelägna stationerna (BCS III-10, BY15, BY29, BY31 och BY39) dominerade cyanobakterier, men cryptomonader och andra små flagellater bidrog också till hög grad till samhällena. Flera potentiellt skadliga taxa förekom vid stationerna i Östersjön, inklusive N. spumigena*, Dolichospermum spp. *, Dinophysis acuminata*, D. norvegica* och P. cordatum*, men inga noterades på tydligt exceptionella nivåer i IFCB-data. Klorofyllfluorescensen var högst vid BY15 och BY2, i överensstämmelse med den förhöjda cyanobakteriebiovolymen där, medan något lägre fluorescens vid de övriga stationerna i Östersjön återspeglande deras något lägre biovolym.