Algrapport nummer 6, 2025

Sammanfattning

Analyserna utfördes ombord på fartyget R/V Svea under expeditionens gång. Ytprover togs vid alla stationer i Östersjön för att specifikt övervaka blomningen av cyanobakterier. Vatten från integrerade djup eller diskret djup provtogs och filtrerades genom 5 μm filter, varefter proverna analyserades med ett rättvänt mikroskop. Denna metod gör det möjligt att identifiera större celler, medan mindre celler ofta blir svåra att bestämma och förbises i högre utsträckning.
Cyanobakterieblomningen var mycket kraftig under årets juliexpedition. Ytansamlingar av cyanobakterier observerades i stora delar av Egentliga Östersjön. De kraftigaste ansamlingarna återfanns i sydöstra Östersjön och längs Ölands ostkust samt i Hanöbukten, där den potentiellt giftiga arten Nodularia spumigena* var mycket vanlig. Även östra och norra Östersjön hade höga halter cyanobakterier i vattnet och ytansamlingar förekom fläckvis. Inga ytansamlingar observerades i Arkonabassängen, vilket överensstämde väl med satellitanalyserna från
SMHI:s övervakning. Blomningen bestod till stor del av en jämn fördelning av N. spumigena* tillsammans med Aphanizomenon flosaquae i södra, östra och norra Östersjön, medan Dolichospermum spp blev mer vanlig i västra Östersjön.
Vid samtliga stationer noterades högre koncentrationer av filament i ytprover jämfört med integrerade prover (0-10 m), vilket indikerar att filamenten främst var koncentrerade nära ytan. Artdiversiteten och den totala mängden celler var allmänt låg i både Skagerrak och Kattegatt. Centriska kiselalger var den vanligaste gruppen i växtplanktonsamhället. Vid de flesta stationer dominerades de större cellerna av
kiselalgen Proboscia alata. Arter inom släktet Tripos var också vanliga. Det är värt att nämna att N. spumigena* observerades i låga antal vid båda stationerna i Kattegatt, vilket belyser hur kraftig cyanobakterieblomingen var under expeditionen. Klorofyllfluorescensmaxima noterades vid olika djup och i olika intensitet vid flertalet av stationer i Västerhavet. Dessa maxima dominerades av Leptocylindrus danicus och arter inom släktet Tripos.