Algrapport nummer 5, 2025

Sammanfattning

Stationerna i Västerhavet varierade i både artrikedom samt totala cellantal. Vid båda stationerna i Skagerrak var artrikedomen höga medans endast den kustnära stationen hade samma artrikedom i Kattegatt. Totala cellantalen var även relativt höga förutom vid Anholt E, den yttre stationen i Kattegatt, där de var lägre. Framför allt var kiselalgerna Dactyliosolenn fragilissimus och Skeletonema marinoi vanliga. Släktet Chaetoceros var också vanligt och speciellt dominant i den fluorescenstopp som återfanns i Öresund. Kalkalgen Emiliania huxleyi var vanlig vid alla stationer förutom Anholt E. Samtliga integrerade klorofyllvärdena var inom de normala i Skagerrak. De integrerade klorofyllvärdena (0-10 m) var däremot över det normala
vid den kustnära stationen i Kattegatt medans den yttre stationen hade lägre klorofyllvärden än vad som är normalt.

Diversiteten och cellantalen av växtplankton var överlag låg vid samtliga stationer i Östersjön. Den giftiga arten Dinophysis acuminata förekom vid alla stationer och i relativt höga tätheter vid flertalet stationer. Olika grupper av kolonibildande
cyanobakterier var även vanliga vid många stationer och framför allt den sydvästliga delen av Östersjön. Samtliga stationers integrerade klorofyllvärden var normala för säsongen.