Algrapport nummer 4, 2025

Sammanfattning

Stationerna i Västerhavet varierade kraftigt i både artrikedom samt totala cellantal. vid den yttersta stationen i Skagerak, Å17, återfanns få celler och nästan enbart små celler. Vid övriga stationer var både diversiteten samt antal celler högre och kiselalger dominerade. Framför allt var Thalassionema nitzschioides samt Skeletonema marinoi vanlig. Släktet Chaetoceros var också vanligt och speciellt dominant i de fluorescenstoppar som återfanns i Västerhavet.

Diversiteten och cellantalen av växtplankton varierade kraftigt i Östersjön. Den kedjebildande kiselalgen S. marinoi, som är vanlig under vårblomningen, påträffades vid de flesta stationer och var mycket vanlig i flera prover. Särskilt vid station BY15 uppmättes höga cellantal av S. marinoi, där arten utgjorde en stor del av det
totala växtplanktonsamhället. Även dinoflagellaten Peridiniella catenata, som också är typisk för vårblomningen i Östersjön, observerades vid de flesta stationer, dock i låga tätheter.