Renate Wilcke

Klimatscenarier beskriver hur framtidens klimat kan komma att utvecklas och utgör underlag för klimatanpassning i Sverige. De tas fram i en kedja av vetenskapliga steg: samhällsscenarier och utsläppsscenarier matas in i klimatmodeller, som beräknar temperatur, nederbörd och andra klimatvariabler på global och regional nivå. Scenarier är inte prognoser utan referenspunkter som visar möjliga framtider under olika förutsättningar. Klimatscenarier kan presenteras som tidsserier eller som globala uppvärmningsnivåer, och de två angreppssätten kompletterar varandra.

SMHI har på uppdrag av regeringen kartlagt och analyserat vilka klimatscenarier som i dag är möjliga att utgå ifrån när nationella riktlinjer tas fram. Analysen utgör en delredovisning, för vilken SMHI ansvarar, av ett uppdrag till SMHI, Boverket och Trafikverket att ta fram förslag på nationella riktlinjer om val av klimatscenarier och vägledning om hur klimatrelaterade risker kan bedömas av statliga myndigheter, kommuner och andra aktörer. Delredovisningen ger en grund för fortsatt analys.

De klimatscenarier som finns tillgängliga och används i klimatanpassningsarbetet i Sverige omfattar bland annat strålningsdrivningsscenarier (representative concentration pathways, RCP), som publicerades 2010, och nyare socioekonomiska scenarier (socioeconomic pathways, SSP), som tillsammans består av sex framtidsscenarier. Scenarierna beskriver såväl vägar med kraftig satsning på koldioxidborttagning som vägar med fortsatt stort beroende av fossila bränslen. Den underliggande samhällsutvecklingen skiljer sig åt mellan scenarierna och leder till olika grad av temperaturökning.

I flera europeiska länder används så kallade globala uppvärmningsnivåer, som bygger på samlade klimatdata från olika framtidsscenarier. Det finns därmed två möjliga utgångspunkter för nationella riktlinjer: klimatscenarier som tidsserier och globala uppvärmningsnivåer. De har följande för- och nackdelar.

Tidsserier gör det möjligt att följa klimatets utveckling över tid och visar hur det kan variera mellan perioder. Det går också att se hur utsläppen påverkar klimatet, till exempel att utsläppen först minskar långsamt och sedan snabbt när ny teknik införs. Spridningen mellan modellerna är dock stor, både för när en viss temperatur nås och för hur mycket klimatet förändras vid en viss tidpunkt. Uppvärmningsnivåer minskar spridningen i resultaten, eftersom simuleringar jämförs vid samma temperaturökning, och ger ett tydligt budskap om vilket klimattillstånd, som klimatanpassningen ska förhålla sig till. De kan dessutom kopplas direkt till Parisavtalets mål. Nackdelen är att de inte säger något om utvecklingen över tid, och att långsamma processer som havsnivåhöjningen inte följer temperaturen utan reagerar med stor fördröjning. De båda angreppssätten kompletterar alltså varandra.

Eftersom kedjan för att utveckla klimatscenarier är byggd i en serie och till stor del finansieras genom tidsbegränsade forskningsbidrag tar det flera år innan ny kunskap syns i färdiga klimatscenarier. Nästa generation scenarier, som tas fram inför FN:s klimatpanels sjunde utvärderingsrapport (Intergovernmental Panel of Climate Change, IPCC AR7), väntas ge ett smalare spann för uppvärmningen år 2100. De första globala klimatdataserierna för dessa scenarier väntas under 2027. Regionala klimatscenarier väntas inte förrän 2029.

Rapporten innehåller inga rekommendationer utan utgör underlag för det fortsatta arbetet med regeringsuppdraget tillsammans med andra delrapporten ”Internationell utblick om tillämpning av nationella riktlinjer och klimatscenarier”.