SMHI-podden tittar i backspegeln: Hur Tjernobylolyckan kom att utveckla SMHIs luftmiljöforskning
När förhöjda strålningsnivåer upptäcktes vid kärnkraftverket i Forsmark den 28 april 1986 stod det snart klart att radioaktiviteten inte kom från ett lokalt utsläpp. Med en förhållandevis enkel beräkning kunde en SMHI-medarbetare visa att utsläppet troligen kom från sydvästra Sovjetunionen. Det lade grunden till stora delar av den luftmiljöverksamhet som idag finns på SMHI.
Vid mitten av 1980-talet betraktades luftföroreningar framförallt som ett lokalt problem. Kunskapen kring att ämnen kunde transporteras i atmosfären över mycket stora avstånd var begränsad och det fanns få modeller för att studera sådan spridning.
När radioaktivitet upptäcktes utanför kärnkraftverket i Forsmark den 28 april 1986 stod det ganska snabbt klart att det inte kom från en lokal olycka.
– En journalist på plats i Forsmark ringde till Christer Persson, som då jobbade med luftmiljö här på SMHI. Christer insåg snabbt att han borde kunna använda den trajektoriemodell som en kollega arbetat med, för att spåra varifrån utsläppet kom, berättar Magnuz Engardt, luftmiljöforskare på SMHI som senare kom att arbeta tillsammans med Christer i många år.
Med en trajektoriemodell går det att följa luftmassornas rörelser bakåt i tiden. Beräkningarna visade att den luft som förde med sig radioaktivitet till Forsmark hade passerat över sydvästra Sovjetunionen. Men det tog nästan 3 dygn innan Sovjetunionen bekräftade att det skett en allvarlig olycka i Tjernobyl redan den 26 april.
Olivia Larsson bjöd in Magnuz Engardt och Christer Persson till SMHIs poddstudio för att spela in ett poddavsnitt om den meteorologiska analys Christer gjorde efter att radioaktivitet uppmätts utanför kärnkraftverket i Forsmark den 28 april 1986.
Ökat fokus på långväga transport
Efter Tjernobylolyckan ökade forskningsintresset för långväga atmosfärisk transport av luftföroreningar.
– Tjernobyl visade väldigt tydligt att ämnen kan transporteras långt i atmosfären och påverka områden långt från utsläppskällan, säger Magnuz Engardt.
Det bidrog till att SMHI utvecklade en avancerad modell för att beskriva hur ämnen transporteras och omvandlas i atmosfären. Genom att studera hur radioaktiviteten spreds kunde forskare lära sig mycket om hur ämnen transporteras i atmosfären, hur väderförhållanden påverkar spridningen och hur nederbörd för ner partiklar till marken.
Spridningsmodellen fortfarande aktuell
SMHIs regionala spridningsmodell MATCH har fortsatt att utvecklas och används idag inom många forskningsprojekt. Med den går att kartlägga och analysera hur olika typer av luftföroreningar sprids inom och mellan länder och för att göra prognoser över luftkvalitet. Modellen ingår som en av flera i den atmosfärstjänst som drivs av det europeiska Copernicusprogrammet.
SMHI-forskarens beräkningar avslöjade Tjernobylolyckan
Lyssna på Christers berättelse i SMHI-poddenChristers berättelse i SMHI-podden
I ett nytt avsnitt av SMHI-podden berättar den tidigare medarbetaren Christer Persson, idag pensionär, om hur han kunde lokalisera området utsläppet kom ifrån, om de kaotiska timmarna och dagarna efter Tjernobylolyckan och spridningen av det radioaktiva utsläppet från den havererade reaktorn. Poddavsnittet ger också en inblick i hur katastrofen kom att påverka forskningen om luftföroreningar och hur den bidrog till att utveckla den spridningsmodell som fortfarande används på SMHI i många forskningsprojekt och för olika typer av kartläggningar och återanalyser av luftföroreningar. Modellen ingår som en av flera i Copernicus tjänst för europeiska luftkvalitetsprognoser.
