Exceptionellt regniga förhållanden i västra Europa under den femte varmaste februarimånaden globalt
Enligt månadens klimatbulletin från Copernicus Climate Change Service (CS3) var februari globalt sett den femte varmaste februarimånaden som hittills registrerats, 1,49 grader över den förindustriella nivån. I Europa var det kallt och högtrycksdominerat väder i norr och mycket nederbördsrikt i Väst- och Sydeuropa.
I vår del av världen präglades månaden av en rad intensiva stormar och nederbörd som drabbade framför allt Västeuropa och Nordafrika samtidigt som högtrycksdominerat väder gav kalla förhållanden med lite nederbörd i Nordeuropa. I sydväst upplevde Frankrike, Spanien, Portugal och Marocko exceptionellt regniga förhållanden med svåra översvämningar som följd vilket gav omfattande skador och förluster av både människoliv och försörjningsmöjligheter.
Figur 1. Avvikelser och extremvärden i antalet ”regniga dagar” (dagar med minst 1 mm nederbörd) från 1 januari till 20 februari 2026. Extremkategorierna (”högsta” och ”lägsta”) baseras på rankningar för 1979–2026. De andra kategorierna beskriver hur antalet ”regniga dagar” förhåller sig till fördelningen under referensperioden 1991–2020. Mycket högre – bland de 5% regnigaste dagarna. Högre – i den regnigaste tredjedelen av alla dagarna. Nära genomsnittet – inom den mittersta tredjedelen. Motsvarande för Mycket lägre och lägre. Datakälla: ERA5. Källa: Copernicus Climate Change Service/ECMWF.
De extrema nederbördsmängderna i sydvästeuropa är också något som World Weather Attribution (WWA) studerat, vilket SMHI publicerade en nyhet om i slutet av februari.
I månadssammanställningen från C3S visas exempel på en så kallad ”Atmosfärisk flod” då stora mängder vattenånga transporteras från områdena över Atlanten där avdunstningen skedde, in mot Iberiska halvön som fick ta emot mycket stora nederbördsmängder.
Figur 2. Atmosfärisk transport av vattenånga den 4 februari 2026 klockan 00 UTC (blåa färger) där riktning och storlek av flödet anges av pilarna. Bakgrundsfältet (blått till rött) anger avvikelse i havsytans temperatur jämfört med klimatologiskt medelvärde för 1991-2020.
– Visuellt är det lätt att förstå varför det här fenomenet ofta kallas för atmosfäriska floder. Kartan i exemplet visar också tydligt att havsytan i ”flodens” källområde över Atlanten var varmare än normalt vilket ger ökad avdunstning och därmed större regnmängder, säger Erik Kjellström professor i klimatologi vid SMHI.
I februari inträffade också svåra översvämningar i andra delar av världen, bland annat i Australien, Moçambique och Botswana.
– De extrema väderhändelserna i februari 2026 belyser de växande effekterna av klimatförändringen och det akuta behovet av globala åtgärder, kommenterar Samantha Burgess, strategisk chef för klimatfrågor vid ECMWF i ett pressmeddelande.
Figur 2. Avvikelse i temperaturen för februari 2026 jämfört med genomsnittet för februari under perioden 1991–2020. Datakälla: ERA5. Källa: Copernicus Climate Change Service/ECMWF.
Global temperatur
- Februari 2026 var den femte varmaste februari globalt, med en genomsnittlig temperatur på 13,26 grader, 0,53 grader över genomsnittet för februari 1991–2020, enligt ERA5-datasetet. Den varmaste februari som hittills uppmätts var 2024.
- Februari 2026 var 1,49 grader över det uppskattade genomsnittet för 1850–1900, som används för att definiera den förindustriella nivån, enligt ERA5-datasetet.
Europa och andra regioner
- Kalla förhållanden i norra Europa gjorde att medeltemperaturen över Europa i februari 2026 var en av de tre kallaste under de senaste 14 åren med -0,07 grader, 0,10 grader under genomsnittet för februari 1991–2020.
- Utanför Europa var temperaturerna högre än genomsnittet i större delen av USA, nordöstra Kanada, Mellanöstern, Centralasien och östra Antarktis. Däremot var det kallt i Alaska, norra Kanada, Grönland och norra Ryssland.
Havets yttemperatur
- Den genomsnittliga havsytetemperaturen (SST) för februari 2026 över 60 grader syd till 60 grader nord var 20,88 grader, vilket är det näst högsta värdet som hittills uppmätts för månaden (tillsammans med februari 2025) och 0,18 grader under rekordet från januari 2024.
- Det fanns en märkbar kontrast mellan låg SST i centrala och västra Nordatlanten och hög SST i subtropiska Nordatlanten, vilket sannolikt gynnade utvecklingen av stormar som nådde Europa.
Havsisen
- I Arktis var den genomsnittliga havsisutbredningen i februari 5 procent under genomsnittet, vilket är den tredje lägsta nivån som hittills uppmätts för denna månad.
- Regionalt sett var havsisutbredningen under genomsnittet i Labradorsjön, Baffin Bay och Ochotska havet. Samtidigt var den ovanligt hög i Grönlandshavet, där havsisutbredningen nådde den högsta nivån på 22 år för februari.
- I Antarktis var den månatliga havsisutbredningen nära genomsnittet för februari, vilket står i skarp kontrast till de mycket under genomsnittliga utbredningarna (25–33 procent under genomsnittet) som observerats under de senaste fyra åren.
- Den dagliga havsisutbredningen i Antarktis nådde sannolikt sitt sommarminimum den 22 februari. Detta minimum låg nära mitten av intervallet för de senaste 48 åren, i kontrast till de rekordlåga eller nästan rekordlåga nivåerna under de föregående fyra åren. Det lägsta minimumet inträffade 2023.
