Värdet av skyfallskartering när rekordregnet kommer – en studie av fallet i Gävle 2021
En ny studie från SMHI visar att skyfallskarteringar i viss mån kan ”skalas upp” och ge värdefulla indikationer även för betydligt mer extrema regn än de som karteringen ursprungligen tagits fram för.
Med den globala uppvärmningen blir extrema nederbördshändelser både vanligare och mer intensiva. Som en del av anpassningen till ett förändrat klimat har många svenska kommuner genomfört skyfallskarteringar för att identifiera platser som riskerar stora konsekvenser vid extremt regn. Oftast handlar det då om att analysera effekterna av regn med en återkomsttid på 100 till 200 år.
– Trots att detta är en enskild fallstudie tror vi att den kan fungera som ett komplement till existerande karteringar, genom att grovt indikera hur mycket värre effekterna skulle bli i ett ”worst case”. Även om det alltid helst bör genomföras karteringar med mycket extrema regn saknas ofta resurser att göra karteringar utöver de konventionella återkomsttiderna, säger Jonas Olsson, hydrologisk forskare vid SMHI och försteförfattare till studien.
Fanny Jeppsson Stahl och Jonas Olsson.
Skyfallet i Gävle som fallstudie
I studien användes skyfallet i Gävle i augusti 2021 som fallstudie. Regnet, som hade en uppskattad återkomsttid på över 1000 år, ledde till omfattande översvämningar och stora skador i staden.
Forskarna har rekonstruerat händelsens utveckling över tid och rum genom att kombinera olika typer av nederbördsobservationer från skyfallet. Dessa användes sedan i beräkningarna i en högupplöst hydraulisk modell för att simulera översvämningen.
– Resultaten från den rekonstruerade händelsen validerades mot observationer av vattendjup, framförallt baserat på foton som Gävlebor och nyhetsfotografer tog efter händelsen. Vi kunde även validera det rekonstruerade regnet mot mäningar från privata väderstationer med gott resultat. Bidraget från allmänheten har verkligen varit stort i valideringen av studien, säger Fanny Jeppsson Stahl, hydrolog vid SMHI.
Liknande riskområden - men större konsekvenser
Med hjälp av rekonstruktionen kunde forskarna jämföra översvämningen från det extrema regnet i Gävle (med återkomsttid på över 1000 år) med resultat från en konventionell skyfallskartering baserad på ett 100-årsregn, vilket är det vanligaste regnet att använda vid karteringar av riskområden.
– Resultaten visar att den konventionella karteringen med ett 100-årsregn i stort sett pekar ut samma riskområden som rekonstruktionen av Gävleskyfallet. Däremot visar rekonstruktionen en helt annan omfattning av konsekvenserna. Skillnaden i maximalt översvämningsdjup är upp till tre meter i de utvärderade valideringspunkterna, säger Fanny Jeppsson Stahl.
Om man enbart förlitar sig på karteringar baserade på exempelvis 100-årsregn finns dock en risk att vissa områden som kan översvämmas vid ännu mer extrema regn förbises. Det kan också vara viktigt att titta på andra parametrar än översvämningsdjup, som höga vattenflöden och vattenhastigheter för att upptäcka områden som kan vara farliga tillfälligt under en kraftig regnhändelse, även om de inte kommer vara de värst översvämningsdrabbade.
– Att de områden som pekas ut i en 100-årskartering drabbas även vid ett mycket kraftigare regn är inte förvånande. Dock är det intressant att undersöka dels hur mycket värre effekterna i dessa områden blir i ett ”worst case”, dels i vilken utsträckning andra, kanske oväntade, områden drabbas. Vi uppmuntrar till fler studier av inträffade översvämnningar för att få ytterligare kunskap om hur konevtionella karteringar kan användas och tolkas, avslutar Jonas Olsson.
Studien gjordes i sammarbete med forskare från Lunds universitet, Kungliga Tekniska högskolan (KTH) och Linköpings universitet, samt med konsultföretaget Tyréns.
