Allt mindre syre på Östersjöns botten
Sedan 2008 har SMHI genomfört återkommande analyser av syresituationen i Östersjöns djupvatten. I årets rapport bekräftar SMHI att syreförhållandena fortsatt är allvarliga. Både andelen områden med total frånvaro av syre och andelen områden med syrebrist har ökat.
År 2011 publicerade SMHI för första gången en klimatologisk atlas över syresituationen i Östersjöns djupvatten. Sedan dess har årliga rapporter följt upp situationen. Syredata samlas in från olika källor, i samverkan med Polen, Estland, Lettland, Danmark, Sverige och Finland. Årets rapport ger en uppdatering för 2021 och presenterar preliminära resultat för 2022.
Ta del av årets syrerapport i sin helhet
Länk till annan webbplats.
De uppdaterade resultaten för 2021 och de preliminära resultaten för 2022 visar att de allvarliga syreförhållandena i Östersjön fortsätter. Utbredningen av områden med total frånvaro av syre, så kallad anoxi, ökade något jämfört med resultaten för 2020. Även områden med syrebrist, så kallad hypoxi, har ökat under 2022, berättar Lena Viktorsson, oceanograf vid SMHI.
Besättning på R/V Svea utför miljöövervakning i Östersjön.
Mycket höga halter av svavelväte
Precis som på land, behöver livet i havet syre för att överleva. När syrebrist uppstår flyr allt större marint liv från området, vilket påverkar ekosystem men också kommersiella intressen, så som fiskenäringen. När total syrebrist uppstått kan enbart bakterier och svampar överleva.
Ökningen av områden utan förekomst av syre, anoxi, har främst observerats i södra Östersjön och i Finska viken. År 2021 påträffades anoxi på en femtedel av bottnarna och en tredjedel av områdena var drabbade av hypoxi. Det preliminära resultatet för 2022 visar på liknande resultat som mätningen för ett år sedan, men resultatet innefattar även svavelvätehalter på en aldrig tidigare uppmätt nivå.
Årets mätningar visar att utbredningen av syrebrist i Östersjön är fortsatt på samma höga nivå som 2020, men i år kunde vi även uppmäta extremt höga svavelvätehalter, de högsta som vi påträffat hittills. De högsta halterna återfanns i djuphålan öster om Gotland. Det här visar att minskad belastning av näringsämnen till Östersjön ännu inte har haft någon effekt på utbredningen av syrebrist, berättar Lena Viktorsson.
Syrebrist
Syrebrist (hypoxi) är när mängden löst syrgas i vattnet är mindre än djurlivets behov, medan syrefritt (anoxi) är när det inte finns något syre alls kvar i vattnet.
Syret förbrukas vid nedbrytning av organiskt material. Om inget nytt syre tillförs uppstår så småningom syrebrist och sedan helt syrefri miljö. När syret tagit slut produceras istället svavelväte vid nedbrytningen och miljön blir än mer skadlig för djurliv.
Koncentrationen vid vilken djur påverkas varierar kraftigt beroende på djurart, men flera studier har visat att torskens ägg behöver minst 2 ml/l syrekoncentration för att utvecklas (MacKenzie et al., 2000; Nissling, 1994; Plikshs et al., 1993; U.S. EPA, 2003; U.S. EPA, 2000[VL1] ). Mot bakgrund av detta har SMHI valt att i syrerapporten sätta gränsen för syrebrist till 2 ml/l.
Lär dig mer om syrebrist Länk till annan webbplats.
Läs mer om syreförhållanden i havet i Kunskapsbanken Länk till annan webbplats.
Varmare vatten försämrar situationen
Trots ansträngningar att minska övergödningen i Östersjön, kan man se att de syrefattiga områdena breder ut sig vilket Lena förklarar med att det saknats inflöde av syresatt vatten från Västerhavet. Dessutom har temperaturen på vattnet i Östersjöns djupvatten ökat, vilket också bidrar till en långsammare återhämtning. Ett varmare hav försämrar situationen ytterligare eftersom varmare vatten innehåller mindre syre än kallt vatten och högre temperaturer gör att syret förbrukas fortare.
Klimatförändringen gör det ännu viktigare att minska övergödningen Länk till annan webbplats.
Förändrat ekonomiskt läge försvårar miljöövervakning
Minskade anslag tillsammans med ökade kostnader för fartyg påverkar alla utförare av den nationella marina miljöövervakningen, vilket gör att det blir luckor i de långa tidsserier som byggts upp under lång tid. Konsekvenserna av minskade mätningar blir bland annat att det tar längre tid innan förändringar i havsmiljön kan upptäckas.
Det är inte bara syresituationen i Östersjön som är besvärlig. I och med minskade anslag till miljöövervakningen blir det svårare att följa och förstå förändringar i havsmiljön, däribland syresituationen, avslutar Lena Viktorsson.
SMHIs mätprogram
Mätprogrammet syftar till att:
- Förvalta och upprätthålla långa tidsserier för att följa klimatförändringar och validera klimatmodeller
- Stötta oceanografiska varningstjänster och prognoser
- Samordna SMHIs övriga mätverksamhet (vågbojar, mätbojar, riggar etc)
- Utgöra en bas för svensk forskning inom svensk havsmiljö
- Testa, utvärdera och införa nya mätmetoder och analyser inom miljöövervakning
