Den extrema syrebristen i Östersjön fortsätter
Den extrema syrebristen som observerats i Östersjön sedan 1999 fortsätter – det visar SMHIs sammanställning av mätningarna för 2020. ”Det är bekymmersamt på många sätt. Inga högre former av växter och djur kan överleva i syrefritt vatten och vi ser inga tecken på att de stora områdena som är påverkade minskar”, säger Martin Hansson, oceanograf vid SMHI.
Djupvatten eller bottnar som lider av syrebrist eller syrefria förhållanden är ett av Östersjöns stora miljöproblem. För att följa syreutvecklingen görs varje år olika mätningar som SMHI sammanställer i Syrerapporten (Oxygen Survey in the Baltic Sea). Genom utbyte av data med i princip alla länder kring Östersjön skapas ett stort dataunderlag som ligger till grund för rapporten.
– Resultaten för 2020 visar att den extrema syrebristen som observerats i Egentliga Östersjön* sedan 1999 fortsätter. Utbredningen av helt syrefria områden har minskat något jämfört med rekordåren 2018–2019, medan områden påverkade av syrebrist var ungefär lika stora som då. Minskningen i utbredning av syrefria bottnar var tydligast i södra delen av Egentliga Östersjön samt i Finska viken, säger Martin Hansson.
Förstora bildenKartan visar områden med syrebrist (grått) och helt syrefria bottnar (svart) hösten 2020. Punkterna visar var mätningarna som figuren baseras på har gjorts.
Hälften av bottnarna helt syrefria eller lider av syrebrist
Utbredningen av syrebrist och syrefria områden har sedan 1999 legat på en konstant högre nivå än innan millennieskiftet. Idag lider ungefär en femtedel (cirka 18 procent) av Egentliga Östersjöns bottnar av helt syrefria förhållanden och en tredjedel (cirka 31 procent) lider av syrebrist.
– I syrefritt vatten kan inga högre former av växter och djur överleva. I djupvatten där det råder syrebrist påverkas till exempel torskens tillväxt och hälsotillstånd. Bottenlevande djursamhällen kan slås ut vilket leder till födobrist för andra arter, säger Martin Hansson.
Syrefria bottnar släpper också ifrån sig näringsämnen som ytterligare spär på övergödningsproblemen i Östersjön.
Förstora bildenStapeldiagrammet visar hur arean med syrebrist (rött) och helt syrefria bottnar (svart) ändrats från 1960 till 2020.
Känsligt hav
Östersjön är naturligt känslig för syrebrist eftersom en stark salthaltsskiktning separerar djupvattnet från det mindre salta ytligare vattnet. Skiktningen gör att nytt syre bara kommer till djupvattnet vid speciella väderförhållanden som gör att stora mängder saltvatten kan strömma in genom Öresund och Stora och Lilla Bält till Östersjön. Skiktningen tillsammans med en ökad tillförsel av näring från land under många år har gjort att utbredningen av syrefria bottnar i Östersjön ökat.
Utsläpp av näringsämnen måste minska
Många av de effekter vi ser i Östersjön idag härrör från stor tillförsel av näringsämnen från 1950–1990 talen.
– För att förbättra syrehalten i Östersjön måste utsläppen av näringsämnen fortsätta att minska, så att övergödningseffekterna i Östersjön minskar, säger Martin Hansson.
Förstora bildenEgentliga Östersjön är den del av Östersjön som sträcker sig från södra Ålands Hav till de danska sunden.
Syrebrist
Syrebrist (hypoxi) är när mängden löst syrgas i vattnet är mindre än djurlivets behov, medan syrefritt (anoxi) är när det inte finns något syre alls kvar i vattnet.
Syret förbrukas vid nedbrytning av organiskt material. Om inget nytt syre tillförs uppstår så småningom syrebrist och sedan helt syrefri miljö. När syret tagit slut produceras istället svavelväte vid nedbrytningen och miljön blir än mer skadlig för djurliv.
Koncentrationen vid vilken djur påverkas varierar kraftigt beroende på djurart, men flera studier har visat att torskens ägg behöver minst 2 ml/l syrekoncentration för att utvecklas (MacKenzie et al., 2000; Nissling, 1994; Plikshs et al., 1993; U.S. EPA, 2003; U.S. EPA, 2000[VL1] ). Mot bakgrund av detta har SMHI valt att i syrerapporten sätta gränsen för syrebrist till 2 ml/l.
