Efter de båda ovädren Johannes och Anna som inramade årsskiftet kom lugnet efter stormen. Högtryck dominerade väderläget under januari och början av februari. Det höga lufttrycket och frånvaron av västvindar tömde effektivt Östersjön på vatten, runt den 8 februari var vattenståndet nära lägstarekorden vid många mätstationer. Från mitten av februari blev vädret mer växlande, några lågtryck passerade och vattenståndet började vända uppåt.

Fem veckor under nollan

Julmånaden december var mild och blåsig, så Östersjön gick in i det nya året med en vattennivå på plussidan. Sedan följde fem veckor av konstant minskning, och även om vattenståndet steg en aning mot slutet av februari så mötte Östersjön våren med vattenstånd på minussidan.

Under hela februari registrerades inte något vattenstånd över medelvattenstånd, från Kalix i norra Bottenviken till Klagshamn i södra Öresund. Från lunchdags den 31 januari till kvällen den 7 mars var det enbart minussiffror längs hela den svenska Östersjökusten.

Vinterns vikande vattenstånd visar sig kanske bäst i en jämförelse av månadsmedelvärden för de tre centralt belägna stationerna i Östersjön – Stockholm, Landsort och Visby.

Månadsmedelvärden för vattenståndet vid Stockholm, Landsort och Visby för de tre vintermånaderna visar tydligt den stora och allmänna minskningen av Östersjöns vattenstånd den senaste vintern.

I topp bland de lägsta vattenstånden

Vattenståndet en vecka in i februari var anmärkningsvärt lågt även sett i ett längre perspektiv.

För Visby var de 63,6 cm under medelvattenståndet den 12 februari 2026 det näst lägsta som uppmätts sedan starten 1916. För Landsort där mätningarna av vattenstånd startade 1886 räckte de -65,0 cm som uppmättes den 8 februari till en fjärdeplats bland de lägsta noteringarna.

I Stockholm var 69,7 cm under medelvattenståndet från den 8 februari 2026 den näst lägsta noteringen någonsin. Rekordet för Stockholm -71,5 cm uppmättes vid Slussen i mars 1888. Här är det värt att nämna att Stockholm har världens längsta vattenståndsserie med mätningar från 1774 och framåt. Först från Slussen och sedan 1889 från Skeppsholmen.

1947 är året som sticker ut

Årets låga vattenstånd i februari sällar sig till de tre månader med lägst månadsmedelvärden som observerats sedan mätningarna startade vid Stockholm, Landsort och Visby.

Tittar vi närmare på 1947 så var både januari och februari klassiska högtrycksmånader. Förutom ett stormlågtryck som passerade Östersjön i mitten av januari var det under de båda månaderna ett blockerande högtryck över östra Europa. Lågtrycken styrdes på sydliga banor ned mot Medelhavsområdet. Det gav en så gott som oavbruten ostlig luftström över Skandinavien, som på södra Östersjön var tidvis hård. Kort sagt perfekt för att åstadkomma ett riktigt lågt vattenstånd i Östersjön.

Långt kvar till välgörande inflöde

Att det blir långvarigt lågt vattenstånd under vintern och våren är inte ovanligt. Under årets första månader är det ofta perioder med högtryck över Östersjöområdet som trycker ut vatten ur vårt innanhav. Men det är ändå inte säkert att det utrymme som då skapas leder till ett inflöde som förnyar vattnet i de djupare delarna av Östersjön.

Visst, vatten flödar in. Hittills under den månad som gått sedan vattenståndet vände uppåt en dryg vecka in i februari har ungefär hälften av det som trycktes ut sedan årsskiftet kommit tillbaka. Men om det inte är friskt och syrerikt Nordsjövatten som flödar in utan bara det tråkiga ytvattnet som nyss lämnat Östersjön, så kan det lika gärna kvitta.

När vet vi då om det är syrerikt vatten som fyller på Östersjön? Vi får se tiden an, det tar sina rundliga månader för ett inflöde att ta sig från Öresund, förbi Bornholm och vidare till djupområdena runtom Gotland. Den regelbundna provtagningen som SMHI gör kommer i alla fall att ge ett svar någon gång under sommaren.