Syre och omblandning i stormens spår – en månad senare
Stormen Charly den 10–11 januari 2025 orsakade en kraftig omvälvning av stora vattenmassor i havet väster om Gotland. Djupvatten steg upp mot ytan och mättades med syre från luften i de brytande vågorna. När den hårda vinden lagt sig började det uppfriskade djupvattnet sjunka ner mot botten igen.
Från SMHIs nyligen avslutade februariexpedition med forskningsfartyget R/V Svea får vi färsk information om vad som hänt med det nyligen syresatta djupvattnet.
Rosetten med vattenhämtare och mätinstrument sänks från R/V Svea ner i Östersjön.
Obrutna dataserier säkrar miljöövervakningen
SMHIs utsjöexpeditioner med forskningsfartyget R/V Svea ger varje månad en ögonblicksbild av miljösituationen i Östersjön, Kattegatt och Skagerrak. Den långa sviten av observationer sedan ett århundrade tillbaka gör det även möjligt att se långsiktiga förändringar i havsmiljön. Den ökande syrebristen i Östersjöns djupare delar är en sådan faktor, där de långa dataserierna varit av mycket stort värde för miljöövervakningen. Att övervakningen kan fortsätta med hög frekvens och i obruten följd är vitalt för att kunna följa upp de åtgärder som görs för att förbättra Östersjöns miljö.
Uppvällning syresatte Karlsödjupet
Den hårda nordostvinden den 10–11 januari drev ytvattnet västerut, bort från Gotlands västra kust. Det anoxiska, alltså syrefria, djupvattnet fick chansen att komma upp till ytan där det fick en snabb påfyllning av luftens syre innan resan neråt åter tog vid. I djupet väntade dock stora mängder med svavelväte som byggts upp under långa perioder med kraftig syrebrist, då bakterier brutit ned organiskt material genom att istället utnyttja sulfat som syrekälla. Det nytillkomna syret förbrukas då snabbt när svavelvätet åter oxideras. Att svavelväte bildas vid syrefria förhållanden och tar åt sig nyligen tillfört syre gör att det ibland kallas för ”negativt syre”.
.webp)
Vattenprover. Ämnen tillsätts som ger prover med syrehaltigt vatten en gulaktig färg. Prover med svavelväte får en blåaktig färg. Ju kraftigare färg som provet har, desto högre halt av syre eller svavelväte.
Hur länge skulle syret räcka?
Det var frågan vi ställde oss när vi såg de slingrande kurvorna vid Karlsödjupet från januariexpeditionen med R/V Svea. Inte särskilt länge, var vår gissning. Ett medelstort inflöde den vanliga vägen genom Öresund och Bälten innehåller åtminstone några tiotals kubikkilometer med salt och syrerikt vatten från Nordsjön. Vågorna väster om Gotland under stormen Charly var visserligen höga och skummande, men några kubikkilometer var det knappast. I onsdags, den 12 februari, var Svea åter vid Karlsödjupet. Nu skulle vi få svaret.
Den nya syrekurvan var inte riktigt lika slingrande som för en månad sedan, men inte heller lika rätlinjigt skarp som i december. I de djupaste vattnen var det åter syrefritt, men från 50 till 90 meters djup var syresituationen ett mellanting mellan de båda tidigare mätningarna. Om inget nytt tillskott av syre kommer, torde läget i bottenvattnet från december 2024 vara återställt inom ytterligare någon månad.
Djupprofiler av salthalt (övre) och löst syrgas (undre) vid Karlsödjupet från den 5 december 2024, samt den 14 januari och den 12 februari 2025. Den snabba växlingen mellan lägre och högre salthalt runt 50 meters djup definierar språngskiktet, som vanligtvis isolerar ytvattnet från djupare lager. På större djup är syrehalten vanligtvis för låg för biologiskt liv.
Ingen långsiktig förbättring i sikte
Visserligen var det en slags kortslutning av den långa och omständliga väg runt om Gotland som inflödena av syrerikt vatten vanligtvis tar, när djupvattnet väster om ön istället steg rakt upp till ytan innan det nästan lika fort sjönk tillbaka igen. Snabbt och effektivt. Men syreskulden, alltså det upplagrade svavelvätet som förtär varje nytillskott av syre, är så stor i de djupa områdena runt Gotland att inte ens ett rekordstort inflöde skulle kunna mer än nagga svavelvätet i kanten, innan det syret också är förbrukat.
Utbredningen av syrefria (svarta staplar) och syrefattiga (röda staplar) bottnar i Östersjön inklusive Finska viken och Rigabukten.
SMHIs årliga rapport över syresituationen i Östersjöns djupvatten visar en kraftig stigning av ytan med syrefria bottnar runt det senaste sekelskiftet. I den senaste sammanställningen för år 2023 är cirka 18 % av Östersjöns bottenyta helt syrefri, en yta som hållit sig relativt oförändrad de senaste 20 åren. Rapporten för tillståndet under 2024 publiceras senare i vår.
Jörgen Öberg, oceanograf
