Att restaurera utdikade våtmarker innebär att de återväts genom att diken täpps igen och grundvattennivån höjs. Resultatet av studien var något överraskande, enligt Maria Eleinus, forskningsledare på SMHIs hydrologiska forskningsavdelning.
När det gäller storleken på vattenflödet nedströms eller hur mycket näringsämnen vattnet för med sig, såg vi inga betydande effekter av återvätning. Men det här resultatet bygger på vissa antaganden, så vi ska fortsätta att undersöka det här för att skapa en säkrare bild, säger Maria.
Modellerat resultat
I Sverige har våtmarker under flera århundraden dikats ur, bland annat för att kunna användas till jord- och skogsbruk. I den här studien modellerade forskare från SMHI effekterna på när dikad skogsmark återställs till våtmark genom att i modellen ”plugga igen” dikena.
Modellen kan undersöka områden som är i genomsnitt tio kvadratkilometer stora. Det innebär att vi undersöker effekterna av att återställa våtmarkerna på en ganska stor skala. På den skalan vi tittar på utgör den dikade skogsmarken oftast mindre än en procent av ytan. Vi tror att det är därför som effekten blir så liten. Lokalt är effekten troligen betydligt större, som i små skogsbäckar i anslutning till återvätt mark, säger Maria Elenius.
Trodde ni att ert resultat skulle visa något annat?
Ja, det trodde vi. Då får man ändå komma ihåg att vi undersökt ett ganska extremt scenario, för vi undersökte effekterna av att all dikespåverkad torv i skog skulle återvätas, och det kommer inte att ske i verkligheten. Trots det såg vi alltså inga betydande effekter nedströms, säger Maria Elenius.
Osäkerheter som kan minskas
Forskningsprojektet var ett uppdrag som SMHI fick av Naturvårdsverket, och man ska nu försöka att åtgärda osäkerheterna i resultatet genom ytterligare forskning.
I rapporten pekar man på att det finns faktorer som skulle kunna öka påverkan nedströms och som inte varit med i beräkningarna, till exempel tillrinning från omgivande mark till dikespåverkad torv, och att undersöka effekten från djupare diken.
I den här studien antog vi att dikena var 0,7 meter, men är de djupare än så blir också effekten större, så det behöver vi undersöka, säger hydrologen Sara Schützer, som arbetade i projektet.
Tidigare liknande resultat
Det här är dock inte första gången som SMHI visar på att återvätning av dikade våtmarker inte har några stora effekter på flöden nedströms. Frågan var aktuell redan i mitten av 80-talet efter att några dammbrott skett i Sverige, och det då väcktes en debatt om att det kunde ha något med dikningen av våtmarker att göra.
I början på 90-talet undersökte man på SMHI om de här höga flödena som ledde till dammbrotten kunde bero på utdikningen. I en rapport som publicerades då sågs bara en minimal förändring av högflöden kopplat till utdikningen, säger Maria Elenius.
Liknande resultat har man fått när man undersökt påverkan på lågflöde från återvätade våtmarker. SMHIs forskare Göran Lindström publicerade i en rapport 2019 resultat där påverkan på lågflöde från återvätade våtmarker visade på en försumbar effekt.
Vi har helt enkelt haft svårt att se några stora effekter på vattenflödet från dikade våtmarker som återvätts, men därmed är det inte säkert att det inte finns några effekter. Vi skulle behöva mätningar av vattenstånd i våtmarker för att ge ytterligare kunskap om effekten, säger Göran Lindström, forskare på SMHI.