Östersjön har det största området med syrefattigt vatten i världen, följt av Mexikanska golfen, nordvästra Svarta havet och Östkinesiska sjön. De ”döda” områdena är vanligen orsakade av övergödning, det vill säga att ett överskott av näringsämnen tillförts till havet. Det finns överenskomna åtgärder för att minska övergödningen i Östersjön i Aktionsplanen för Östersjön, Baltic Sea Action Plan (BSAP).
En modellstudie utförd av forskare vid det tyska institutet för Östersjöforskning IOW och SMHI visar att omfattningen av de döda områdena kan minska till år 2100 om utsläppen av näringsämnen till havet fortsätter att minska. Detta trots den pågående klimatförändringen. Fram till år 2100 är den naturliga variationen stor, vilket också bidrar med den största osäkerheten i resultaten.
Goda nyheter för Östersjön
– Det är goda nyheter att de planerade åtgärderna kommer att ge effekt. På grund av klimatförändring kommer det troligen att ta flera årtionden innan en statistiskt tydlig trend syns för de döda områdena då den naturliga variationen gör att kurvan svänger fram och tillbaka, säger Markus Meier, professor vid IOW, Leibniz Institut för Östersjöforskning i Warnemünde och forskare inom oceanografi på SMHI.
Forskarna visar i sin studie att vändpunkten inträffar vid olika tidpunkt i olika områden. För till exempel området nordväst om Gotland, i det havsområde som kallas nordvästra Gotlandsbassängen, kan det förmodligen vara möjligt att se om åtgärderna i BSAP leder till högre syrehalter i bottenvattnet redan inom några år.
– Vi rekommenderar att hålla ett extra öga på de områden där förändringarna förväntas att synas först, säger Markus Meier.
Underlag till beslutsfattare
I modellstudien har forskare från IOW och SMHI med statistiska metoder analyserat ett stort antal modellsimuleringar över Östersjöns framtid för att ge underlag till beslutsfattare såsom HELCOM, Helsingforskommissionen, som har i uppgift att definiera åtgärder för att reducera näringstillförseln till Östersjön.
Fokus för studien har varit att svara på frågor om åtgärderna har effekt och om klimatförändringen försenar synligheten av effekten. I den nya studien har forskarna använt ett stort antal modellsimuleringar i sin analys. De kan visa att osäkerheter i tidigare resultat framför allt har fyra olika orsaker: den naturliga variabiliteten, skillnader mellan olika modeller, samt vilken framtida utveckling av koldioxidhalt i atmosfären och framtida samhällsutveckling som ligger till grund för simuleringarna. Tidigare studier har också analyserat färre modellsimuleringar på grund av begränsade datorresurser.
Resultat från studien har publicerats i en vetenskaplig artikel i Communications Earth & Environment.