Näst lägsta minimumet av havsis i Arktis

Smältsäsongen är kort uppe i Arktis. Årets säsongsminimum av havsis blev enligt amerikanska National Snow Ice Data Center (NSIDC) det näst lägsta som observerats i Arktis efter 2012. Den 15 september täcktes Arktis av 3,74 miljoner km² havsis. Detta kan jämföras med 2012 då Arktis vid säsongsminimumet täcktes av 3,39 miljoner km² havsis.

De sju år som nominellt sett haft lägst säsongsminimum är enligt NSIDC data:

  • 2012 - 3,39 miljoner km²
  • 2020 - 3,74 miljoner km²
  • 2007 - 4,16 miljoner km²
  • 2016 - 4,17 miljoner km²
  • 2019 - 4,19 miljoner km²
  • 2011 - 4,34 miljoner km²
  • 2015 - 4,43 miljoner km²

Tidsserien omfattar perioden 1979-2020. Tidigare preliminära rapporteringar från NSIDC om havsisens utbredning här på bloggen vid säsongsminimumet från 2016 och 2019 indikerade att de då var de näst lägsta som observerades. Dessa värden har i efterhand reviderats svagt uppåt. Medan varken 2016 eller 2019 nominellt sett var lägre än 2007 är de enligt NSIDC beräkningar statistiskt sett i princip likvärdiga då de faller inom felmarginalen. Enligt NSIDC ses värden som ligger ±40000 km² (ekvivalent med 0,04 miljoner km²) som likvärdiga varför både 2019 och 2016 delar tredjeplatsen med 2007.

Efter en mycket kraftig avsmältningstakt i juli var utbredningen för årstiden den lägsta som observerats vid månadsskiftet juli-augusti. Jämfört med 2012 var avsmältningen i augusti långsammare. Vid tidpunkten för minimumet var det mindre havsis på den atlantiska sidan jämfört med 2012. Detta vägdes upp av att det i år var mer havsis i Beauforthavet och kanadensiska arkipelagen. 

Havsisens utbredning vid säsongsminimumet 2020 jämfört med motsvarande tidpunkt 2012.
Havsisens utbredning vid säsongsminimumet den 15 september 2020 jämfört med motsvarande tidpunkt den 17 september 2012. Ljusblå färg indikerar att havsis fanns både 2012 och 2020. Mörkblå färg var den fanns 2020 men inte 2012. På motsvarande sätt visar vit färg var havsisen fanns 2012 men inte 2020. Källa: NSIDC. Förstora Bild

Rekordvarm sommar i Arktis

Noterbart är att årets sommar i Arktis norr om latitud 70°N var den varmaste som observerats. Maj, juli och augusti var rekordvarma medan juni ”bara” blev den näst varmaste. Detta utifrån temperaturen på 925 hPa-nivån i atmosfären.

Månadsvis rankning av temperaturen i Arktis norr om 70° latitud från 1979 fram till augusti 2020.
Månadsvis rankning av lufttemperaturen på 925 hPa-nivån i Arktis norr om 70° latitud från 1979 fram till augusti 2020. Data från NCEP/NCAR (R1) återanalys. Rankningen 1 innebär att månaden varit den varmaste medan 42 (41 för september-december) indikerar att den varit kallast. Källa: Zachary Michael Labe Förstora Bild

Med tanke på att sommaren 2020 blev rekordvarm, varför blev då inte säsongsminimumet lägre än 2012? Två troliga förklaringar är förmodligen dels att då vintern 2019/2020 var kallare än 2011/2012 hade vi sannolikt tjockare havsis än 2012. Dessutom, i början av augusti år 2012 hade vi en stark och ihållande storm i Arktis som bröt upp stora områden av havsis och förstärkte minskningen av havsis.

Ovanligt låg volym av havsis

Havsisens utbredning är ett mått på tillståndet i Arktis. Ett annat är att titta på dess volym. Till skillnad från havsisens utbredning tar volymmåttet även hänsyn till havsisens tjocklek. Denna parameter är dock svårare att bestämma och behäftad med en större osäkerhet. Med reservation för detta var havsisens volym den 31 augusti den tredje lägsta efter 2012 och 2019. Detta utifrån data från amerikanska Polar Science Center (PSC).

När det gäller havsisens tjocklek fanns det enligt modellen PIOMAS i augusti några saker som stack ut. Det första är att det norr om Grönland fanns ett område med ovanligt tunn is. Noterbart är att forskarna på forskningsfartyget MOSAIC valde att göra en oplanerad expedition från detta område till Nordpolen. Den tunna havsisen gjorde att resan till Nordpolen gick oväntat lätt. I Beauforthavet liksom precis norr om kanadensiska ön Ellesmere Island var havsisen däremot tjockare än genomsnittet för 2011-2018.  

Modellerad avvikelse i havsisens tjocklek i Arktis för augusti 2020 jämfört med 2011-2018.
Modellerad avvikelse (i meter) i havsisens tjocklek i Arktis för augusti 2020 jämfört med 2011-2018. Källa: Polar Science Center. Förstora Bild

Fortsatt nedåtgående trend

Det viktiga i klimatsammanhang är trenden vilken är fortsatt nedåtgående för den arktiska havsisen. För varje decennium som förflutit sedan satellitobservationer av havsisens utbredning inleddes 1979 har havsisen i Arktis stadigt minskat i omfång. Under perioden 1979-1990 var säsongsminimumets medelvärde 6,95 miljoner km². Under perioden 2011-2019, hade denna minskat till 4,49 miljoner km². Enligt NSIDC har havsisens utbredning i Arktis under augusti minskat med 10,7% per decennium. Minskningen är dock som störst i september där 12,8% försvunnit per decennium. Minst är den i mars, -2,6% per decennium, då det årliga säsongsmaximumet vanligen inträffar.

Data från PIOMAS från 1979 och framåt visar att den nedåtgående trenden är lika tydlig när det gäller havsisens volym.

Havsisens utbredning i Arktis uppvisar en stadigt nedåtgående trend. Här för augusti månad.
Havsisens utbredning i Arktis uppvisar en stadigt nedåtgående trend. Här för augusti månad men trenden syns för samtliga månader även om den är som störst i september följt av augusti. Källa: National Snow and Ice Data Center. Förstora Bild

Det kan för sakens skull vara intressant att jämföra de lägsta säsongsminimumen med de år som haft det största säsongsminimumet i Arktis sedan havsisens utbredning började observeras i slutet av 1970-talet. De fyra år som haft störst säsongsminimum är:

  • 1980: 7,54 miljoner km²
  • 1983: 7,23 miljoner km²
  • 1992: 7,21 miljoner km²
  • 1996: 7,19 miljoner km²

Avslutningsvis har de 14 senaste åren, från 2007 och framåt, alla haft de 14 lägsta säsongsminimumen av havsis sedan regelbundna satellitobservationer av havsisen i Arktis inleddes 1979.