Förra året medförde ovanliga strömnings- och temperaturförhållandena i stratosfären att ozonhålet över Antarktis blev det minsta på över 20 år. I år är förhållandena i stället de omvända.
– Årets ozonhål är både större och djupare än på flera år. Det är en omfattande polär virvel i stratosfären över Antarktis just nu. Temperaturen har under vintern sjunkit till riktig låga nivåer över ett stort område. I dessa låga temperaturer kan det bildas rikligt med polarstratosfäriska moln. Det sker även en ansamling av ozonnedbrytande ämnen inom den polära virveln. När solstrålningen återkommer efter vintermörkret triggar den igång reaktioner på molnpartiklarna som resulterar i omfattande ozonnedbrytning så att ett ozonhål bildas, förklarar Thomas Carlund, meteorolog på SMHI.
Ozonhålet både stort och tunt
Mängden ozon i atmosfären mäts i Dobson units (Dobsonenheter), förkortat DU. När ozonmängden är mindre än 220 DU är mängden så liten att man talar om ozonhål. Hur omfattande ett ozonhål är kan uttryckas i hur stor area som ozonmängden är mindre än 220 DU. Arean av årets ozonhål på omkring 25 miljoner kvadratkilometer är den största sedan 2015.
– Man kan också titta på hur tunt ozonskiktet är där det är som allra tunnast i ozonhålet. I slutet av september och nu i början av oktober har de lägsta värdena legat under 100 DU, vilket är mycket tunt. Enligt NASA:s analyser av satellitmätningar tangerar årets lägsta värde på 95 DU förhållandena som rådde 2011. För att hitta ett lägre värde får man gå tillbaka till 2006, säger Thomas.
Det är en stor naturlig variation i atmosfärsförhållandena från år till år och det blir därför en stor variation i hur stora eller små ozonhålen över Antarktis, och ibland över Arktis, blir.
– Enligt prognoser har vi just passerat maximum av årets ozonhål. Allteftersom solen stiger mer och mer under våren på södra halvklotet så ökar temperaturen i atmosfären. De polarstratosfäriska molnen försvinner och den kraftiga ozonnedbrytningen upphör. Den polära virveln löses upp och mer ozonrik luft kan blandas in i stratosfären över Antarktis från lägre breddgrader, säger Thomas.
Långsam återhämtning
Genom framgångsrika internationella överenskommelser har utsläppen av ozonnedbrytande ämnen reducerats kraftigt. Men dessa ämnen har tyvärr lång uppehållstid i atmosfären och det tar därför lång tid innan halterna går ner så pass att man ser tydlig återhämtning av ozonskiktet och minskning i ozonhålen.
– Inte förrän omkring 2060 räknar man med att ozonhalterna är tillbaks på de nivåer som rådde före 1980, förutsatt att de internationella överenskommelserna av utsläppsminskningar följs, säger Thomas.
Ökar risken för hudcancer och påverkar klimatet
Med ett kraftigt förtunnat ozonskikt följer en kraftigt ökad UV-strålning vid jordytan, framför allt den skadliga UVB-strålningen, vilket i sin tur har skadliga effekter på både människor och djur. För människor ökar exempelvis risken för hudcancer.
Man har även sett att uppkomsten av ozonhål över Antarktis påverkar klimatet vid marken på södra halvklotet. Under främst sommaren på södra halvklotet har man sett förändringar i både vind- och nederbördsfördelningen.