Många, långa mätserier

På SMHI finns mycket data från mätningar som gjorts över lång tid. Vattenföring och vattenstånd har mätts under hundratals år. Den längsta serien över vattenföring och vattenstånd är från utloppet av Vänern och börjar redan 1807. Tidigaste data från en mätplats som är aktiv än idag, är från Mälaren där det finns mätningar av vattenstånd från 1774.

När man hämtar data som observerats över lång tid är det bra att ställa sig vissa frågor. Är ett värde anno 1920 lika ”bra” som ett värde från 1997?

En rapport från 1979 finns nu tillgänglig digitalt. Den beskriver principerna för bestämning av vattenföring, osäkerhet kopplat till mätningarna och dåtida kostnader för dem. Förutom att rapporten är trevlig är det värt att ha kunskap om hur vi mäter idag, och hur mätningarna gjordes förut.

Faktaruta: Mätning av vattenföring

Att mäta vattenflöde i ett vattendrag kontinuerligt kräver relativt avancerade och dyra metoder. Enklare är att mäta vattenståndet kontinuerligt och sedan, beroende på vattenståndet, räkna ut hur mycket som flödar med hjälp av ett avbördningssamband. Detta tas fram genom punktvisa vattenföringsmätningar vid olika vattenstånd. En tidig vattenföringsmätning visas i fotot.

Det är lätt att tro att teknikutvecklingen lett till stora förbättringar vid mätning av vattenstånd och flöden. Till viss del stämmer det. Ett exempel är att de allra flesta mätningar av vattenstånd idag är digitala. Vi kan nu mäta kontinuerligt och data levereras direkt till SMHI. För 100 år sedan mättes vattenstånd manuellt och noterades i en tabell som sedan skickades med post. På vissa håll noterades värden någon gång i veckan och på andra, en gång per dag.  På detta sätt missades ibland flödestoppar eller extrema händelser. Det blev också en helt annan upplösning på observationsserien.

Svartvit bild av män i eka som mäter
Vattenföringsmätning 1920 vid Saxnäs i Sorsele.

Grundprinciperna för mätning av vattenflöde är dock i stort de samma även om det skett stor teknikutveckling för just bestämning av hastigheten av vattnet. Männen i bilden ovan använde så kallade flyglar, propellerliknande instrument  som snurrar olika snabbt beroende på vattnets hastighet. Med kunskap om vattnets hastighet och vattendragets tvärsnittsyta beräknades sedan flödet.

Idag används sällan mekaniska flyglar vid SMHI. De används dock på andra håll i världen. Akustiska instrument har ersatt flyglarna och saltutspädning används i större utsträckning än förr.

En metod som står sig över tid är triangulära överfall. Här har man byggt en konstruktion som ger ett tydligt samband mellan vattenstånd och flöde. Detta används  fortfarande på vissa platser. 

Betong och vatten
Triangulärt överfall vid SMHIs mätstation Ryttarbacken i Östergötland.

Vi skulle kunna skriva länge om observationer och osäkerheter kring detta. Ytterligare saker att nämna är nya tekniker som är under utveckling. Ett exempel är att använda drönare för att bestämma ytvattnets hastighet utifrån filmer av objekt som flyter med vattnet eller ytstrukturers rörelser. Men idag får vi nöja oss med att lyfta detta. Det är en liten inblick i SMHIs vardag kring mätningar av vatten. Kanske hörs vi igen med tankar kring nya metoder eller osäkerheter kring dagens mätningar.

//Katarina och gästbloggare Åsa Högblom