Gästblogg: Rendezvous med Leslie

Erik Engström är gruppchef och arbetar med information och kommunikation om historiskt, nuvarande och framtida klimat. Här gästar han Väderleken och berättar om vädrets makter och sitt möte med Leslie härom dagen:

Kopplingen mellan ett intresse för meteorologi och segling är inte svår att se. Vi påverkas alla av vädret men det blir extra tydligt när man seglar då man behöver ha koll på vädret både för att ta sig fram och för sin säkerhet. Jag har nu semester och seglade från Lissabon till Madeira där jag befann mig när den tropiska stormen Leslie passerade. Det här är min betraktelse om hur jag upplevde det.

Oro i magen 

Vi följde noga prognoserna dagarna innan för att vara förberedda på när stormen skulle drabba Madeira och hur mycket vind och vågor det skulle bli. Vi jämförde prognoser från fyra olika modeller för att få en uppfattning om hur säker prognoserna var. I början visade tre av fyra modeller att Leslie skulle passera rakt över Madeira och oron började växa i magen.

Två dagar innan stormpassagen började besättningarna på båtarna i marinan förbereda sig med beslutsamma men bekymrade ansiktsuttryck. På bryggorna delades de senaste uppdateringarna i prognoserna och diskuterades fram och tillbaka. En del båtar valde att lämna ön för att segla ner till Kanarieöarna för att undkomma stormen. De båtar som valde att stanna kvar förstärkte förtöjningarna med fler tampar mellan båten och bryggan samt placerade ut fler fendrar runt båten. Några personer simmade med tampar från sina båtar till bryggan bredvid för att på så sätt kunna hålla ut båtarna från bryggan.

Hoppas på det bästa, men...

Det stod tidigt klar att Leslies bana vad svårbedömd och prognoserna osäkra. De olika prognosmodellerna vi hade tillgång till gav olika besked. Det talades om vindstyrkor på över 30 m/s. Men det vi var mest oroliga för var om det skulle komma in stora vågor i marinan. Dagen innan visade tre av fyra prognoser att stormen kunde gå lite norr om Madeira så att de värsta vindarna inte skulle drabba ön. Oron minskade något men som talesättet lyder: hoppas på det bästa men förbered dig för det värsta.

Samma dag som stormen väntades komma började förberedelserna avta. Vad gör du om du har förberett dig på alla sätt du kan komma på? Då är det bara att vänta på vad som komma skall. En tryckt stämning och ett förrädiskt lugn la sig över marinan.

Stormens öga 

Under eftermiddagen började det blåsa och vinden tilltog under kvällen. Båtarna i hamnen började röra på sig och det ryckte och drog i förtöjningstamparna. Vinden tjöt i masttopparna och ruskade om palmerna längs kajen. Nu stod det i alla fall klart att stormens öga passerade längre norr ut så att det värsta inte skulle träffa Madeira. I skymningen kom två segelbåtar in i hamnen. De hade seglat från Lissabon till Madeira och mött stormen på havet. Det var trötta och genomblöta men det gick inte att ta miste på deras lättnad att vara i hamn då besättningarna från de två båtarna kramade om varandra på bryggan.

Under natten fortsatte det att blåsa hårt och det regnade kraftigt. På morgonen gick jag upp tidigt för att jag hade bokat en flygbiljett från Madeira till Lissabon. Det blåste fortfarande hårt och regnade kraftigt. Vid gaten meddelade flygbolaget att planet inte kunde landa på Madeira på grund av vädret och därför hade vänt tillbaka till Lissabon. Så det var bara att förbereda sig på ett par dagar till på ön tills jag kunde hitta ett annat flyg hemåt.

Kollision i marinan

Kulmen på ovädret passerade under dagen. Mitt på dagen minskade vinden något för att sedan komma tillbaka med ny styrka till kvällen. Mitt i middagen brakade en annan segelbåt in i den som jag var på. Det var en båt som seglat från Gibraltar och också mött stormen på havet. De var helt utmattade av ovädret och näst intill apatiska. På ett ögonblick var det ca 10 personer på bryggan som hjälptes åt att förtöja segelbåten. Även denna gång fick flera personer hoppa ner i vattnet för att simma med tampar mellan bryggorna. Då upptäcktes att en av tamparna satt fast under segelbåten. Två personer dök ner under båten och kunde få loss tampen som hade fastnat under kölen på båten. Efter drygt en timme i hård vind och ösregn kunde vi ta en varm dusch och byta till torra kläder för att sedan äta färdigt middagen.

Påmind om SMHIs viktiga uppdrag

Nu är det dagen efter och himlen har spruckit upp och regnet upphört. Det är fortfarande kvar en lynnig byig vind men inte alls lika stark som de tidigare två dagarna. Jag kan konstatera att det vad jag känner till inte blev några mänskliga eller materiella skador i den marinan vi ligger i, mycket tack vare gott och snabbt samarbete mellan människorna här. Så här i efterhand finner jag ändå en viss förtröstan i att vi människor inte kan bestämma allt utan att vi får respektera och anpassa oss efter vädret. Nu är jag några erfarenheter rikare och har blivit påmind om SMHIs viktiga uppdrag att bidra till ett säkrare och mer hållbart samhälle. Då är det viktigt att hela samhället och vi som privatpersoner förbereder oss så bra vi kan inför extremväder och ett förändrat klimat.

Vanligare med tropiska orkaner som når Europa?

Vi tyckte först att personalen på marinan inte tog den annalkande stormen på allvar och inte förberedde sig så mycket. Men sedan fick vi veta att det var första gången någonsin som en tropisk orkan tog sig fram till Madeira. Så personalen visste nog inte vad de kunde förvänta sig. Då är det lätt att fundera på om det kommer bli vanligare med tropiska orkaner och stormar som når fram till Europa i ett varmare klimat. Under hösten kommer vi kanske delvis få svar på det i vetenskapliga analyser av händelsen.