Sammanfattning
I denna studie har SIMAIR (med SIMAIR avses i denna rapport SIMAIRväg) validerats mot mätningar av PM10, NO2 och bensen för 19 mätstationer i gaturum och 21 mätstationer i urban bakgrund. Trafikmiljöerna är av skiftande karaktär och från olika delar av Sverige. Mätstationerna i urban bakgrund är samtliga belägna vid en central plats i respektive tätort, men placeringen varierar (både mätningar vid torg och gågator samt takmätningar förekommer). Vid valideringen jämförs ett antal statistiska mått för att kvantifiera överensstämmelsen mellan uppmätta och beräknade halter. I EUs Luftdirektiv finns kvalitetsmått angivna, som fastställer maximalt acceptabel osäkerhet för modellberäkningar. Den bästa tolkningen av denna osäkerhet är begreppet RPEmax, det maximala relativa percentilfelet för 90% av stationerna, vilket är kvalitetsmåttet som tillämpas i denna studie. Utöver detta mått används även medianen för RPE (RPEmedian), vilket ur modelleringssynpunkt kanske är mer intressant. Andra statistiska mått som utvärderas är uppmätta och beräknade årsmedelvärden, percentiler för dygns- och timmedelvärden, variationskoefficient (CoV) och korrelationskoefficient (r). Där signalen är stark, det vill säga i trafikerade gaturum, är överensstämmelsen mellan uppmätta och beräknade halter god. För PM10 och NO2 klaras EUs kvalitetskrav med tämligen stor marginal, men för bensen överskattar dock SIMAIR halterna systematiskt i jämförelse med mätdata. För urban bakgrund är resultatet relativt bra för många stationer. EUs kvalitetskrav för PM10 klaras, men för NO2 underskattas halterna. Vad gäller bensen i urban bakgrund överskrids kvalitetskravet marginellt. Emellertid är resultaten bättre än för gaturum. Korrelationen är överlag tämligen stark för de flesta platser och SIMAIR återger representativ säsongsvariation av halterna. Att halterna av NO2 underskattas i den urbana bakgrunden kan delvis förklaras med att mätningar ofta representerar halter i punkter medan modellen representerar halter i kilometerrutor. Ur valideringssynpunkt är urbana mätstationer i taknivå lämpligast att göra jämförelser mot, då det finns viss risk att lokal haltpåverkan får genomslag i mätningar vid exempelvis öppna torg och gågator. En annan förklaring till att halterna i urban bakgrund underskattas är att SIMAIRs urbana modell, BUM, har brister i beskrivningen av stabila atmosfäriska förhållanden, vilket delvis kan förklara den stora underskattningen av halter av NO2 i norra Sverige. Parametriseringen vid stabila förhållanden behöver förbättras, vilket är ett arbete som har påbörjats. För tillfället används en statistisk metod för att korrigera detta, kallad klimatkorrigering, och denna metod visar sig förbättra modellberäkningarna för flertalet platser i Norrland. För Sandviken leder klimatkorrigering dock till att de beräknade halterna blir avsevärt högre än de uppmätta och här blir RPE större än innan. Den geografiska gränsen mellan var klimatkorrigering är lämplig och inte är således inte helt klar. För höga emissionsfaktorer för vägtrafikens utsläpp av bensen kan troligtvis förklara överskattningen som sker för beräkningarna i gaturum av bensenhalter. Denna del behöver granskas och uppdateras.