Program för miljökvalitetsövervakning - PMK Utsjöprogrammet Rapport från verksamheten under 1985

Typ: Rapport
Serie: RO 3
Författare: Stig R. Carlberg, Sven Engström, Stig H. Fonselius, Håkan Palmén, Eva-Gun Thelén, Bodil Thorstensson och Bengt Yhlen
Publicerad:

Sammanfattning

Programmet utgör större delen av utsjöprogrammet inom naturvårdsverkets program för miljökvalitetsövervakning (PMK) och är samtidigt större delen av Sveriges bidrag till Helsingforskommissionens monitoring program för Östersjön. Åtagandet innebär att SMHI genom sitt oceanografiska laboratorium genomför fysikaliska och kemiska observationer och analyser på ett omfattande stationsnät (se figur 1) under två expeditioner i Östersjön och Bottniska Viken samt tre expeditioner i Kattegatt. Vid dessa expeditioner görs också primärproduktionsmätningar och prover insamlas för bestämning av växt och djurplankton. En gång per år görs undersökning av bottenfauna (meiofauna). Vidare insamlas fisk- och musselprover från sju lokaler för miljögiftsanalys. Dessa analyser, liksom analys av planktonproverna, görs av olika enheter inom naturvårdsverket.

De oceanografiska undersökningarna visar på normala förhållanden i Kattegatt. I Östersjön är syrgassituationen i djuphålorna mycket speciell; för åttonde året i rad domineras det östra Gotlandsbäckenet av djupvatten med svavelväte. Samtidigt har detta vattens salinitet successivt minskat och är nu den lägsta som noterats sedan 1952 . Förutsättningarna synes vara goda för att bottenvattnet nu skall kunna utbytas vid inflöde av nytt vatten från Kattegatt. Under första halvan av året fanns inget svavelväte i Bornholmsbäckenet eller västra Gotlandsbäckenet. Under september och november fanns emellertid svavelväte även i dessa bassänger.

En analys av de senaste fem åren vintervärden av fosfat i östra Gotlandsbäckenets ytvatten visar att halterna alltjämt ökar, precis så som tidigare visats för perioden 1960 - 1980.

Analyserna av petroleumkolväten (oljeförorening) visar att halterna kan vara lägre nu än i mitten av 70-talet. Materialet är ännu för litet för att skillnaden skall kunna beläggas som signifikant.

Bottenfaunastudierna visar att för första gång sedan PMK-programmet startade, har levande fauna påvisats på samtliga undersökta stationer.

Resultaten av klorofyllanalyser och mätningar av potentiell primärproduktion visar inga onormala förhållanden.